| Psaltaren. | Ps. 90, 91. | 173 |
göra oss något rätt begrepp om den tafla af de förfärligaste styggelser, som den syndiga jorden framwisar för Honom, hwilkens ögon äro klarare än solen. Wi kunna då icke nog förundra oss öfwer Hans oändliga tålamod och att Han icke på en gång låter förstörelsens dom gå öfwer werlden, utan blott låter menniskorna dö, och arbetar med sin nåd på menniskors hjertan, så att många blifwa frälste från synden och döden och få ewinnerligt lif.
9. Derföre gå alla wåra dagar sin kos genom din wrede; wi lyfte wåra år såsom ett tal.
Såsom ett tal, grt, såsom en tanke, d. ä. helt hastigt.
10. Wårt lif warar sjuttio år, åt högsta åttio år; och då det bäst warit hafwer, så hafwer det möda och arbete warit: ty det går snart sin kos, lika som wi flöge bort.
Detta lifstidsmått är i allmänhet det högsta, som en menniska uppnår. Och då lifwet är förbi, så finna äfwen de menniskor, som hafwa haft mest lycka och framgång i werlden, att det hafwer möda och arbete warit. Deta bör så mycket mera wäcka hwar och en til att besinna, att wi här icke hafwa någon waraktig stad och till att söka det oförgängliga hemmet.
11. Men ho tror det, att du så swårligen wredgas? Och ho fruktar sig för sådan din grymhet?
”Ho tror, att sådant är din wrede och att wår synd är så stor, som en sådan wrede förtjenar?” L., så att han fruktar dig, för att utgå från döden till lifwet.
12. Lär oss betänka, att wi dö måste:* på det wi måge förståndige warda. *Ps. 39: 5.
De förståndigaste menniskor i denna werlden äro dårar, då de förspilla sin nådatid och icke tänka på sin hädanfärd. Den rätta wisheten består uti att lära och lyda den ewiga wisheten, på det man icke må gå miste om den höga ewighetsbestämmelse, hwartill menniskan af sin Skapare och Återlösare är ämnad, men som det står i menniskans makt att förkasta och omintetgöra.
13. HERre, wänd dig dock till oss igen; och war dina tjenare nådelig.* *4 Mos. 14: 17–19.
14. Uppfyll oss bittida med din nåd; så wilja wi fröjas, och glade wara i wåra lifsdagar.
Bittida: tidigt, snart, nu! Detta nu är för menniskan nådens tid, nu är salighetens dag; detta nu kan hos dig blifwa morgongryningen till ett nytt lif, om du will emottaga Honom, som är kommen att gifwa ljus och lif åt den fallna menniskan. Du är syndens och dödens rof, men i stället för fridlöshet och dödsfruktan, Ebr. 2: 15, får du då fröjd och frid och ett saligt hopp genom Honom.
15. Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafwer; efter det wi så länge olycka lidit hafwa.
Här beder Mose och Israel: länge hafwa wi wandrat här i öknen i synd och elände under nöd och jemmer; fräls oss, o Herre! från wåra synder, för oss snart in i Canaans land, som du utlofwat hafwer, och låt oss der fröjdas inför ditt ansigte! I denna bön instämmer hela Christi församling i denna werldens öken, bedjande om frid och fröjd för själen och om en salig hädanfärd.
16. Bete dina tjenare dina gerningar, och din ära för deras barn.
Herrans gerningar äri i synnerhet nådens werk, Hans ära är Hans inneboende i själen och Hans belätes återställande; ty då detta skett, så är Hans namn i själen förhärligadt och Hans rike der upprättadt. Wi skola bedja, att Hans ära måtte blifwa så återställd i all werlden. Mose bad ock, att Herrans underbara gerningar i Israel måtte blifwa kända för barn och efterkommande.
17. Och HERren wår Gud ware oss blid, och främje wåra händers werk med oss; ja, wåra händers werk främje Han.* *5 Mos. 33: 26.
Grt.: Och Herrans wår Guds ljuflighet ware öfwer oss.
Hela denna härliga bön och denna vers isynnerhet war en förbön af Mose för Israels folk och en wälsignelse, hwarmed hans ande följde dem in i Canaans land. Så är wår himmelske Medlare med oss på wår wandring genom öknen, ledsagar oss med sin nåd och med sin förbön och förer oss in i Canaans land i oförgängligheten. Om wi låta Herrans geringar hafwa framgång i wåra hjertan, v. 16, så will Han låta sin ljuflighet wara öfwer oss, befrämja och wälsigna wåra händers werk.
91. Psalm.
Guds beskydds säkerhet.Den der under den högstes beskärm sitter, och under den Allsmäktiges skugga blifwer:* *Ps. 36: 8.
2. Han säger till HERran: Mitt hopp, och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.
3. Ty Han frälsar dig ifrån jägarens snara; och ifrån den skadliga pestilentia.
Dig, du som sitter under den Högstes beskärm, v. 1, befriar Han ifrån alla fiendens snaror och ifrån allt, som kan skada dig. Jägaren, som will fånga själen, är isynnerhet djefwulen, men hruti inbegripas hans jagttjenare, hzns redskap, som äro onda andar och onda menniskor. Med pestilentia menas den dödliga, smittosamma sjukdomen pesten, och allt dylikt gift, som förstörer det lekamliga lifwet. Men denna dödliga sjukdom är en bild af det gift, som döda själen
_177.jpg&oldid=345063){kind=link}