Propheten Daniel.

Emellan år 606 och 534 f. Chr. f.

Inledning.

Namnet Daniel betyder: Min domare är Gud. I Babylon fick han namnet Beltesazar, cap. 1: 7, som i den Grekiska öfwersättningen blifwit förwandladt till Balthasar. Under konung Jojakims regering fördes Daniel till Babylon, tillika med många andra af förnäma familjer. I Babylon kom han genom Guds underbara styrelse snart till ett stort anseende. Efter konung Belsazars fall blef Daniel af konung Darius af Medien upphöjd till ett högt embete, ungefär motswarande ett statsministers-embete, cap. 6: 1–3, och detta embete synes han äfwen hafwa fått behålla under konung Cyrus. Den sista tidsuppgiften, cap. 10: 1, nemligen konung Cyrus’ tredje regeringsår eller år 534 före Christi födelse, wisar, att Daniel måste hafwa uppnått en hög ålder. Daniels upphöjelse, som berättas i cap. 2, skedde icke förr än en lång tid efter det han blef bortförd i fångenskapen. Huru han tillbragte den långa mellantiden, är oss icke meddeladt.

Daniels bok är historisk-prophetisk, en förundranswärd sammansättning af werldshistorien och Guds rikes historia, ända ifrån den tiden till dess Guds rike skall blifwa utbredt öfwer all werlden. Han öfwerskådar denna werldens riken, framställda i betydelsefulla bilder eller målningar, och dessa werldsriken, fastän de hafwa många mindre riken bredwid sig, äro de fyra på hwarandra följande stora werldsmakter, som hufwudsakligen beherrskat werldens wigtigaste länder och således äfwen på åtskilliga tider och nästan oupphörligt allt sedan Daniels tid beherrskat det heliga landet, och af hwilka den sista, nemligen den fjerde, skall herrska, ända till dess Herren i segrande makt upprättar det rike, som Han lofwat hafwer, och som redan för länge sedan är börjadt. Ännu är det egentligen Rom, icke Roms spira, men Roms lagar och Roms anda, som herrska öfwer den närwarande christenhetens länder, men efter prophetian måste detta rike ändteligen krossas och Christi ord, och Christi Anda blifwa rådande, så att riket blifwer Herrans. Obad. v. 21.

Guds försyn och styrelse, Hans olika regering i werlden och i nåderiket wisas klart i denna bok. Cap. 2–4 wisa, huru Herren uppenbarade sin allwetenhet, sin allmakt och sin helighet i det första af dessa fyra werldsriken och för dess herrskare NebucadNezar. Häraf kan man ock sluta, att detta rike och följande werldsriken hade kunnat få en rätt kännedom om den sanne Guden, så framt de hade welat emottaga en sådan kunskap. Den uppenbarade sanningen war således icke undanhållen ifrån hedningarna, utan den blef dem tillbjuden. Cap. 5 innehåller en spegel af hela werldshistorien i en enda tafla. Babels rike och Babels konung hade nedsjunkit i fräckhet och sedeförderf, så att de trotsade den Allsmäktige, och plötsligt får den stolte konungen till sin förskräckelse se sin och sitt rikes dom skrifwas med en engla-hand i en skrift, som han icke kunde läsa, men dock mycket wäl förstod. Hans bäfwan bewisar, att han förstod dess mening. Så är werldens dom redan skrifwen, och alla få en gång se denna domsskrift. I det 6:te capitlet, såwäl som i det 5:te, innehålles ett märkwärdigt bewis på Guds underbara och allsmäktiga styrelse, och allt detta måste hafwa gjort djupt intryck på de hedningar, bland hwilka Daniel lefde. Han war både med sin personlighet och med sin bekännelse och sin lära ett stort sanningens wittne bland hedningarna. Det 7:de och 8:de capitlet innehålla de betydelsefulla syner, som afspegla denna werldens makter i deras förderfliga sträfwanden, i deras fiendskap mot Guds rike och i deras slutliga undergång; men derjemte uppenbaras äfwen, huru det rike är grundadt, som upprättas af den himmelske Konungen, och huru detta skall tilltago, till dess det uppfyller jorden. Det 9:de capitlet innehåller Daniels härliga förbön för sitt folk och den tröstande bönhörelsen. Tiden, då förlossningen skulle ske, blef derpå för honom uppenbarad. Det 10:de capitlet uppdagar för oss, huru denna werldens riken icke egentligen styras af menniskor eller bero på menniskomakt eller menniskoklokhet, utan bero af osynliga makter och inflytelser, icke blott af den allsmäktige Guden, utan också af goda englar och af onda andar. Det 11:te capitlet är en widtomfattande prophetia om Guds rikes fiender ifrån Daniels tid ända intill antichrist, och det 12:te capitlet meddelar Guds rikes slutliga seger öfwer dessa synliga, fiendtliga makter, samt enskilda trognas seger och härliggörelse. Här äro werldshistoria och kyrkohistoria tillsammans skrifna i Guds Andas ljus. Wi lefwa nu mer än 2000 år efter Daniels tid, och ända till denna dag hafwa Daniels prophetior gått i noggran fullbordan, så långt denna tid sträcker sig, och lika så wisst som dessa twå årtusenden bekräftat Daniels prophetior, lika wisst skall också framtiden bekräfta dem.