| Psaltaren. | Ps. 43, 44. | 121 |
själens ansigte i tron wändes till Guds ansigte, så har hon hos Honom hjelp och tröst och salighet!
43. Psalm.
Gud högste domaren.Döm mig, Gud, och uträtta min sak emot det oheliga folk; och fräls mig ifrån de falska och onda menniskor.
Denna Psalm är liksom en fortsättning af den föregående, och lärer, huru trogna hjertan skola bedja inför Herran i all förföljelse af fienderna och i all nöd. Guds folk kan icke påräkna, att i sina högre angelägenheter finna insigt och rättwisa hos werldsligt sinnade menniskor. Se 1 Cor. 2: 14. Derföre skola de öfwerlemna allt åt den helige och allwise domaren.
2. Ty du är, Gud, min klarhet, hwi bortdrifwer du mig? Hwi låter du mig gå så sorgsen, då min fiende tränger mig?* *Ps. 42: 10.
3. Säg ditt ljus och din sanning, att de leda mig, och föra mig till ditt helga berg, och till din boning:* *2 Sam. 6: 17.
4. Att jag ingår till Guds altare,* till Gud, som min glädje och fröjd är; och tackar dig, Gud, på harpa, min Gud. *Ps. 26: 6.
Herrans ljus är uppenbaradt Christo, och Hans ord är sanning. Christus och Hans ord måste wara wår ledning till Herrans ewiga helgedom.
5. Hwad bedröfwar du dig, min själ, och är så orolig i mig? Hoppas uppå Gud: ty jag skall ännu tacka Honom, att Han mitt ansigtes hjelp, och min gud är.
Se Ps. 42: 12.
44. Psalm.
De heligas tillstånd, bön.En underwisning, Korah barns, till att föresjunga.* *Ps. 42: 1.
2. Gud, wi hafwa med wåra öron hört, wåra fäder hafwa det förtäljt oss, hwad du i deras dagar gjort hafwer fordom.* *Ps. 78: 3.
3. Du hafwer med din hand fördrifwit hedningarna; men dem hafwer du insatt:* du hafwer förderfwat folken;† men dem hafwer du utwidgat. *2 Mos. 15: 17. Ps. 80: 9. †Ps. 9: 6.
4. Ty de hafwa icke intagit landet genom sitt swärd, och deras arm halp dem intet:* utan din högra hand, din arm, och ditt ansigtes ljus;† ty du hade ett behag till dem. *Jos. 24: 12. †2 Mos. 33: 14. 4 Mos. 6: 25.
5. Gud, du är den samme min Konung, som Jacob hjälp tillsäger.
6. Igenom dig skola wi nederslå wåra fiender: i ditt namn wilja wi undertrampa dem, som sig emot oss sätta.* *Ps. 18: 39.
Denna Psalm har säkerligen blifwit diktad uti en swår allmän nöd, då Israel hade krig med Edoms hedningar. Se 2 Sam. 8. På en tid woro utsigterna för Isarel mörka, men David och hans folk förtröstade på Herran oh ropade till Honom om hjelp. Att Han hade hulpit deras fäder med så många och stora under war för dem en pant, att Han nu också wille hjelpa. De gåfwo Herran allena äran och förtröstade icke på sin egen kraft, derföre woro de oöfwerwinnelige.
7. Ty jag förlåter mig icke uppå min båge; och mitt swärd kan intet hjelpa mig.* *1 Sam. 17: 39.
8. Utan du hjelper oss ifrån wåra fiender; och gör dem till skam, som hata oss.
9. Wi wilja dagligen berömma oss af Gudi; och tacka ditt namn ewinnerligen. Sela
10. Hwi bortdrifwer du då nu oss, och låter oss till skam warda? Och drager icke ut i wår här?
Då Israels här blef slagen af fienderna, så war det såsom om Herren icke hade warit med dem.
11. Du låter oss fly för wåra fiender; att de, som oss hata, skola beröfwa oss.
12. Du låter uppäta oss såsom får; och förströr oss iband hedningarna.
13. Då säljer* ditt folk förgäfwes, och tager der intet före. *5 Mos. 32: 30. Dom. 2: 14. Hes. 30: 12.
14. Du gör oss till smälek för wåra grannar; till spott och hån dem, som omkring oss äro.* *Ps. 79: 4.
15. Du gör oss till ett ordspråk ibland hedningarna; och att folken rista hufwudet öfwer oss.* *2 Kon. 19: 21.
16. Dagligen är min smälek för mig; och mitt ansigte är fullt med skam:
17. Att jag måste de försmädare och lastare höra; och fienderna och de hämndgirige se.
Såsom Israel ofta behöfde tuktan och förödmjukelse, för att derigenom drifwas till mera allwar i sitt hat mot synden och i sin wandel inför
_125.jpg&oldid=344910){kind=link}