| 106 | Ps. 31, 32. | Psaltaren. |
ogudaktige warde till skam, och tystade i helwete.
De ogudaktige, som aldrig wilja bättra sig, måste slutligen med sina hädelser tystna.
19. Tystne de falske munnar*, som tala emot den rättfärdiga hårdeligen, högmodeligen och hånligen. *Ps. 63: 12. Ps. 107: 42.
Huru det slutligen går med alla obotfärdiga Guds ords försmädare, med alla, som tala emot Christus, står här att läsa.
20. Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bewarat hafwer; och bewisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
21. Du förgömmer dem hemligen* när dig för hwar mans trug; du förskyler dem i hyddan för de trätosamma tungor. *1 Sam. 23: 14, 19; cap. 24: 2, [et]c. Ps. 27: 5. Jer. 36: 26.
I hyddan, d. ä. i Herrans osynliga tempel eller tabernakel, hwaruti de trogna äro inneslutne och omhägnade. De trätosamma tungor äro både menniskors förtal och satans anklagelser. Mot dem alla hafwa de trogna ett säkert beskydd i Herrans hydda.
22. Lofwad ware HERren, att Han mig en underlig godhet bewisat hafwer i en fast stad.
Den fasta staden är det Jerusalem, som ofwantill är (Gal. 4: 26), hwaraf den trogna själen redan här i tiden är en medborgare.
23. Ty jag sade i min häpenhet: Jag är bortdrifwen ifrån dina ögon*; likwäl hörde du min böns röst, då jag till dig ropade.† *Ps. 22: 2. †1 Sam. 23: 26, 27.
På korset utropade wår Frälsare: Min Gud! Min Gud, hwi hafwer du öfwergifwit mig! Men snart war fullkomlig seger wunnen genom Hans härliga uppståndelse: Hans bönerop hade alla blifwit hörda, och Hans tårar woro alla räknade. Ebr. 5: 7.
24. Älsker HERran, alle Hans helige: HERran bewarar de trogna, och wedergäller dem rikeligen, som högmod öfwa.
25. Warer tröste och oförfärade, alle I, som HERren förbiden.* *Ps. 27: 14.
Sedan Christi lidande och försonings död, Hans bön och förtröstan blifwit beskrifna, framställes nu till slut den härliga frukten deraf för Hans återlösta. De, som tro, blifwa helige genom Honom; Han förmanar dem att älska Herran och wara wid en god tröst, emedan Han öfwerwunnit werlden. Joh. 16: 33. De högmodiga kunna derför aldrig segra, de hafwa sin wedergällning att wänta af den allsmäktige Domaren.
Ehuru denna psalm i sitt innersta djup handlar om wår Frälsare, så handlar den dock tillika om församlingen, som är kallad att wandra i Jesu fotspår och lida med Honom. Se Rom. 8: 17. 2 Cor. 4: 16–18. Detta fingo både David och andra trogna i Gamla Testamentet erfara, och då David, rörd och upplyft af den Helige Ande, talade om Messias och liksom talade ur Hans mun, så war uti detta tal mycket tillämpligt på David sjelf, såsom en förebild af Christus.
Genom tro och bön och förtröstan på Herran winnes i Hans kraft alltid tröst i alla lidanden och seger öfwer alla frestelser.
32. Psalm.
2. Bot-Psalm.En underwisning Davids. Säll är den, hwilken öfwerträdelsen förlåten är, den synden öfwerskyld är.* *Rom. 4: 6, [et]c.
2. Säll är den menniska, som HERren icke tillräknar missgerning: i hwilkens anda ingen falskhet är.
I denna härliga Psalm, som med rätta kallas en underwisning eller Läropsalm, hafwa wi åter hela salighetsordningen för oss framlagd. Först wisas, huru säll och lycklig den menniskan är, som har fått sina synders förlåtelse. Härwid är det tydligen förutsatt, att hwarje menniska är en syndare, och att den syndaren är olycklig, som har sina synder i behåll. Då själen ångerfull och botfärdig söker nåd i Christo Jesu, så är öfwerträdelsen förlåten, synden öfwerskyld i Hans försoningsblod, och missgerning blifwer icke den menniskan tillräknad, utan i det stället tillräknas henne Jesu rättfärdighet. Men detta kan icke ske, så länge menniskan behåller någon falskhet i andan, så länge hon will behålla någon skötesynd eller något hemligt band, eller i någon mån hjelpa sig sjelf genom egna utwägar och egna gerningar. Det är äfwen falskhet i andan, om man icke will i allt tro på Herrans ord och rätta sig derefter.
3. Ty då jag wille förtiga det,* försmäktade mina ben, genom min dagliga gråt. *Ordsp. 28: 19.
Så länge menniskan icke uppriktigt will bekänna alla sina synder inför Herran samt afbedja och öfwergifwa dem, kan hon icke komma till någon frid med Gud. Wäl kan hon åter insomna i trygg säkerhet, men detta blifwer icke frid, utan en syndadwala, utur hwilken nödwändigt ett gång ett förskräckligt uppwaknande förestår.
4. Ty din hand war dag och natt swår* på mig; så att min wätska borttorkades, såsom det om sommaren torrt warder: Sela. *Ps. 38: 3, 5. Ps. 65: 4.
_110.jpg&oldid=344868){kind=link}