| Prophetia emot Juda. | Propheten Esaia. | Cap. 24. | 369 |
Marc. 3: 8. Luc. 6: 17. Ap.G. 21: 3, 5. Tyrus blef en christen stad och fortfor att wara det i många hundra år, till dess det ändtligen förstördes, utan att åter blifwa uppbygdt. Denna prophetia säger i allmänhet, att jordens skatter slutligen skola tillfalla Christi kyrka. Ofta komma också de rikedomar, som giriga menniskor samla, genom någon gudomlig skickelse i sådane händer, att de blifwa anwända i Herrans tjenst.
24. Capitel.
Juda förstöring, återlefwor.Si, HERren gör landet tomt och öde, och omstörtar hwad deruti är; och förströr dess inbyggare.
Prophetiorna i detta och de tre följande capitlen hafwa ett mycket widsträckt omfång; de förkunna de straffdomar, som skulle gå öfwer Judafolket och öfwer den gamla werlden i allmänhet för att förnedra det högt war, upphöja det låga och bereda wäg för Herran och Hans rike.
2. Och presten går såsom folket;* herren såsom tjenaren, frun såsom tärnan; så honom, som säljer, som honom som köper; honom, som lånar, såsom honom som borgar; kräfwaren såsom gäldenären: *Os. 4: 9.
3. Ty landet skall warda tomt och skinnadt: ty HERren hafwer detta sagt.
4. Landet står jemmerligen, och förderfwas; jordens krets förwanskas och förderfwas; de högsta af folket i landet förminskas.
5. Landet är oskärdt wordet af sina inbyggare: förty att de öfwerträda lagen och förwandla buden, och låta det ewiga förbundet fara.
Det ewiga förbundet war Herrans förbund med Abraham, 1 Mos. 17: 7, och förbundet med Israel; ty ehuru den Israelitiska gudstjensten skulle upphöra och efter Christi ankomst i werlden upphörde; så har dock Guds förbund med Israel ännu aldrig upphört, det är i sin rätta gestalt och fullkomlighet upprättadt genom Evangelium. Gal. 3: 14–24.
6. Derföre uppfräter förbannelse landet: ty de, som deruti bo, förskyla det:* derföre borttorkas landets inbyggare, så att föga folk qwar blifwer. Jer. 6: 19; cap. 16: 18. Hes. 5: 11, 12; cap. 7: 27. Dan. 9: 11.
De, som öfwergåfwo förbundet med Herran, drogo förbannelse öfwer sig och öfwer landet. Att öfwergifwa Herran är i sig sjelf förbannelse för själen; ty det är skiljsmessa ifrån Honom, från hwilken allt godt kommer. Så snart syndens mått hos den enskilda menniskan öfwerflödar, och ännu mera, då det blifwer fullt i ett samhälle, så neddrager det swåra hemsökelser och straffdomar ifrån Herran, så framt icke bättring sker, ty om bättring sker, och syndaren ser sin synd öfwerflödande stor, så öfwerflödar nåden ännu mera. Rom. 5: 20.
7. Winet förswinner, winträdet förwissnar, och alla de, som af hjertat glade woro, sucka.
8. Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute;* harpors fröjd hafwer en ända.† *Jer. 7: 34; cap. 16: 9; cap. 25: 10. †Hes. 26: 13. Os. 2: 11.
9. Man sjunger icke, der man win dricker, och god dryck är bitter dem, som dricka honom.* *Es. 16: 10.
10. Den tomma staden är nederbruten; alla hus äro tillslutne, så att ingen går derin.
11. Man klagar efter win på gatan, all glädje är borta, all landets fröjd är sin wäg.
12. Icke annat än förödelse är blifwet i staden, och portama stå öde.
13. Ty det går i landet och med folket, likasom när ett oljoträd afplockadt är, såsom när man efterhemtar, då winanden ute är.* *Es. 17: 6.
Såsom, då ett oljoträd afplockas, något enda bär af frukten kan blifwa qwar här och der mellan löfwen, så blefwo några få af folket qwar i landet, under det största delen bortfördes i fångenskap.
14. Desamme upphäfwa deras röst, och lofwa och glädjas öfwer HERrans härlighet ifrån hafwet.
De qwarblifne, qwarlefwan af Israel, som skall återwända utur fångenskapen, skola prisa Herran. Detta fullbordades i ännu högre mening på de Israeliter, som både i Judalandet och andra länder blefwo omwända till Christum. Detta skedde isynnerhet i länder wid Medelhafwet, i Mindre Asien, Grekland och Italien. Så blef deras klagan förwandlad uti fröjd, och detta får äfwen hwarje enskild menniska erfara, som i nöden will omwända sig och tro på Honom, som är den rätte förlossaren ifrån all nöd, från synden, döden och fördömelsen.
15. Så priser nu HERran i dalen; på hafwets öar HERrans Israels Guds namn.
Propheten skådar här med klarhet in i Messiæ tid, han skådar Evangelii framgång, icke blott på jordens höjder, i mäktiga riken och stora länder, utan äfwen i dalarne, bland de ringa i folken; för de fattiga warder predikadt Evangelium, och det glada budskapet sprider sig nu till hafwets aflägsna öar. Att propheten uppmanar folken till att prisa Herran, är en förutsågelse, att detta skall ske.
_373.jpg&oldid=345609){kind=link}