| 142 | Cap. 1. | 2 Boken Maccabeers. |
sagdt: såwäl som den första boken kunde hafwa wordet intagen i talet bland den Heliga Skrifts böcker, så wärdskylt är den andra boken der utkastad; ändock här är wäl något godt uti. Men detta allt stånde till läsaren, att han sjelf härom känner och dömer.”
1. Capitel.
Juda wälstånd. Antiochi död. Templets rening, Elden funnen. Nehemie bön.
Wi Judar, edra bröder, som i Jerusalem och i hela Judiska landet bo, önska eder Judar wåra bröder, som uti Egypten ären, helsa.
2. Gud wälsigne eder, och tänke på sitt förbund, som Han Abraham, Isaac och Jacob sina trogna tjenare tillsagt hafwer;
3. Och gifwe eder ett rättsinnigt hjerta, att I uti hans lag faste och beständige blifwen;
4. Och förläna eder, att I flitige ären i Hans bud; och tröste eder;
5. Han höre edra böner, och ware eder nådelig, och öfwergifwe eder icke i nöden;
6. Alltså bedja wi alltid för eder.* *Eph. 6: 18.
7. Wi skrefwo eder till i wår högsta nöd, då Jason och hans anhang ifrån det heliga landet och ifrån riket affällig wardt;* *2 Macc. 4: 10, 11.
8. Och uppbrände wåra portar, och utgöto oskyldigt blod; då bådo wi, och HErren bönhörde oss, och wi offrade Honom semlomjöl,* och upptände lamporna,† och lade skådobröden** fram; *3 Mos. 2: 1. †2 Mos. 25: 37. **cap. 25: 30.
9. Och begärom nu, att I wiljen hålla kyrkowigning med oss i den månaden Caslev.* *1 Macc. 4: 56, 59.
10. Datum i hundrade nio och sextionde året i konung Demetrii tid.* Wi i Jerusalem och hela Judeen, samt med de äldsta, och Johannes, önskom Aristobulus, konung Ptolemei skolmästare, som af presterlig slägt är, och de andra Judar, som uti Egypten äro, helsa. *1 Macc. 11: 19.
Efter den Selevcidiska tideräkningen, se 1 Macc. 1: 11.
11. Wi må wäl tacka Gud, att Han oss utur så stor nöd förlossat hafwer, wi som oss emot en sådan mäktig konung wärja måste;
12. Ty Gud hafwer wåra fiender utur den heliga staden bortdrifwit allt in i Persien;
13. Der wardt konungen med sin oöfwerwinneliga här i Nane tempel dräpen af Nane presters list.* *1 Macc. 6: 16. 2 Macc. 9: 28.
Detta strider mot 1 Macc. 6: 16.
14. Ty då Antiochus dit kom samt med sina wänner till den gudinnan Diana, lika som han wille bedas till henne, och alla penningar utur templet till en brudskatt taga;
15. Och då Nane prester det framburo, och han med några uti kapellet gången war, lyckte de templet efter sig igen;
16. Och kastade honom och alla, de med honom woro, med stenar ihjäl; sedan höggo de honom i stycken sönder, och kastade dem ut.
17. Gudi ware lof alltid, att Han de ogudaktiga så borttagit hafwer.* *2 Macc. 9: 5.
18. Så, efter wi på femte och tjugonde dagen i Caslev månad akta begå templets rening, så hafwa wi det welat eder kunnigt warda, på det I ock densamma högtiden med oss begå mågen; lika som man den dagen begår, på hwilken Nehemias elden funnit hafwer, då han templet och altaret byggde, och åter offrade.
19. Ty då wåra fäder bortförde wordo i Persien, förgömde presterna elden* af altaret uti en djup torr grop och förwarade honom, så att ingen fick weta det.* *3 Mos. 6: 13. †2 Macc. 2: 5, 6.
Om eldens förwarande samt om tabernaklets och arkens gömmande, cap. 2: 1, 4, finnes ingen underrättelse hos Jeremias, eller hos Nehemias och Esra.
20. Som nu efter många år Nehemias efter Guds wilja hem igen af konungen sänd wardt, sände han samma presters efterkommande, som elden bortgömt hade, att de skulle söka honom upp igen; men som de oss hafwa förstå låtit, funno de ingen eld, utan ett tjockt watten;
21. Detsamma bad han dem uppösa
_930.jpg&oldid=347119){kind=link}