| NebucadNezars stora beläte. | Propheten Daniel. | Cap. 3. | 653 |
8. Straxt på samma stund gingo några Chaldeiska män fram, och anklagade Judarna;* *Dan. 1: 4.
9. Begynte, och sade till konungen NebucadNezar: HERre konung, Gud unne dig länge lefwa.* *Dan. 5: 10; cap. 6: 21.
10. Du hafwer, o konung, låtit utgå ett bud, att alla menniskor, då de hörde ljudet af basuner, trumpeter, harpor, gigor, psaltare, lutor och allahanda strängaspel, skulle de nederfalla och tillbedja det gyllene belätet:
11. Och den som icke nederfölle och tillbåde, han skulle kastas uti en brinnande ngn.
12. Nu äro här några Judiske män, hwilka du öfwer de embeten i Babels land satt hafwer,* Sadrach, Mesach och AbedNego: desamme förakta ditt bud, o konung,* och wörda icke dina gudar, och tillbedja icke det gyllene belätet, som du hafwer uppsätta låtit *Dan. 2: 49.
Det synes, att denna anklagelse emot Judarne genast framfördes till konungen (v. 8).
13. Då befallde NebucadNezar med grymhet och wrede, att man skulle hafwa fram för honom Sadrach, Mesach och AbedNego: och männerna wordo framhafde för konungen.
14. Då talade NebucadNezar till dem, och sade: Huru är det? Wiljen I, Sadrach, Mesach och AbedNego, icke wörda min gud, och icke tillbedja det gyllene belätet, som jag hafwer uppsätta låtit?
15. Nu wäl, reder eder till, så snart I hörer ljudet af basuner, trumpeter, harpor, gigor, psaltare, lutor och allahanda strängaspel, så faller neder, och tillbeder belätet, som jag hafwer uppsätta låtit: om I icke tillbedjen det, så skolen I på samma stund warda kastade uti en brinnande ugn: låt se, hwilken den Guden är, som eder utur mina händer tager.
Ehuru NebucadNezar hade lärt känna den sanne Guden såsom allwetande Gud, cap. 2: 47, så trodde han dock icke på Honom såsom allsmäktig Gud, han trodde icke, att denne Guden kunde skydda dessa fromma Judar ifrån den starka, men ändå swaga konungahanden.
16. Då swarade Sadrach, Mesach och AbedNego, och sade till konung NebucadNezar: det är icke af nöden att wi sware dig deruppå:
17. Si, wår Gud, den wi dyrke, kan wäl hjelpa oss utur den brinnande ugnen, och frälsa oss utur din hand, o konung.
18. Och om Han än icke det göra will, så skall du ändå weta, o konung, att wi dina gudar icke wörde, ej heller det gyllene beläte, som du hafwer uppsätta låtit, tillbedja wilja.
Dessa fromma män inlåta sig icke i någon framställning eller förklaring rörande afguderiets orimlighet, ty det wisste de skulle wara förgäfwes (v. 15); de förwara sig blott deremot och uttala sin förtröstan på Gud allsmäktig.
19. Då wardt NebucadNezar full med grymhet, så att hans ansigte förwandlade sig öfwer Sadrach, Mesach och AbedNego; och befallde, att man skulle göra ugnen sju resor hetare, än han eljest plägade wara:
20. Och böd de bästa krigsmän, som uti hans här woro, att de skulle binda Sadrach, Mesach och AbedNego, och kasta dem uti den brinnande ugnen.
21. Alltså wordo desse männerna uti deras mantlar, skor, hattar och andra kläder bundne, och kastade uti den brinnande ugnen.
22. Ty konungens befallning måste man med hast fullgöra: och elden wardt så stark i ugnen, att de män, som Sadrach, Mesach och AbedNego uppbränna skulle, blefwo döde af eldslågan.
23. Men de tre männerna, Sadrach, Mesach och AbedNego, föllo neder uti den brinnande ugnen, så bundna som de woro.
24. Då förskräckte sig konung NebucadNezar, och gick hastigt upp, och sade till sitt råd: Hafwe wi icke låtit kasta tre män i elden bundna? De swarade, och sade till konungen: Ja, herre konung.
25. Han swarade, och sade: Ser jag dock fyra män lösa gå i elden, och dem skadar intet; och den fjerde är likasom han wore en Guda son.
Häraf synes tydligt, att denna ugn war ett stort stenrum med en öppning på sidan, som wäl också hade en öppning ofwantill, genom hwilken de tre männerna blefwo nederkastade, v. 23. Genom öppningen på sidan kunde NebucadNezar se in i ugnen och såg der 4 män gående lösa och oskadade. Ordet gudason yttrade
_657.jpg&oldid=346371){kind=link}