| 2 Boken Maccabeers. | Cap. 1, 2. | 143 |
och frambära. Då nu all ting till offret redo war, befallde Nehemias att de skulle gjuta det wattnet på weden och på offret, som på weden låg.
22. Som de nu det gjort hade, och solen wäl uppkommen war, och molnet förgånget war, då upptändes der en stor eld; dess förundrade sig alle.
Hade detta under händt i Nehemie tid, så skulle det säkert hafwa blifwit anfördt i Nehemie bok, såsom ett herrligt tecken till Herrans närwaro bland de betryckta Israeliterna.
23. Då begynte presterna och folket till att bedja, till dess att offret uppbrändt war, och Jonathas sjöng före; men de andre swarade honom med Nehemia.
24. Men detta war Nehemie bön: HErre wår Gud, du som all ting skapat hafwer, och är förskräcklig, stark och rättwis, och barmhertig, och allena den rätte och gode konungen;
25. Du som allena alla gåfwor gifwer,* du som allena rättfärdig, allsmäktig och ewig är; du som förlossar Israel ifrån allt ondt; du som wåra fäder utwalt och helgat hafwer: *1 Cor. 12: 11. Eph. 4: 8.
26. Anamma detta offret för allt Israels folk, och bewara och helga ditt arf;
27. Hemta oss, som förströdde äro, tillsammans igen; förlös dem som hedningarna tjena måste, och se till oss som föraktade äro, der hwar man stygges wid; på det hedningarne dock förnimma måga, att du wår Gud är.* *3 Mos. 26: 44.
28. Straffa dem som oss undertrycka, och oss med stort högmod all skam pålägga;
29. Plantera åter ditt folk i ditt heliga rum, såsom Mose sagt hafwer.* *5 Mos. 30: 3. 2 Macc. 2: 18.
30. Sedan sjöngo presterna lofsånger dertill, till dess att offret förtärdt wardt.
31. Derefter böd Nehemias gjuta det watten, som qwar war, på de stora stenar.
32. Der gick ock en låge upp; men det wardt förtärdt af eldens låga på altaret;* *1 Kon. 18: 38.
33. Detta wardt straxt uppenbart, och kom in för konungen af Persien, huru i de rum, som elden förgömd war, wardt watten funnet, och detsamma hade upptändt offret.
34. Så försökte konungen det ock, och lät utsöndra det rummet och frikalla det;
35. Och gaf mycket guld dertill.
36. Och Nehemie stallbröder kallade det rummet Nechpar, det uttydes rening; somlige kalla det ock Nephthar.
2. Capitel.
Tabernaklet, arken [et]c. gömde. Judarnes, Jasons böcker.Man finner ock i skrifterna, att Jeremias propheten* hade befallt dem som bortförde wordo, att de elden med sig taga skulle, der tillförene om sagdt är;† *Jer. 29: 8. †2 Macc. 1: 18.
2. Och fått dem lagen med, på det de ju HErrans bud icke förgäta skulle, och icke låta förföra sig, när de de gyldene och silfwerafgudar och deras prydning såge.* *Bar. 6: 3.
3. Och befallte dem mycket sådant mer, att de lagen utur sitt hjerta icke skulle falla låta.
4. Så stod ock uti samma skrift, att propheten efter Guds befallning hade budit dem, att de wittnasbördsens tabernakel och arken* med sig taga skulle. *2 Mos. 25: 10; cap. 40: 2.
Dessa ord synas strida mot Jer. 3: 16; men det är wisserligen mycket sannolikt, att Israeliterna sökte undangömma dessa heliga ting, på det de icke måtte falla uti hedningarnas händer.
5. Som de nu kommo till det berget, der Mose uppå warit och Guds arfland sett hade,* fann Jeremias en grop; der inne förgömde han tabernaklet och arken och rökofferaltaret, och täppte hålet sedan till. *5 Mos. 34: 1.
6. Men somlige, som ock med gingo, wille märka och teckna rummet; men de kunde icke finna det.
7. Då Jeremias det förnam, straffade han dem, och sade: Detta rummet skall ingen menniska finna eller weta, till dess HErren sitt folk åter tillhopa förer, och dem nådelig warder: då skall HErren wäl uppenbara det.
8. Och man skall då få se HErrans härlighet i en molnsky,* såsom han i Mose tid syntes; och lika som Salomo bad,† att han det rummet helga wille. *2 Mos. 13: 21; cap. 40: 34. 4 Mos. 9: 15. 1 Kon. 8: 10. 2 Chrön. 5: 13, 14; †cap. 6: 20.
9. Och Jeremias förtäljde dem också, huru Salomo offrade,* då templet wigdes och redo war; *1 Kon. 8: 5.
10. Och huru Mose bad HErran, och elden af himmelen förtärde offret;*
_931.jpg&oldid=347121){kind=link}