| Baruchs Bok. | Cap. 1, 2. | 101 |
med rätta.* Såsom det nu dem af Juda går, och dem af Jerusalem, *Dan. 9: 5. Bar. 2: 6.
16. Och wåra konungar, och wåra förstar, och wåra prester, och wåra propheter, och wåra fäder.
17. Fördenskull, att wi för HErranom syndat, och Honom icke trott hafwa;
18. Och icke lydt HErrans wår Guds röst, att wi hade mått wandrat efter Hans bud, som Han oss gifwit hafwer.
19. Ja, ifrån den tiden, då HErren wåra fäder utur Egypti land förde, allt in till denna dag hafwa wi HErran wår Gud ohörsamme warit, och hafwa föraktat att lyda Hans röst.
20. Derföre är nu öfwer oss kommet det straff och förbannelse, som HErren förkunnat hafwer genom sin tjenare Mose,* då HErren wåra fäder utur Egypti land förde, på det Han skulle gifwa oss ett land, der mjölk och honung uti flöt.† *5 Mos. 28: 15, [et]c. †2 Mos. 3: 8.
21. Och wi lydde icke HErrans wår Guds röst, såsom propheterna oss sade, dem Han till oss sände;
22. Utan hwar och en gick efter sitt onda hjertas sinne,* och tjente främmande gudar, och gjorde det ondt war för HErran wår Gud. *Bar. 2: 8.
2. Capitel.
Synden bekänd. Nåd begärd.Och Herren hafwer hållit sitt ord, som Han talade till oss och wåra domare, konungar och förstar, som Israel regera skulle, och till dem af Israel och Juda.
2. Och hafwer sådant stort straff öfwer oss gå låtit, så att dess like under hela himmelen icke skedt är, som Jerusalem öfwergånget är, lika som i Mose lag skrifwet står:
3. Att en menniska sin sons och sin dotters kött äta skulle.* *5 Mos. 28: 53. 2 Kon. 6: 29. Jer. 19: 9. Klagow. 2: 20.
4. Och Han gaf dem bort till trälar i alla riken, som allt omkring ligga, till en försmädelse och bannor* ibland alla folk, som omkring oss äro, ibland hwilka HErren dem förstrött hafwer. *Hes. 5: 14. Bar. 3: 8.
5. Och de warda ju alltid undertryckte, och kunna icke uppkomma igen: ty wi hafwa syndat emot Herran wår Gud, i det att wi Hans röst icke lydt hafwa.
6. HErren wår Gud är rättfärdig; men wi och wåra fäder bära wår skam med rätta,* såsom det nu går; *Bar. 1: 15.
7. Allt det onda, som HErren emot oss talat hafwer, det är öfwer oss kommet;* *Jer. 6: 19.
8. Och wi hafwa icke bedit HErran, att hwar och en måtte omwända sig ifrån sitt onda hjertas tankar.* *Bar. 1: 22.
9. Och Herren hafwer wakat öfwer oss till olycka, den Han öfwer oss hafwer gå låtit; ty HErren är rättfärdig i alla sina gerningar, som Han oss budit hafwer;
10. Men wi lydde icke Hans röst, att wi hade mått wandrat efter HErrans bud, som Han oss gifwit hafwer.* *Dan. 9: 10.
11. Och nu, HErre, Israels Gud, du som ditt folk utur Egypti land fört hafwer med stark hand,* med stor makt och högt wälde, genom tecken och under, och hafwer gjort dig ett namn, såsom det nu är. *2 Mos. 12: 51. Dan. 9: 15.
12. Wi hafwa ju syndat, och hafwa (ty wärr) ogudaktige warit, och hafwa gjort emot alla dina bud.
13. Ack! HErre wår Gud, wänd åter af din grymhet öfwer oss; ty wi äro fast ringa* wordne ibland hedningarna, dit du oss förstrött hafwer. *5 Mos. 28: 62.
14. Hör, HErre, wår bön och wår begäran, och hjelp oss för din skull, och låt oss nåd finna när dem, som oss bortfört hafwa;
15. På det hela werlden må weta, att du, HErre, wår Gud är; ty Israel och hans säd är ju nämnd efter dig.
16. Se, HErre, utaf ditt heliga hus,* och tänk dock uppå oss; böj, HErre, ditt öra, och hör dock. *5 Mos. 26: 15. Ps. 113: 5, 6. Es. 63: 15.
17. Upplåt dina ögon, HErre, och se dock; ty de döde i helwetet,* hwilkas ande utaf kroppen faren är, tala icke om Herrans härlighet och rättfärdighet; *Ps. 6: 6.
18. Utan en själ, som swårligen
_889.jpg&oldid=347004){kind=link}