| 154 | Cap. 8, 9. | 2 Boken Maccabeers. |
hade icke den tröst till Gud, att Han straffa skulle, de lupo sin wäg och flydde. *5 Mos. 20: 8.
14. Men de andre sålde hwad de hade, och bådo HErran, att Han ju förlossa wille dem, som Nicanor allaredan sålt hade, fört än han dem fångat hade.
15. Och om Han icke wille göra det för deras skull, att Han då wille göra det för förbundets skull, som Han med deras fäder gjort hade; och för sitt härliga stora namns skull, det de efter nämnde woro.
16. Som nu Maccabeus sitt folk tillhopa hemtat hade wid sextusen, förmanade han dem i förstone, att de sig för fienderna icke förskräcka,* eller för den stora hedningahopen, som dem emot rätt och oredeligen plägade, frukta skulle; *2 Chrön. 20: 15. 1 Macc. 4: 8.
17. Utan wärja sig manligen; och tänka uppå den försmädelse, som de det heliga rummet gjort hade, och huru de staden försmädt och plågat, och lagen aflagt hade.
18. De förlåta sig (sade han) på sitt harnesk, och äro fulle med högmod: men wi förlåta oss på den allsmäktiga Gud,* som i ett ögnablick icke dem allena, som nu emot oss komma, utan hela werlden nederslå kan. *Ps. 20: 8. Jer. 17: 5.
19. Han förtäljde dem ock alla historier, huru Gud så ofta deras fäder nådeligen hulpit hade; huru under Sennacherib hundrade fem och åttatiotusen män i en natt nederlades;* *2 Kon. 19: 35. Es. 37: 36. Tob. 1: 21. Syr. 48: 20, 24. 1 Macc. 7: 41.
20. Huru det tillgick i den slagtningen i Babylon emot de Galater, då de alla i stor nöd komne woro, åttatusen Judar och fyratusen Macedonier; huru de Macedonier för fruktans skull stilla höllo, och de åttatusen Judar allena med Guds hjelp hundrade och tjugutusen män slogo, och stort gods dermed fingo.
21. Då han dem med sådana ord ett hjerta gjort hade, så att de för lagens skull och sitt fädernesland gerna dö wille,
22. Gjorde han fyra hopar, och skickade sina bröder främst i spetsen, att de dem föra skulle, nemligen Simon, Joseph och Jonathas, och fick hwardera femtonhundra män.
23. Sedan lät han Eleazar läsa den heliga boken, och gaf dem ett tecken, att Gud dem hjelpa skulle: och drog så främst i spetsen för de andra, och slog till Nicanor.
24. Och den allsmäktige Gud stod med dem,* så att de den hela hären på flykten slogo, och gjorde många sårade, och slogo ihjäl wid niotusen; *1 Macc. 3: 25.
25. Och jagade så efter dem, som komne woro till att köpa Judar, och togo penningarna af dem.
26. Dock måste de wända om igen, ty det war aftonen för sabbathen: det war saken, hwi de höllo upp att jaga efter dem.
27. Derefter togo de rofwet, och fingo harnesk och wärjor, och höllo sabbathen; och lofwade och prisade Gud, som dem på den dagen frälsat hade, och åter begynte bewisa sina nåder.
28. Efter sabbathsdagen bytte* de rofwet ut ibland de fattiga, enkor och faderlösa; och det öfwer war, behöllo de för sig och sina barn. *1 Mos. 14: 24. 4 Mos. 31: 26, 27. 1 Sam. 30: 24.
29. Och de höllo en menlig bön, att den barmhertige Gud sin wrede med allone bortwända wille.
30. Sedan höllo de många slagtningar med Timotheus och Bacchides, och slogo öfwer tjugutusen män, och togo fästen in, och utskifte rofwet lika emellan sig och emellan de fördrifna, faderlösa, enkor och gamla.
31. Och då de rofwet tagit hade, buro de wärjorna upp på fästningen, och förde alltså stort rof till Jerusalem:
32. Och dråpo en höfwitsman när Timotheus, en ogudaktig man, den Judarna mycket plågat hade.
9. Capitel.
Antiochi trots, fall, bref, död.Wid samma tiden måste Antiochus med skam draga utur Persien igen.* *1 Macc. 6: 1, 4.
2. Ty när han till Persepolis dragen war, och hade aktat att skinna templet och intaga staden, woro borgarena uppe och wärjde sig, och drefwo Antiochus till rygga, så att han med skam afdraga måste.
3. Som han nu i Ecbatana* war, kom för honom, huru Nicanor och Timotheus gånget war; *Jud. 1: 1.
_942.jpg&oldid=347153){kind=link}