| 468 | Predikan mot afgudar. | Propheten Jeremia. | Cap. 9, 10. |
som gör barmhertighet, rätt och rättfärdighet på jorden; ty sådant behagar mig, säger HERren. *1 Cor. 1: 31. 2 Cor. 10: 17.
Då Herren hemsöker, hjelper ingen mensklig wishet, starkhet och rikedom. All höghet, som sätter sig upp emot Gud, måste förnedras, se Es. 2: 11–17; men dem, som förödmjuka sig inför Honom, will Han upphöja. 1 Pet. 5: 6.
25. Si, den tid kommer, säger HERren, att jag hemsöka skall alla de omskurna med de oomskurna:
26. Nemligen: Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab, och alla dem, som bo uti de rum i öknen;* ty alla hedningar hafwa oomskuren förhud; men hela Israels hus hafwer oomskuret hjerta.† *Jer. 25: 23, 24. †Jer. 4: 4. Rom. 2: 28, 29.
Alla de, som bo uti de rum i öknen, grt.: Alla som hafwa håret skuret hörnwis, hwilka bo i öknen. Hedningarne hade sitt hår skuret i figurer till afgudarnes ära. Detta war för Israel förbjudet. Se 3 Mos. 19: 27. Judafolket pockade derpå, att de woro Judar och hörde till omskärelsen, och att de således woro ett mycket bättre folk än alla hedningar; men här ställer Herren sjelf Judafolket och hedningarne i jemnbredd med hwarandra. Otrogna och obotfärdiga christna med hedniska hjertan och hedniskt lefwerne äro äfwen hedningar.
10. Capitel.
Icke afgud, utan Herren.Hörer hwad HERren säger till eder, I af israels hus.
2. Detta säger HERren: I skolen icke lära hedningarnas sätt,* och skolen icke frukta eder för himmelens tecken,† såsom hedningarna frukta. *3 Mos. 18: 3. †Es. 47: 13.
Det war en widskepelse, som stod i oskiljaktigt Sammanhang med hedningarnas afgudalära, att de af himlakropparnas ställning till hwarandra och af sol- och månförmörkelser, samt andra tecken på himmelen eller på jorden, trodde sig kunna upptäcka enskilda menniskors och hela rikens lycka och öden. För denna widskepelse warnar Herren sitt folk. Guds folk skall tro på Gud, och icke på tecken och icke på ödet!
3. Ty hedningarnas gudar äro icke utan fåfänglighet;* de hugga ett träd i skogen, och mästaren gör det till med en yxa; *Es. 40: 19; cap. 44: 9, 10.
4. Och pryder det med silfwer och guld, och fäster det wid med naglar och hamrar, att det icke omkull falla skall.
5. Sådant är nu intet annat än öfwerdragna stoder; de kunna intet tala;* så måste man ock bära† dem; ty de kunna icke gå; derföre skolen I icke frukta eder för dem; förty de kunna hwarken hjelpa eller stjelpa. *Ps. 115: 5. Es. 41: 28. †Es. 46: 1, 7.
Afgudabilderna woro träbeläten, öfwerdragna med guld eller silfwer, eller med något annat.
6. Men dig, HERre, är ingen lik;* du är stor, och ditt namn är stort, och du kan bewisa det med gerningarna. *Ps. 86: 8, 10.
7. Ho skulle icke frukta dig, du hedningarnas konung?* Dig skall man ju lyda; ty ibland alla hedningarnas wisa, och i alla konungariken är ingen din like. *Jer. 10: 10. Uppb. 15: 4.
8. De äro allesammans dårar och galne;* ty ett träd måste ju wara en platt fåfäng gudstjenst.† *Ps. 115: 8. †Es. 41: 29. Hab. 2: 18. Zach. 10: 2.
9. Silfwerskifwor förer man till på hafwet; guld ifrån Uphas, af mästare och guldsmeder beredt; gult silke och purpur kläder man uppå dem; och äro alltsammans slöga mäns werk.
Slöga mäns werk, d. ä. Slöjdemäns werk, werk af män, som äro kunniga och skickliga att göra arbeten af trä och metaller. Bland hedningarne är det ett särskildt handtwerk att göra afgudar. Uphas, d. ä. guld från Indien, från Wipaca [et]c.
10. Men HERren är en rätt Gud, en lefwande Gud, en ewig konung; för Hans wrede bäfwar jorden, och hedningarna kunna icke fördraga Hans trug.* *Nah. 1: 5.
11. Så säger nu alltså till dem: De gudar, som himmel och jord icke gjort hafwa, förgånge af jorden, och under himmelen.
Att alla afgudar måtte förgås ifrån jorden, borde redan wara en from Judes önskan och bön; huru mycket mer bör icke detta wara en christens dagliga bön! Detta war fromma Judars bön i Chaldeen.
12. Men Han hafwer gjort jorden genom sin kraft, och werldens krets beredt genom sin wishet; och utsträckt himmelen genom sitt förstånd.* *1 Mos. 1: 1, 6. Jer. 51: 15.
13. Då Han dundrar, så är mycket watten under himmelen, och drager upp dimman ifrån jordens ända; Han gör ljungelden i regnet; och låter komma ifrån hemliga rum.* *Ps. 135: 7. Jer. 51: 16.
_472.jpg&oldid=345848){kind=link}