| 164 | Ps. 83, 84. | Psaltaren. |
6. Ty de hafwa förenat sig med hwarannan, och ett förbund emot dig gjort.
7. De Edomeers hyddor, och de Ismaeliters, de Moabiters, och Hagatiters.
8. De Gebaliters, Ammoniters, och Amalekiters, de Philisteer samt med dem i Tyrus.
9. Assur hafwer ock gifwit Sig till dem, och hjelpa Loths barn. Sela.
Alla dessa folk, som woro Israels fiender, betyda alla de hedningar, både döpta och odöpta, som i alla tider förfölja Christi kyrka och församling.
10. Gör dem såsom de Midianiter;* såsom Sifera,† såsom Jabin** wid den bäcken Kison; *Dom. 7: 22; fcap. 4: 15, 16, [et]c.; **cap. 4: 2; cap. 5: 21.
11. Hwilka förderfwade wordo wid Endor; och wordo till träck på jorden.
12. Gör deras förstar såsom Oreb, och Seeb;* alla deras öfwerstar såsom Sebah och Zalmunna;† *Dom. 7: 25; †cap. 8: 12, 21.
Wid Endor, se Jos. 17: 11. Såsom Gideon öfwerwann dessa förstar genom Herrans kraft, såsom Jabins här blef ödelagd och Sisera dödad, Dom. 4: 2, 15, så skola alla Christi kyrkas fiender, den ene efter den andre, omkomma och få sin dom.
13. De der säga: Wi wilja intaga Guds hus.
Det är Guds helgedom, fienderna wilja förstöra, det är Gud och Hans ord, som de icke wilja tåla. Det är för Herrans skull, Hans kyrka och församling förföljes. Ty ehuru i församlingen äro många fel och brister, ofullkomligheter och synder, som af fienderna tagas till förewändning för deras hat, så är det dock tydligt, att det icke är de Christnas synder, utan de Christnas tro och bekännelse, som fienderna hata; ty synden tåla fienderna gerna hos sina likar.
14. Min Gud, gör dem såsom en hwirfwel, och såsom strå för wäder;
15. Såsom en eld, den en skog förbränner; och såsom en låge, den berg upptänder.
Hwirfwel, stormhwirfwel, som kan wara så stark, att han upplyfter hus, upprycker träd och bortförer menniskor och djur, så att motstånd är omöjligt, och ännu lättare är det för en sådan hwirfwel att bortföra halm och agnar, hwarwid alla ogudaktiga liknas. Ps. 1: 4. — (V. 15) Berg, nemligen träden och gräset på bergen.
16. Alltså förfölj dem med ditt wäder; och förskräck dem med ditt owäder.
17. Gör deras ansigten fulla med blygd:* att de efter ditt namn, HERren söka måste. *Ps. 6: 11.
Här nämnes uttryckligen den första och högsta orsaken, hwarföre församlingen skall bedja, att de ogudaktiga måtte blifwa straffade, nemligen på det de må blygas öfwer sina synder och med ånger och bättring ”söka efter Herrans namn”. Detta är Christi och Hans församlings bön för fienderna; men wilja de ogudaktige icke omwända sig, så blifwer denna bön hörd på annat sätt, och de måste förgås, v. 18.
18. Skämme sig och förskräckes alltid ju mer och mer; och till skam komme, och förgås.
19. Så skola de förnimma, att du med ditt namn heter HERre allena, och den Högsta i all werlden.* *2 Mos. 15: 3. Es. 42: 8. Os. 12: 5.
Så beder församlingen, att Herrans namn måtte helgadt warda och Hans rike komma, att menniskorna må tillbedja och tjena Honom allena, såsom den Högste i all werlden.
84. Psalm.
Guds huses förmån.En Psalm Korah barns, på Gittith,* till att föresjunga. *Ps. 8: 1.
2. Huru ljuflige äro dina boningar, HERre Zebaoth!
3. Min själ längtar och trängtar efter HERrans gårdar; min kropp och själ fröjda sig uti lefwande Gud.* *Ps. 42: 2, 3. Ps. 63: 2.
Herrans gårdar, helgedomens gårdar, der församlingen sammankom för att offra och tillbedja inför Herran. En sådan djup och innerlig längtan skall hwarje trogen själ och hela församlingen önska att hafwa efter sin Herre och Frälsare och den ewiga helgedomens gårdar. Christus är lifsens Förste, lefwande Gud, som gifwer sin församling andeligt och ewinnerligt lif. Joh. 14: 6.
4. Ty fågeln hafwer funnit ett hus, och swalan sitt bo, der de sina ungar lägga: nemligen ditt altare, HERre Zebaoth, min konung och min Gud.
Såsom en fogel fröjdar sig öfwer att hafwa funnit ett lugnt ställe för sitt bo och längtar till sitt näste, så längtade David efter Herrans altare, då han war flyktig och fördrifwen. Och så längtar hwar och en, som tillhör den lefwande församlingen, efter sitt rätta hem, efter himmelen, efter Christus sjelf. Ju mera själen känner sig förenad med Christus, desto mera är hon hemma när Honom och har i Honom det hem, dit hon oupphörligt återwänder efter hwarje gång hon nödsakas sysselsätta tankarne med de jordiska föremålen. Hjertat är då hos Honom alltid och tankarne kunna blott så skiljas ifrån
_168.jpg&oldid=345037){kind=link}