Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 663.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Konung Darios. Propheten Daniel. Cap. 5, 6. 659

hans hals: och lät förkunna om honom, att han war den tredje herren i riket.

Denna befallning blef af konungen gifwen genast och werkställdes i hans gästers närwaro, ehuru det offentliga werkställandet, som skulle ske följande dag, blef förhindradt genom konungens död och rikets undergång.

30. I densamma natten wardt de Chaldeers konung Belsazar ihjälslagen.

Somliga uttolkare förklara detta så, att konungen blef slagen af twå sina egna drabanter, Gobryas och Gadatas, hwarefter Darius af Medien, Astyagis son, hwilken också kallas Cyaxares den andre, intog detta rike, som sedan, efter ett uppror, blef åter intaget af Cyrus.

31. Och Darios utaf Meden tog riket in, då han tu och sextio år gammal war.

6. Capitel.

Darios konung. Daniel i kulan.

Och Darios syntes godt wara, att han skulle sätta öfwer hela riket tjugu och hundrade landshöfdingar.

2. Öfwer dessa satte han tre förstar; den ene war Daniel, för hwilken de landshöfdingar skulle räkenskap göra, att konungen dess mindre bekymmer hafwa skulle.

3. Men Daniel gick alla de förstar och landshöfdingar widt öfwer: ty en hög ande war i honom; derföre tänkte konungen att sätta honom öfwer hela riket.

En hög ande, se 4 Mos. 14: 24, en ande, som war upplyst af Herrans Ande.

4. Fördenskull foro de förstar och landshöfdingar derefter, huru de kunde finna en sak med Daniel, den emot riket wore; men de kunde ingen sak eller missgerning finna: ty han war trogen, så att man ingen skuld eller ogerning med honom finna kunde.

5. Då sade männerna: Wi finna ingen sak med Daniel, utan om hans gudstjenst.

6. Då kommo de förstar och landshöfdingar tillhopa inför konungen, och sade till honom alltså: Herre konung Darios, Gud unne dig länge lefwa.* *Dan. 2: 4; cap. 3: 9.

7. De förstar i riket, herrarna, landshöfdingarna, rådet och embetsmännerna hafwa alla betänkt, att man skall låta utgå en konungslig befallning, och ett strängt påbud, att ho som helst i trettio dagar någonting will bedja af någon gud eller menniska, utan af dig konung allena, han skall warda kastad för lejon uti gropen.

Daniels fiender märkte konungens afsigt att gifwa åt Daniel en sådan makt, derföre skynda de att förhindra det genom en förrädisk stämpling. De wisa sig härwid på en gång såsom skrymtare och förrädare, de taga på sig ett sken, såsom om de mycket högt ärade sin konung, och i grunden är deras företag ett förrädiskt motstånd mot konungens wilja och ett mordanslag mot en oskyldig man. Se Ords. 11: 9. Ap.G. 12, 22, 23.

8. Derföre, o konung, måste du detta budet stadfästa, och underskrifwa dig; på det att det icke skall omwändt warda, efter de Meders och Persers rätt, det ingen öfwerträda djerfwes.* *Esth. 1: 19; cap. 8: 8.

9. Alltså underskref sig konungen Darios.

10. Som nu Daniel förnam, att sådant bud underskrifwet war, gick han upp i sitt hus; och han hade i sitt sommarhus öppna fönster emot Jerusalem:* der föll han tre resor† om dagen uppå sina knän, bad, lofwade och tackade sin Gud, såsom han tillförene plägade göra. *1 Kon. 8: 4448. †Ps. 55: 18.

Icke för att synas för menniskor förrättade Daniel sin bön sålunda, utan på det han icke af straffbar menniskofruktan skulle synas blygas öfwer sin gudstjenst. Se Ap.G. 4: 19. Matth. 10: 32, 33. Marc. 8: 38. I det Daniel wände sitt ansigte mot Jerusalem, uttryckte sig en längtan till den fordna helgedomen och tro på Herrans löften om dess återställelse; han wände sitt ansigte till Israels Gud. Se 1 Kon. 8: 48.

11. Då kommo dessa männerna hoptals, och funno Daniel bedjande och åkallande inför sin Gud.

12. Så gingo de fram, och talade med konungen om det konungsliga budet: Herre konung, hafwer du icke underskrifwit ett bud, att ho som helst i trettio dagar något både af någon Gud, eller af någon menniska, utan af dig konungen allena, han skulle kastas för lejon i gropen? Konungen swarade, och sade: Det är sannt, och de Meders och Persers rätt skall ingen öfwerträda.

13. De swarade, och sade för konungen: Daniel, en af Juda fångar,* aktar hwarken dig, o konung, efter ditt bud, som du underskrifwit hafwer: ty han beder tre resor om dagen. *Dan. 1: 6; cap. 5: 15.

Grt.: Ty han beder sin bön tre gånger