| Jeremia otålighet. | Propheten Jeremia. | Cap. 20. | 485 |
en häftig motståndare emot Herrans ord, som af propheten förkunnades, och wågade emot propheten en wåldsam, handgriplig förföljelse, likasom äfwen i christenheten sådane öfwerstar i kyrkan ofta tillåtit sig wåldsamheter emot redliga ordets tjenare.
3. Och då morgonen kom, tog Pashur Jeremia åter utur fängelset: då sade Jeremia till honom: HERren kallar dig icke Pashur, utan Magor allt omkring.
”Pashur kommer af Pas, det uttydes bred, och hur hwit. Magor uttydes fruktan. Så förwände nu för honom Jeremia namnet, såsom han säga wille: du skall icke blifwa så stor, bred och wid, som ditt namn lyder; utan omkring dig skall wara fruktan och förskräckelse, och skall wara omkring dig swart och trångt nog.” L.
4. Ty så säger HERren: Si, jag skall gifwa dig samt med alla dina wänner uti en fruktan, och de skola falla genom sina fienders swärd; det skall du se med dina ögon: och jag skall öfwergifwa hela Juda uti konungens hand af Babel, han skall föra dem bort till Babel, och dräpa dem med swärd.
Dessa woro de förskräckelser, hwarigenom i namnet Magor, prophetian fick ett ökadt eftertryck.
5. Och jag skall gifwa allt godset i denna staden, samt med allt hans arbete, och alla klenodier, och alla Juda konungars håfwor, uti deras fienders hand, så att de skola dem skinna, borttaga, och till Babel föra.* *2 Kon. 20: 17. Jer. 15: 13; cap. 17: 3.
6. Och du Pashur skall med allt ditt husfolk gå fången, och till Babel komma; der skall du dö och begrafwen warda, samt med alla dina wänner, för hwilka du lögn predikar.
7. HERre, du hafwer dragit mig, och jag hafwer mig draga låtit;* du hafwer warit mig för stark, och hafwer wunnit: men jag är deröfwer kommen till spott dagligen, och hwar man gör gäck af mig. *Jer. 1: 6, [et]c.
Sedan propheten förkunnat Herrans hotelser såwäl öfwer Pashur, hwilken sökte insöfwa folket i säkerhet, som öfwer hela riket, öfwerfalles han nu af twekan och förskräckelse under den dagliga bespottelsen och förföljelsen, som han måste lida. Det är såsom om han ångrade, att lan åtlydt Herrans röst och kallelse till prophetembetet. Kött och blod säga honom nu: ack, att aldrig hade så förkunnat Herrans ord och utsatt dig för alla dessa förföljelser och faror! Denna inre strid hos en så högt benådad Guds man kan lända till tröst för trogna ordets tjenare och andra Guds barn, då de måste genomgå dylika strider och pröfningar. Det är då nödwändigt, att de waka och bedja och i trons kraft öfwerwinna frestelserna. Han fick nu i sitt inre erfara dessa orden: köttet hafwer begärelse emot andan och andan emot köttet. Gal. 5: 17.
8. Ty sedan jag talat, ropat och predikat hafwer om den plågan och förderfwet, är mig HERrans ord wordet till hån och spott dagligen.
9. Då föll mig i sinnet: Jag will icke mer tänka uppå Honom, och icke mer predika i Hans namn: men i mitt hjerta och i mina ben wardt lika som en brinnande eld insluten, så att jag icke förmådde det lida, och war hardt när förgången.
10. Ty jag hörer, huru många banna mig, och jag måste allestädes wara rädd: Anklager, wi wilja anklaga honom, säga alla mina wänner och stallbröder: om wi kunna blifwa honom öfwermäktige, och komma åt honom, och hämnas öfwer honom.
Då propheten försökte underlåta prophetembetets pligt att tala i Herrans namn, så kände han i sitt innersta en odräglig pina, som twang honom att förkunna ordet, fastan både hans fiender och hans förra wänner rådslogo emot honom. De trodde sig hafwa allt skäl att anklaga honom såsom en fäderneslandets fiende, emedan han förkunnade krig och undergång. De kunde säga: Han uppretar fienderna emot oss och gifwer dem mod, han nedskär modet hos wårt folk.
11. Men HERren är med mig såsom en stark hjelte: derföre skola mina förföljare falla, och icke winna, utan skola på stor skam komma, derföre att de så dårligen handla; ewig staff den skammen wara, och skall icke förgäten warda.* *Jer. 15: 20; cap. 17: 18; cap. 23: 40.
12. Och nu, HERre Zebaoth, du som pröfwer de rättfärdiga, och ser njurar och hjerta,* låt mig se din hämnd öfwer dem; ty jag hafwer befallt dig mitt sak. *1 Sam. 16: 7. Ps. 7: 10. Jer. 11: 20; cap. 17: 10.
13. Sjunger HERranom, lofwer HERran, som hjelper den fattiges lif utur de ondas händer.
Så fröjdar sig propheten i Herran och stärker sig i Hans kraft, så att hans inre kamp och pina förwandlas i fröjd och lofsång.
14. Förbannad ware den dag, der jag uti född war; den dagen ware osignad, på hwilken min moder mig födt hafwer.* *Job 3: 1, [et]c.
_489.jpg&oldid=345891){kind=link}