| 448 | Rätt gudstjenst för Herran. | Propheten Esaia. | Cap. 66. |
sina werk och hafwa sina tankar; men det kommer, såsom Herren beslutat och förkunnat. De ogudaktiga samla sig ofta i oupphörliga försök att bygga nya Babels torn, och slutligen samlas de för att utrota Gudi folk, Uppb. 16: 14, 16, men blifwa af Herran förskingrade, och under allt detta samlas genom Evangelium folk och tungomål till Christi kyrka. Detta samlande sker allramest, då domen till slut skall hafwa gått öfwer det stora Babylon. Uppb. 18: 2.
19. Och jag will gifwa ett tecken ibland dem, och sända några af dem, som frälste äro, till hedningarna wid hafwet; till Phul och Lud, till de bågskyttar, till Thubal och Javan; och fjerran bort till de öar, der man icke af hört hafwer, och de min härlighet icke sett hafwa: och skola förkunna min härlighet ibland hedningarna.
Christi Apostlar och andra sändebud blefwo sända att utbreda Evangelium i alla wäderstreck, till hedningarne wid hafwet, ända till Spanien, till Javan eller Grekland, till Thubal eller Armenien, Iberien och andra länder i norr, till Phul och Lud, som beteckna Afrikas folk, och till bågskyttar eller wilda folkslag. Från Lud eller Ethiopien war Candaces Kamererare. Ap.G. 8: 27. Men denna sändning och samling genom Herrans sändebud fortfar ännu och kommer slutligen att blifwa en allmän riksangelägehet för Christi kyrka, till dess alla hedningar hafwa hört Evangelii ord.
20. Och skola draga dertill alla edra bröder utaf alla hedningar, HERranom till ett spisoffer, hästar och på wagnar, på bårar, på mular, på kärror till Jerusalem, mitt helga berg, säger HERren, likasom Israels barn bära spisoffer i rena käril till HERans hus.
De bröder utaf alla hedningar, som skola famlas, äro alla de hedningar, som blifwa sanna christna och införlifwas med det andeliga Israel. I synnerhet menas här, att Israels folk skall samlas från hednafolken, bland hwilka de nu äro förskingrade. Hästar, wagnar och bårar m. m. beteckna den rastlösa werksamheten, som stoll anwändas till detta samlande, och att man skall uppbjuda alla medel och icke spara någon kostnad, för att då befrämja Guds rike. Alla de själar, som samlas, blifwa lefwande offer åt Herran. Rom. 12: 1; cap. 15: 16.
21. Och jag will utaf desamma taga prester och Leviter, säger HERren.
Af dem, nemligen af det omwända Israel och af de omwände hedningarne, och icke såsom i Gamla Testamentet blott af ett folk och af Levi stam. Ett trösteligt löfte, som bör uppmuntra til trägen bön och werksamhet för Guds rikes utbredande bland hedningarna, ehuru det ofta kan synas mörkt för den swaga menniskoblicken. Den trogne Öfwerherden lofwar att sjelf af de omwända hedningarne bereda sig trogna och skickliga redskap till Evangelii widare utspridande bland deras bröder. Missionshistorien intill sednaste dagar wisar mångfaldiga exempel på uppfyllelsen af detta härliga löfte; och så skall det gå, till dess alla werldens ändar skola känna Honom, som är sargad för wåra missgerningar och stagen för wara synders skull. Herren har sagt det.
22. Ty likasom den nya himmelen och den nya Jorden, dem jag skapar,* stå för mig, säger HERren: alltså skall ock eder säd och namn stå. *Es. 65: 17. 2 Pet. 3: 13. Uppb. 21: 1.
Såsom Christo rike är ett ewigt rike, så äro Hans säd och Hans folks namn oförgängliga såsom Han sjelf.
23. Och allt kött skall komma den ena månaden efter den andra, och den ena sabbathen efter den andra, till att tillbedja för mig, säger HERren.
Redan nu samla sig själar oupphörligt i bön inför Herran, så att då somlige upphöra, så börja andra, då somliga insomna, så wakna andra till bön och lof inför Hans thron öfwer hela jordrunden, ty i ganska många länder finnas på somliga ställen nu redan några enskilda christna, som åkalla Herran, så att bön och lofsångsljud beständigt uppstiga från jorden. Men detta tillbedjande skall blifwa mångfaldigt förökadt. Då ”Herrans äras kunskap skall uppfylla jorden”, då skall också ett oräkneligt antal af tillbedjare komma, och den ena skaran aflösa den andra, der Han mest uppenbarar sin kraft, sin nåd och sina under bland jordens barn.
24. Och de skola gå ut, och se de menniskors kroppar, som emot mig misshandlat hafwa: ty deras matk skall icke dö, och deras eld skall icke utslockna,* och skola wara en styggelse för allt kött. *Marc. 9: 41, 46, 48.
Dessa förskräckliga ord anföras af wår Frälsare på tre ställen, såsom wittnesbörd om de ogudaktigas ewiga pina. I gamla förbundets tid war Hinnomsdalen eller Hinnoms barns dal en fasansfull förebild af eldsjön eller den ewiga fördömelsen. Huruwida en ännu förskräckligare och tydligare förebild deraf en gång kommer att finnas här på jorden, såsom dessa ord synas innebära, får framtiden lära. Att de, som komma att tillbedja för Herran, skola gå ut och se de menniskors kroppar, syftar tydligen på någon stor och warnande hemlighet, som ännu är att förwänta. Det tillstånd, som här antydes, är något, som föregår den yttersta domen, ty sedan kunna de frälsta icke gå ut och se de fördömda. ”De slagna af Herran äro icke själlösa kroppar eller kropplösa själar, utan de äro lefwande lik”!
_452.jpg&oldid=345792){kind=link}