Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 179.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Psaltaren. Ps. 92. 175

Här talar Herren sjelf; löftet kommer ur Hans egen mun, för att så mycket mera styrka sina barns tro i nödens och farans tider. Löftet i hela Psalmen syftar först och främst på wår Frälsare sjelf och i Honom på alla dem, som Honom tillhöra. Hela Psalmen är ifrån himmelens och jordens Konung ett härligt resepass för allt Hans folk på resan genom tiden till ewigheten; ett resepass, som gäller på haf och i öknar, bland tyranner och förföljare, i farsoter och dödsfaror, bland wilddjur och huggormar. En lifwakt från himmelen följer med Guds folk på hela lefnadswägen, och dem är af lifsens Furste utlofwadt ewinnerligt lif och ewig salighet. Men för att aldrig missbruka eller förlora detta konungsliga resepass, måste de wara rätt angelägna om att aldrig wandra annorstädes än på sanningens och rättfärdighetens höga kungswäg, och icke begära något bättre i denna werlden, än det, som wederfors Konungen sjelf, då Han war en synlig wandrare på jorden; de måste wara nöjda med försakelsen, smäleken och korset, i hwad mån det behagar Herren att låta dem bära det. Med denna fullmakt och under sådant beskydd är Herrans folk oöfwerwinnerligt.

92. Psalm.

Gud prisas för sin nåd.

En Psalm till att sjunga på sabbathsdagen.

2. Det är en kostelig ting* att tacka HERranom; och lofsjunga ditt namn, du Allrahögste; *Ps. 147: 1.

3. Om morgonen förkunna din nåd; och om aftonen din sanning;* *Ps. 42: 9.

4. På tio strängar och psaltare; med spelande på harpa.* *Ps. 33: 2, 3.

5. Ty HERre, du låter mig gladeligen sjunga om dina werk; och jag berömmer dina händers werk.* *Ps. 77: 12, 13.

6. HERre, hur äro dina werk så store! dina tankar äro så swåra djupa.* *Ps. 36: 7. Ps. 40: 6.

Då Gud hade fulländat skapelsens härliga werk, så hwilade Han på sjunde dagen och helgade den till Sabbath. Derigenom blef Sabbathsdagen först insatt till hwilodag för församlingen, till den dag, då själen mer än på andra dagar skall hafwa hwila och wederqwickelse i Gud och wara wänd ifrån jorden till himmelen. Sabbathsdagen wisar skapelsens ändamål, att menniskan skall beredas till ewigt lefwande tempel för Herran. Herren will hwila i sitt folk, och åt folket är hos Honom en ewig sabbathsro utlofwad. Hans frälsta folk är en hwila för Hans brinnande kärlek, och gemenskapen med Honom är för Hans folk fullkomlig ro och salighet, så att de aldrig kunna begära och eftersträfwa någon högre sällhet. Själens hela wilja och längtan hwilar fullkomligt i Honom redan i tron här på jorden, men i högsta måtto i den saliga fulländningen.

7. En galen tror det icke; och en dåre aktar sådant icke.* *Ps. 14: 1. Ps. 94: 8.

De, som icke lefwa för himmelen såsom sitt högsta mål, kallas galna och dårar af Honom, som har skapat menniskan att wara ett förnuftigt wäsende.

8. De ogudaktige grönskas såsom gräs; och de ogärningsmän blomstras alle; till dess de förderfwade warda till ewig tid.* *Ps. 37: 220. Ps. 73: 318.

9. Men du, HERre, är den högste, och blifwer ewinnerligen.

10. Ty si, dina fiender, HERre, si, dina fiender skola förgås; och alle ogerningsmän måste förströdde warda.

11. Men mitt horn skall upphöjdt* warda, såsom en enhörnings†; och jag warda smord med färsk olja.** *Ps. 112: 9. †4 Mos. 23: 22. **Ps. 23: 5.

Om den andeliga smörjelsen, se 1 Joh. 2: 2027, men härmed betecknas äfwen helsa och kraft, fröjd och lycka. Den rika bilden af olja innefattar både andelig och lekamlig sällhet och fröjd och innebär, att äfwen i det timliga ingen kan wara egentligen lycklig, som icke eger den högsta lyckan att hafwa Guds Ande och wara ett Guds barn. Enhörningen är en bild af kraft och mod. Se 4 Mos. 23: 22.

12. Och mitt öga skall lust se på mina fiender; och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.* *Ps. 91: 8. Jer. 11: 20; cap. 20: 12.

13. Den rättfärdige skall grönskas såsom ett palmträd;* han skall wäxa såsom ett cederträd på Libanon. *Ps. 1: 3. Ps. 52: 10. Jer. 17: 8. Os. 14: 6, 7.

14. De der planterade äro uti HERrans hus, de skola uti wår Guds gårdar grönskas.* *Es. 58: 11.

Guds församling liknas i Guds ord ofta wid grönskande träd och kallas en Herrans plantering. Es. 61: 3. Denna bild betyder, att de trogna äro planterade i den rätta grunden, som är Christus allena, att de hafwa sitt lif af Honom och wäxa wid den lefwande wattukällan. Ps. 1: 3. Denna sköna liknelse lärer oss, att Herren sjelf wårdar sin församling, såsom en trädgårdsmästare sin plantering. I denna wård försummas ingen ting; Herren tänker äfwen på den minsta planta och spädaste gren i sin öftagård; denna örtagåd är det paradis, som nu på jorden är qwar, der Herren går och låter höra sin röst. Se 1 Mos. 3: 8.

15. Och om de än gamle warda, skola de likwäl blomstras, fruktsamme och färske wara: