| Psaltaren. | Ps. 39, 40. | 117 |
dåraktigt det är att älska werlden och de ting, som i werlden äro, följer nu bön om en rätt förtröstan på Herran, om förlåtelse för misströstan, klagan och alla synder, och att denna förtröstan icke måtte komma på skam.
10. Jag will tiga och icke upplåta min mun;* du skall wäl göra det. *Ps. 38: 14.
Du skall wäl göra det, grt.: Du hafwer gjort det, d. ä. du hafwer pålagt mig detta lidande, du hafwer låtit detta öfwergå mig, derför will jag lida med tålamod. Äfwen då de fromme måste röna förföljelse af de onda, skola de anse lidandet såsom tillskickadt af Herran, såsom David sade, då Simei bannade honom: Herren hafwer budit honom det.
11. Wänd din plåga ifrån mig; ty jag är försmäktad för din hands straff.
12. När du en tuktar för syndens skull, så warder hans fägring förtärd* såsom af mal; ack! huru platt intet äro dock alla menniskor. Sela. *Ps. 6: 8.
De lidanden, som öfwergå de trogna, äro på en gång tuktan för widlådande swaghetssynder, pröfning för tron och luttringsmedel, hwarigenom förnyelsen och helgelsen skola befrämjas. 1 Pet. 1: 6, 7.
13. Hör min bön, HERre, och förnim mitt ropande; och tig icke öfwer mina tårar: ty jag är en främling för dig, och en gäst,* såsom alla mina fäder. *3 Mos. 25: 23. 1 Chrön. 29: 15. Ps. 119: 19. Ebr. 11: 13. 1 Pet. 2: 11.
14. Håll upp af mig, att jag wederqwicker mig, förr än jag bortfar och är icke mer här.* *Job 7: 16.
Det wisar sig tydligt, att David, då denna Psalm diktades, war i djup bedröfwelse och anfäktning, som liknade Jobs inre strid. Sådana djupa pröfningar så många trogna genomgå, men detta händer wanligtwis blott sådana själar, som kommit till någon stadga och fasthet i tron, så att de icke äro nychristna. Alla menniskor äro gäster och främlingar på jorden, men de fleste söka här sitt rätta hem och wandra icke såsom Abraham och de fromma fäderne till det himmelska fäderneslandet. Ebr. 11: 13–16.
40. Psalm.
Christi lidande, embete.En Psalm Davids, till att föresjunga.
2. Jag förbidde HERran; och Han böjde sig till mig, och hörde mitt rop;
3. Och drog mig utur den grufliga kulan, och utur träcken;* och satte mina fötter uppå ett hälleberg,† så att jag wisst gå kan. *Ps. 69: 15. †Ps. 31: 9.
Denna härliga Psalm handlar i sin innersta och högsta mening om wår Frälsare sjelf, om Hans lidande under wår syndabörda och om Hans hjertas tankar och böner i denna bottenlösa nöd. Wårt syndaelände föreställes här under bilden af en grop eller brunn, hwars watten är borttorkadt, så att endast gyttja på bottnen är qwar, en bottenlös gyttja, som icke lemnar något fotfäste. I en sådan uttorkad brunn blef Joseph nedsänkt, 1 Mos. 37: 24, och Jeremia nedsänktes i en sådan kula med djup träck. Jer. 38: 6. En sådan bottenlös gyttjegrop är en träffande bild af syndens orenlighet, hwaruti hela menniskoslägtet är nedsänks, och som hotade att uppsluka och fördränka den Guds helige, om det hade warit möjligt. Wi kunna anse denna Psalm såsom en tolkning af Jesu tacksägelse och bön efter lidandet i örtagården, då en engel kom och styrkte Honom, samt före och under lidandet på korset.
4. Och hafwer gifwit mig en ny wisa i munnen, till att lofwa wår Gud; det skola många se,* och frukta HERran, och hoppas uppå Honom. *Es. 52: 15.
Under sjelfwa lidandet prisade Christus sin himmelske Fader med förtröstans segersång och fröjdade sig, att många skulle lära känna Hans seger och derigenom komma till lefwande gudsfruktan och rätt salighetshopp.
5. Säll är den, som sitt hopp sätter till HERran; och icke wänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå.
Salig är den, som grundar sitt hopp på Herran Jesum allena! De högfärdiga och de der med lögn umgå äro alla egenrättfärdiga och obotfärdiga menniskor, som uppgöra för sig ett salighetswäg efter egna eller andra menniskors tankar och inbillningar, och icke efter Herrans ord. All sådan menniskolära kallas i Skriften lögn. All mensklig wisdom, som försöker att göra menniskan salig och lycklig förutan Christus, är lögn och fåfänglighet.
6. HERre, min Gud, stora äro dina under, och dina tankar,* som du på oss bewisar; dig är ingen ting lik:† jag will förkunna dem, och deraf säga, ändock de stå icke till att räkna. *Ps. 92: 6. †2 Mos. 15: 11.
Så prisar Christus i sin församling och genom församlingens mun och hjerta sin himmelske Fader för alla nådens och barmhertighetens under, och så prisade Han Honom, då Han beredde sin själ till döden på korset.
7. Offer och spisoffer behaga dig icke; men öronen hafwer du öppnat mig;* du will hwarken brännoffer eller syndoffer. *Ebr. 10: 5.
Redan i Mose lag war det antydt, att offren icke kunde i sig sjelfwa behaga Herran eller försona menniskans synder, utan hänwisade till Christus, om hwilken de wittnade, och de woro liksom Hans löftesförbindelser, att Han wille sjelf fullgöra lagens fordringar och offrens betydelser. Öronens öppnande betyder, att Han war beredd till fullkomlig lydnad, Es. 53: 7, och
_121.jpg&oldid=344899){kind=link}