Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 498.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
494 Wredesbägaren Propheten Jeremia. Cap. 25.

ganska fliteligen;* men I hafwen icke welat höra dem, eller böja edra öron dertill, att I måtten höra det. *2 Kon. 17: 13. Jer. 7: 1325; cap. 26: 5; cap. 35: 15.

5. Då Han sade: Omwänder eder hwar och en af sin onda wäg, och ifrån edert onda wäsende,* så skolen I blifwa i landet, som HERren eder och edra fäder gifwit hafwer i ewig tid. *Jer. 18: 11.

6. Efterföljer icke andra gudar, så att I tjenen och tillbedjen dem, på det I icke skolen förtörna mig, genom edra händers werk, och jag eder olycka tillfoga må.

7. Men I willen icke höra mig, säger HERren, på det I ju skullen förtörna mig, genom edra händers werk, till eder egen olycka.

8. Derföre så säger HERren Zebaoth: Efter I icke willen höra mina ord:

9. Si, så skall jag utsända och komma låta alla folk af nordan,* säger HERren, och min tjenare NebucadNezar,† konungen i Babel, och skall låta dem komma öfwer detta land, och öfwer dem, som deruti bo, och öfwer allt detta folk, som här omkring ligger, och skall gifwa dem till spillo och förderfwelse, och göra dem till hån och ewigt öde: *Jer. 1: 15; †cap. 27: 6.

NebucadNezar kallas Herrans tjenare, såsom Hans redskap till att straffa andra hedningar och utföra Hans dom öfwer Judafolket. Ewigt öde betyder långwarig förödelse.

10. Och skall taga ifrån dem all glädjesång, brudgummes och bruds röst: qwarns röst, och lyktas ljus:* *Jer. 7: 34. Uppb. 18: 22.

11. Så att allt detta landet skall öde och förstördt ligga: och skola dessa folk tjena konungen i Babel i sjuttio år.

Det skulle blifwa så öde, att ingen glädjesång mera hördes, att ingenstädes buller af någon handqwarn eller skimmer af något ljus kunde förnimmas. Huru länge denna förödelse skulle räcka war noga bestämdt i Guds rådslut, nemligen 70 år.

12. Men när de sjuttio år* ute äro, så skall jag hemsöka konungen i Babel, och allt det folket, säger HERren, för deras missgerningars skull; dertill ock de Chaldeers land, och skall göra till ett ewigt öde. *2 Chrön. 36: 21, 22. Jer. 29: 10. Dan. 9: 2.

Det är märkwärdigt, att fångenskapen hade en trefaldig början och ett trefaldigt slut, och ifrån hwarje början till ett motswarande slut förflöto noga 70 år. Prophetian hade således en förunderlig trefaldig fullbordan i tre tidrymder af 70 år, som till större delen löpa bredwid hwarandra. Huru blind måste den wara, som här kan tala om slump och tillfällighet. Den första 70:åriga tidrymden började år 606 före Christi födelse, då Ninive hade blifwit förstördt, och med denna afgörande seger hade Babylon blifwit werldens drottning. NebucadNezar belägrade derpå Jerusalem och bortförde i fångenskap såsom gisslan ett antal Judiska ädlingar, bland hwilka woro propheten Daniel och hans fromma wänner. Se Dan. 1. Fångenskapen från denna början slutade år 536 före Christi födelse, då Cyrus ensam kom till regeringen. Det Babyloniska riket war nu skattskyldigt under det Persiska. Den andra 70:åriga perioden började år 597 före Christi födelse, då efter ett uppror af Judarne Jerusalem på nytt blef anfallet af Babylonierna, och propheten Hesekiel samt många Judar bortfördes till Babylon. Denna period slutade år 527, då den Persiske konungen Darius Hystaspis åt Judarne förnyade tillåtelsen af konung Cyrus att få uppbygga templet och staden. Den tredje 70:åriga perioden började år 586 och slutade år 516 före Christi födelse, då det nya templet war fulländadt och blef inwigdt. Såsom fångenskapen fulländades, då templet förstördes år 586 (efter en annan tideräkning år 588), så war den slutad nu, då det nya templet war färdigt och åter inwigdes.

13. Alltså skall jag låta komma öfwer detta land alla mina ord, som jag emot det talat hafwer, nemligen allt det i denna bok skrifwet står, det Jeremia öfwer allt folk spått hafwer.

Öfwer detta land, nemligen Chaldeernas land, se v. 12, cap. 50 och cap. 51.

14 Och de skola också tjena, ändock de mäktiga folk och wäldige konungar äro: alltså skall jag wedergälla dem efter deras förtjenst, och efter deras händers werk.

Det Babyloniska riket blef wid slutet af de 70 åren skattskyldigt under Persien.

15. Ty så säger HERren Israels Gud till mig: Tag denna winbägaren full med wrede utaf min hand, och skänk derutaf åt alla folk, dem jag sänder dig till:

16. Att de måga dricka, ragla, och blifwa galne, för swärdet, som jag ibland dem sända skall.

Om winbägaren, se Es. 51: 17. Bägaren är i den Heliga Skrift en wanlig bild af lidande eller af andelig berusning och förblindelse. Se Uppb. 14: 10. Ps. 75: 9. Denna bägare war en bild af prophetians hotelser öfwer folken. Kalken antyder sammanhanget mellan synden och straffet. Derigenom att menniskan dricker otron,