| 118 | Ps. 40. | Psaltaren. |
att Gud Fader hade berett Honom den menskliga lekamen, som skulle blifwa försoningsoffret. Ebr. 10: 5.
8. Då sade jag: Si, jag kommer; i boken* är skrifwet om mig;† *1 Mos. 3: 15; cap. 12: 3; cap. 18: 18; cap. 22: 18; cap. 26: 4; cap. 49: 10. †Luc. 24: 27. Ap.G. 10: 43. Ebr. 13: 8.
Löftet om återlösningen hade Guds Son gifwit redan före werldens skapelse i gudomens rådslut och sedan genom många uppenbarelser till Adam, till Abraham, Isaac och Jacob, till Mose, David m. fl. 1 Pet. 1: 20.
9. Din wilja, min Gud, gör jag gerna; och din lag hafwer jag i mitt hjerta.* *Ps. 37: 31.
Guds wilja är Hans namns förhärligande och menniskans salighet, således också syndens tillintetgörande genom försoning och genom lagens fullkomliga fullbordan. I Jesu hjerta war Guds lag; och hela Hans lif, såwäl som Hans död, utgingo från denna lag i Hans hjerta. Hans wilja såsom menniska war i den fullkomligaste öfwerensstämmelse med den himmelske Fadrens wilja, så att Han äfwen i det djupaste lidande sade: Fader, ske icke min wilja, utan din!
10. Jag will predika rättfärdigheten uti den stora församlingen;* si, jag will icke låta stoppa mig munnen till; HERre, du wet det. *Ps. 22: 23, 26. Ps. 35: 18.
Det är igenom evangelium Guds rättfärdighets fordringar fullkomligt tillfredsställas och uppenbaras; blott i och genom Christus får Gud af den fallna menniskan sin rätta ära. Blott den rättfärdighet, som kommer af Jesu Christi tro, är fullkomlig. Rom. 3: 22. Denna rättfärdighet predikar Christus sjelf; Hans Evangelium är Hans predikan, och i församlingen predikar Han genom sin Ande, sitt ord och ordets tjenare. Ingen kan tillstoppa Hans mun.
11. Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om din sanning och om din salighet talar jag; jag fördöljer icke din godhet och trohet uti den stora församlingen.
Evangelium innehåller Guds sanning och salighet, Hans godhet och trohet. Godhet och trohet. d. ä.: Nåd och Sanning. Se Joh. 1: 14. Ju mera Evangelium får werka hos menniskorna, desto mera blifwa dessa himmelska ting och dessa härliga Guds egenskaper uppenbarade.
12. Men HERre, wänd dock icke din barmhertighet ifrån mig: låt din godhet och trohet bewara mig alltid.* *Ps. 59: 2.
Så bad wår Frälsare både för sig sjelf och för församlingen, som kallas Hans kropp och således är en del af Honom sjelf. Eph. 5: 30.
13. Ty mig är ondt uppå kommet, der intet tal på är; mina synder hafwa tagit mig fatt, så att jag icke se kan: de äro flere än håren på mitt hufwud, och mitt hjerta hafwer öfwergifwit mig.* *Ps. 31: 11.
Så talar Christus om werldens syndaskuld som Han lade uppå sig sjelf, och wåra synder woro i sanning flera än håren på Hans hufwud. Wåra synder kallar Han sina och säger: mina synder hafwa tagit mig fatt! Ack, denna outgrundeliga kärlek! och den outransakeliga hemlighet, som ligger i det saliga bytet, att wåra synder blifwa Hans och Hans rättfärdighet blir wår genom tron! Det war då, såsom om den omätliga syndamängdens gyttja, hwaruti Han nedsänktes, så betäckt Honom, att Han icke kunde se den himmelske Fadrens blida ansigte, utan blott synden, förbannelsen och fördömelsen. Då Han kände helwetets gränslösa ångest, så kände Han sig af sin Fader öfwergifwen för syndens skull, och Hans hjerta kunde icke då känna någon fröjd och frid.
14. Låt det täckas dig, HERre, att du undsätter mig: skynda dig, HERre, till att hjelpa mig.
15. Skämme sig och på skam komme alle de, som efter min själ stå, att de skola förgöra henne: falle till rygga, och komme på skam, de mig ondt unna.* *Ps. 35: 4. Ps. 70: 3, [et]c.
16. Färskräcke sig uti sin skam de, som öfwer mig ropa: så, så.
Under det Christus bad sålunda emot sina fiender, bad Han tillika äfwen i sjelfwa dödsstunden: Fader! förlåt dem, ty de weta icke, hwad de göra. Han bad om seger öfwer alla motståndare och om nåd för alla, att kunna frälsas.
17. Fröjde sig och ware glade i dig, alle de, som fråga efter dig; och de, som din salighet älska, säge alltid: HERren ware högeligen lofwad.* *Ps. 34: 3–5. Ps. 35: 27.
Så beder Christus widare för sin församling, för alla, som älska den salighet, Gud beredt för den fallna werlden. Denna salighet är Christus sjelf. De som älska Honom, de älska Guds salighet, och i Honom kunna de högeligen lofwa och prisa Herran och innerligen fröjda sig; men utom Christus finnes ingen salighet.
18. Ty jag är fattig och eländig, men HERren sörjer för mig: du är min hjelpare och förlossare; min Gud, förtöfwa icke.
Fattig kallas wår Frälsare. Zach. 9: 9. Eländig, d. ä. plågad, full med wärk och krankhet. Se Es. 53: 3. Såsom Han genom fattigdom och elände, lidande och död gick till ära och härlighet, så will Han äfwen, att Församlingen skall med Honom förhärligas, och Han beder för sina trogna fortfarande denna bön, den gäller för dem alla. I denna werlden äro de i mångfaldigt elände, men skola en gång blifwa uppenbarade med Honom i härligheten. Col. 3: 4. Joh. 17: 20–23. Såsom Christus är i sina trogna och de trogna i Honom, så fortfar också
_122.jpg&oldid=344902){kind=link}