| 266 | Cap. 25. | Salomos Ordspråk. |
allt uti ett ordnadt skick under Guds Andas ledning. Salomo hade skrifwit mycket mera än detta, 1 Kon. 4: 32, men icke allt war så beskaffadt, att det skulle införlifwas med den Heliga Skrift. För att derutur göra det rätta urwalet behöfdes äfwen Guds Andas ingifwelse, och denna upplysning och ingifwelse hade dessa fromma män i konung Hiskie tid.
2. Det är Guds ära en sak fördölja; men konungars ära är en sak utransaka.
Den allwetande Guden behöfwer till sina domar ingen ransakning, utan på det Han må bewisa barmhertighet emot syndaren och befria äfwen ifrån timlig wanära eller timlig undergång dem, som wilja omwända sig, fördöljer Han ofta det onda ända till det sista ögonblicket, ja, ofta så att det icke kommer i dagen förr, än den timliga straffdomen har skett, och med de flesta synder icke förr än på den stora räkenskapsdagen. Gud handlar häruti såsom en barmhertig fader, som will fördölja sina barns fel så länge Hans wishet för godt finner, och anwänder alla goda medel, för att draga och locka dem till bättring. Deremot måste en jordisk konung anwända all möda att fullt utransaka och utreda hwarje mål, innan någon dom fälles.
3. Himmelen är hög, och jorden djup; men konungars hjerta är oransakligt.
4. Man kastar bort skägget ifrån silfret, så warder der ett rent kärl utaf.
5. Man kastar ett ogudaktigt wäsende bort ifrån konungen, så warder hans säte med rättfärdighet befäst.* *Ords. 16: 12; cap. 20: 8, 28.
Bortkasta den ogudaktige (rådgifwaren) ifrån konungens ansigte, så skall Hans thron genom rättfärdighet befästas. Såsom slagget skall skiljas från silfret genom smältning, v. 4, så skola de ogudaktige skiljas ifrån konungen och ifrån gemenskap med ärligt folk genom sträng sanningskärlek, sedlighet och rättwisa straff. Sanning och rättwisa äro de enda säkra grundwalarne för herrawälde och throner.
6. Pråla icke för konungen, och träd icke fram, der de store stå.
Bjud icke till att tränga dig fram till makt och ära.
7. Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hit upp; än att du skulle för försten förnedrad warda,* det dina ögon se måste. *Luc. 14: 8–10.
Både inför menniskor och ännu mera inför Gud gäller den stora sanning, som wår Frälsare med högsta klarhet uttalade: Den sig upphöjer, han skall warda förnedrad, och den sig förnedrar, han skall warda upphöjd. Luc. 14: 11. De egenrättfärdige, som äfwen inför den Högste Domaren wilja förswara sig, blifwa på det djupaste förnedrade. Matth. 25: 44–46.
8. War icke hastig till att träta: ty hwad will du sedan göra, när din nästa dig skämt hafwer?
Hwad will du göra, sedan det kommit i dagen, att du haft orätt?
9. Handla din sak med din nästa; och uppenbara icke en annans hemlighet:* *Ords. 11: 13; cap. 20: 19.
10. På det att den, det hörer, icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återwänder.
V. 9. Försök om möjligt att åstadkomma enskild förlikning. Rättegång måste anses såsom ochristlig, så länge icke alla möjliga försök blifwit gjorda, för att genom enskild öfwerenskommelse i godo afgöra målet. Se Matth. 5: 25.
11. Ett ord, i sin tid taladt.* är såsom ett gyllene äpple uti silfwerskålen. *Ords. 15: 23.
Utskurna eller gjutna äpplen, likasom blommor, woro wanliga prydnader. Såsom en sådan prydnad war angenäm att se, så är ett wisligen taladt ord wälbehagligt och dyrbart. Det är ock den talandes högsta prydnad.
12. Den som en wis straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyllene öronring, och ett gyllene halsband.* *Ords. 1: 9; cap. 9: 8, 9.
Grt.: En wis, som bestraffar, och ett lydaktigt öra, det är såsom en öronring af guld och ett dyrbart smycke. En wis bestraffning och ett lydigt öra passa tillsamman, såsom ett dyrbart smycke passar för örat eller halsen.
13. Lika som snököld i andstiden, så är ett troget budskap honom, som det sändt hafwer; och wederqwicker sin herres själ.
Likasom kylande dryck, swalkande luft eller skugga är wederqwickande i den warma skördetiden, så är ett troget sändebud, som uträttar all ting wäl. ”En trogen tjenare och undersåte är icke till att betala.” L.
14. Den, der mycket talar och håller intet, är såsom ett moln och wäder utan regn.* *Jud. Ep. v. 12.
”Goda ord och intet derunder.” L.
15. Genom tålamod warder en förste blidkad; och en len tunga stillar hårdheten.* *Ords. 15: 1. Pred. 10: 4.
Genom saktmodighet och mildhet kunna hårdhet och wrede lättast öfwerwinnas.
16. Finner du honung,* så ät så mycket, som behöfwes af honom, att du icke för mätt warder, och spyr det ut. *Ords. 24: 13.
Alla goda gåfwor måste med wishet begagnas, för att icke förlora sitt wärde eller blifwa skadliga. Äfwen Guds ord och alla nådens medel måste begagnas rätt; ty eljest skada de mera än de gagna. Hit hörer äfwen, att föräldrar och uppfostrare wakta sig, att de icke twinga dem, som skola underwisas, att läsa eller höra så mycket af Guds ord, att det för dem blifwer widrigt och motbjudande.
_270.jpg&oldid=345321){kind=link}