| 136 | Ps. 57, 58. | Psaltaren. |
12. upphöj dig, Gud, öfwer himmelen, och din ära öfwer all werlden.
Se v. 6. Under sin flykt war David nödsakad att på wissa tider uppehålla sig i kulor och ödemarker. Så hafwa många af Guds folk ofta warit nödsakade, att gå elände i öknar och i berg och i skrefwor och i jordkulor. Ebr. 11: 38. Och ännu tillstunda sådana tider. Men detta ökenlif är här en yttre bild af det andeliga mörker, det inre ökenlif, som Guds folk ofta måste erfara, då själen är liksom en mörk kula, der nådesolens ljus icke förnimmes. De behöfwa i denna belägenhet alltid att wända trons blick till Herran och bedja såsom David; och lycklige äro de, om de äfwen i denna dunkelhet kunna ropa med en waken själ. v. 8, och säga såsom han: mitt hjerta är redo, Gud! mitt hjerta är redo, att jag skall sjunga och lofwa.
58. Psalm.
Emot belackare.Ett gyllene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke förgicks.* *Ps. 57: 1.
Att han icke förgicks, grt. (Ps. 57: 1): Att han icke borta blef. Orden antyda en melodi, efter hwilken dessa Psalmer skulle sjungas. Så äfwen Ps. 59 och Ps. 75.
2. Ären I då dummar, att I icke tala wiljen hwad rätt är? och döma hwad likt är,* I menniskors barn? *Ps. 82: 2.
Hwad rätt och lika eller rättwist är. Se Col. 4: 1.
3. Ja, af blotta ondska gören I orätt i landet; och följen efter med edra händer, och gören öfwerwåld.
4. De ogudaktige äro afwoge af moderlifwet,* de ljugare fara wille allt ifrån moderlifwet. *Es. 48: 8.
5. De rasa, såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm, den sitt öra tillstoppar;
6. Att han icke skall höra* tjusarens röst; beswärjarens, den wäl beswärja kan. *Jer. 17: 23. Hes. 12: 2. Ap. G. 7: 57.
Äfwen den minsta huggorm kan med sitt bett åstadkomma en menniskas död, då den är af det giftigaste slaget. Det war på den tiden och är ännu brukligt i Österlanden, att beswärja ormar. De tjusas med pipande, de uppresa hufwudet och röra det i en wiss takt efter pipan. Så länge detta warar, är huggormen icke farlig, men så snart pipandet upphör, måste ormtjusaren akta sig wäl, ty då blifwer ormen uppretad. Så snart en huggorm är uppretad, kan han icke lätteligen tjusas, det är såsom om han då wore döf eller tillstoppade sin öra för dessa ljud. Detta är en träffande bild af de ogudaktiga, som wäl hållas uti ett slags tjusning och kunna wisa sig glada och milda, wänliga och äfwen wälgörande till en tid, så länge en wiss tjusning af naturlifwets mildare ljud intager hjertat; men syndagiftet och mordandan ligga slumrande i själens djup, och förr eller sednare wisa de sig såsom ett ormens yngel, Matth. 3: 7, såsom en andetig afföda af den, som är en mandråpare af begynnelsen. Joh. 8: 44.
7. Gud, sönderbryt deras tänder* i deras mun; sönderslå, HERre, oxlatänderna af de unga lejon. *Ps. 3: 8.
8. De skola förgås såsom watten,* det bortflyter; de skjuta med sina pilar,† men de gå sönder. *Job 14: 10, 11. †Ps. 64: 4, 5, 8.
9. De förgås, såsom en snigel försmäktas; såsom en qwinnas otidiga börd* se de icke solen. *Job 3: 16.
Snigeln eller landtsnäckan, som förtärer sig sjelf, under det den framkryper på marken, är en träffande bild utaf alla de menniskor, som icke hafwa något andeligt lif, utan älska werlden och de ting, som i werlden äro; de förtära sina naturliga krafter under den jordiska wandringen, deras själ kryper på marken, arbetar i stoftet och torkar bort. Och såsom en otidig börd icke får se denna werldens ljus, så få de aldrig se den tillkommande werldens ewiga ljus, utan lefwa med ett halft lif några ögonblick här i tiden och skynda bort i den ewiga natten!
10. Förr än edra törnen på busken mogne warda, skall wreden i wäxten bortrycka dem.
Grt.: Förr än edra grytor märka törnet skall Han i storm bortrycka det, antingen det, (grytans innehåll) är rått eller kokadt. I Österlanden finnas icke wärdshus, allraminst i öknarna, utan de resande upptända eld i öknen af de törnen, som der wäxa, och koka öfwer denna eld sin mat; men stundom kommer en häftig hwirfwelwind och borttrycker både grytan med det som deruti är och de torra brinnande törneqwistar, som ligga derunder. Detta är en ganska målande beskrifning öfwer de ogudaktigas företag och den owäntade utgång, som så ofta bedrager deras förhoppningar. Synden brinner i deras hjertan, begärelsernas törne är eldämnet; i sina tankar och företag sammankoka de allahanda ogudaktiga planer, hwarmed de wilja bereda sig en efterlängtad måltid, en syndig njutning, och hastigt kommer öfwer dem döden eller någon straffdom och gör på alltsammans en förskräcklig ända.
11. Den rättfärdige skall glädja* sig, när han en sådan hämnd ser; och skall twå sina fötter uti den ogudaktigas blod. *Ps. 54: 9.
Med denna beskrifning betecknas både fiendernas mängd och den swåra straffdomen. Hela beskrifningen fullbordas tid efter annan under Guds rikes tillwäxt på jorden, men syftar
_140.jpg&oldid=344954){kind=link}