| 122 | Ps. 44, 45. | Psaltaren. |
Herran, så behöfwer såwäl hela församlingen, som den enskilde medlemmen af Christi församling, att genom förödmjukelse befrias från förlitandet på sig sjelf och på egna krafter. Guds folk behöfwer ofta ett stort nederlag för att sedan winna seger. Så snart menniskans eget jag är öfwerwunnet af Herran, så har hon en segerkraft, som öfwerwinner alla andeliga fiender. V. 13, förgäfwes, d. ä. för intet.
18. Allt detta är öfwer oss kommet; och wi hafwa dock icke förgätit dig, eller otroligen i ditt förbund handlat.
19. Wårt hjerta är icke affallet, eller wår gång wiken ifrån din wåg.
20. Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfwertäcker oss med mörker.
Drakar, d. ä. ”hedniska tyranner”. Es. 14: 29. Jer. 51: 34. Ogudaktige och skrymtare hafwa icke Guds beläte, utan ormens beläte i sina hjertan, derföre kallas de huggormas afföda. Matt. 3: 7. Edomiterna och andra hedningar, som plågade Israel och hotade det med undgergång, föreställde den store drakens makt och alla andeliga fiender, som hwilka Guds folk i alla tider måste strida, Upp. 12.
21. Om wi wår Guds namn förgätit hade, wåra händer upplyft till en främmande gud;
22. Det kunde Gud finna; nu känner Han ju wårt hjertas grund.
23. Ty wi warda ju dagligen för din skull dräpne; och äro räknade såsom slagtefår.* *Rom. 8: 36.
Såsom Guds församling höll på att förtäras af fienderna, då denna Bönepsalm först blef sjungen och äfwen långt förut, redan då Cain mördade sin broder Abel, så hotades församlingen i Apostlarnes tid, Ap. G. 8: 1, och det är på samma sätt intill denna dag. Men allt detta är för Guds folk en stor wälgerning, ty derigenom warder den gamla menniskan dagligen dödad, och den nya, den inwärtes menniskan, förnyad dag från dag. Rom. 6: 3–11. 2 Cor. 4: 16–18.
24. Uppwäck dig, HERre; hwi sofwer du? Waka upp, och bortdrif oss icke med allo.
25. Hwi fördöljer du ditt ansigte? Och förgäter wårt elände och twång?* *Ps. 13: 2.
26. Ty wår själ är nederböjd till jorden; wår buk låder wid jorden.* *Ps. 7: 6. Es. 51: 23.
27. Statt upp, hjelp oss, och förlös oss för din godhets skull.
Hela denna Psalm lärer, huru Guds folk och hwarje trogen själ skall förhlla sig i striden mot alla fiender, kämpa i Herrans kraft allena, waka och bedja samt noga tillse, att allt, hwad de lida och allt hwad de göra, sker för Herrans skull, v.&bnsp;23. Då kunna de alltid med wishet wänta förlossning för Guds godhets skull.
45. Psalm.
Christus och församlingen.En brudwisa och underwisning, Korah barns, om rosen,* till att föresjunga. *Ps. 69: 1. Eph. 5: 25, 32.
Om rosen, grt.: efter liljorna, d. ä. efter en melodi, som började med detta ord. Denna Psalm kallas en brudwisa och den är en brudsång af ett himmelskt innehåll. Detta innehåll är den himmelska segerhjeltens andeliga förening med församlingen, som kallas hans brud, och som Han med sitt blod förwärfwat sig af Adams fallna slägte.
2. Mitt hjerta diktar en skön wisa: jag will sjunga om en konung;* min tunga är en god skrifwares penna.† *Ps. 2: 6. †2 Sam. 23: 2. 2 Pet. 1: 19, [et]c.
Denne Konung är densamme, om hwilken hela den Heliga Skrift handlar och som isynnerhet i Psalmerna för oss så tydligt framstår i förnedringen och lidandet, i bönen och striden, i segren och härligheten, t. ex. Ps. 2, Ps. 22, Ps. 110 o. s. w. Det hjerta, som diktade denna brudsång, skådade i den Helige Andes ljus den himmelske Konungen i Hans segerglans och den med Hans egen härlighet beprydda bruden, och tungan rördens af Guds Ande såsom den skrifwande handen förer pennan. Såsom pennan är blott werktyg för den tänkande menniskan, som skrifwer, så war denna tunga ett Herrans medel att uttala dessa höga och himmelska hemligheter, om hwilkas fulländning wi läsa Uppb. 19: 7.
3. Du är den däjeligaste ibland menniskors barn: täckelige äro dina läppar;* derföre wälsignar dig Gud ewinnerligen. *Högaw. 1: 16; cap. 5: 13.
Denne härlige Konung, om hwilken Skriften säger i Hans förnedringstillstånd: ”Han hafwer ingen skapnad eller däjelighet: wi sågo Honom, men der war ingen den skapnad, som oss kunde behaga: Han war den allraföraktadaste och wanwördigaste, full med wärk och krankhet”, Es. 53: 2, 3; denne samma Konung är nu prydd med oförgänlig ära och härlighet, icke blott såsom Gud, utan såsom förklarad menniska, så att Han är den däjeligaste ibland menniskors barn. Från Hans läppar har utgått salighetens budskap till jorden. Derföre att Hans själ arbetat hafwer, skall Han få se sin lust och nog hafwa, och Honom skall gifwas ganska mycket till byte, Es. 53: 11, 12, så att Hans återlösningswerk blifwer wälsignadt med rika och ewiga frukter.
4. Bind ditt swärd wid din sida, du hjelte; och pryd dig härligen.
Under bilden af en krigshjelte beskrifwes här Christus, såsom den segrande Konungen, hwilken med sitt lidande och sin död, sin fullkomliga
_126.jpg&oldid=344913){kind=link}