| Cains mord. | 1 Mose Bok. | Cap. 4. | 19 |
Englarne äro af flere slag och ordningar, Ps. 99: 1; Eph. 1: 21. Det är sannolikt, att dessa Cherubim icke blott skulle hindra menniskorna ifrån tillträde till lifsens träd i Paradiset, utan ock wisa menniskorna wägen till det himmelska lifsens träd; det är troligt, att Gud uppenbarade sig öfwer dessa Cherubim, och att menniskorna der skulle tjena Honom, likasom Han sedan uppenbarade sig mellan Cherubim på nådastolen. Då war det ställe, der dessa Cherubim wisade sig, de första menniskornas underbara tempelgård, der Gud uppenbarade för dem sitt ansigte, likasom för Israeliterna i eldstoden och molnstoden. Der skulle deras egentliga gudstjenst förrättas, der skulle offren frambringas.
4. Capitel.
Cains födelse, offer, mord, flykt, barn. Lamechs gifte.Och Adam kände sin hustru Hewa, och hon aflade och födde Cain, och sade: Jag hafwer fått HERrans Man.
Cain betyder besittning. Eva trodde att hon redan hade erhållit fullbordan af löftet, som Gud hade gifwit, och att Cain war säden, som skulle söndertrampa ormens hufwud.
2. Och hon födde framdeles Habel, hans broder. Och wardt Habel en fåraherde, men Cain wardt en åkerman.
Abel betyder fåfänglighet. Måhända såg sig moderhjertat sorgligt swiket i sina förhoppningar om Cain, och fruktade nu, att hennes wäntan i allmänhet wore fåfäng. Cain och Abel walde olika yrken. De djur, som isynnerhet woro skapade till menniskans nytta, behöfde skötsel och wård, och likaså sädesslagen. Menniskorna hafwa icke genom mödosamma försök gjort dessa djur tama och lärt känna och odla dessa wäxter, utan från början warit bekanta dermed.
3. Och det begaf sig efter några dagar, att Cain offrade HERranom gåfwor af jordens frukt.
4. Och Habel offrade desslikes af förstlingen af sina får, och af deras talg: och HERren såg täckeligen till Habel och hans offer.
5. Men till Cain och hans offer såg Han icke täckeligen.* Då wardt Cain swårligen wred, och hans hy förwandlades. *Ebr. 11: 4.
Cain och Abel frambragte offer. Abel offrade i tron, och hans offer war Herranom täckeligt, Ebr. 11: 4, 6. Detta kunde icke ske utan med ett lydigt hjerta. Derföre måste en gudomlig befallning angående offren hafwa funnits; ty hade Abels offer warit eget påfund, så hade det icke kunnat wara Gudi täckeligt. Cain wille också offra, men med ett motsträfwigt och egenrättfärdigt hjerta. Skulle offren wara en förebild och sinnebild af försoningen, så war offerblodet wäsendtligt. Detta försmådde Cain att iakttaga, han offrade ingenting lefwande, utan det som war dödt; han offrade af sina egna frukter, utan att fråga efter Herrans föreskrift. Således wille han icke tro det evangeliska löftet, ej heller lyda Herrans bud. Hans otro uppenbarade sig uti hans offrande. I Abels offer wisade sig Abels tro. Det är troligt, att Gud emottog Abels offer med en eldslåga, såsom ibland Israels folk wid så många tillfällen skedde, 3 Mos. 9: 24, men att Cains offer blef liggande orördt. Cain blef wred i stället för att förödmjuka sig inför sin Gud. Hans hy förwandlades. Då sinnet är uppfyldt af wrede och bitterhet, så är menniskan fridlös både för sig och andra. Då är själen skild ifrån Gud genom otro och köttsligt sinne, som är en fiendskap med Gud, Rom. 8: 7.
6. Sade HERren till Cain: Hwi är du wred? Eller hwi förwandlas din hy?
7. Är det icke så? Om du är from, så är du tacknämlig; men är du icke from, så blifwer icke synden säker eller fördold: men städ henne icke hennes wilja, utan råd öfwer henne.
Här finna wi, att Herren går till wäga på samma sätt som med Adam (cap. 3: 11), för att wäcka Cains samwete och föra honom till besinning. Gud wisar honom, att det war hans egen skuld, att han icke kunde täckas Gud. Då otron och bitterheten herrskade i Cains hjerta, så war synden för dörren, roten till brodersmordet började redan uppwäxa. Den som hatar sin broder, han är en mandråpare, 1 Joh. 3: 15. Cain hade kunnat öfwerwinna sin synd, om han hade welat förödmjuka sig inför Gud.
8. Då talade Cain med sin broder Habel. Och det begaf sig, då de woro på marken, gaf Cain sig upp emot sin broder Habel, och slog honom ihjäl.* *Wish. 10: 3. Matth. 23: 35. 1 Joh. 3: 12. Jude Ep. v. 11.
Herrans warning till Cain hade warit förgäfwes; Cain talade med sin broder och inledde honom i försåt. Ute på marken slog han sin broder ihjäl; han lät synden i sitt hjerta få öfwerhand, i stället för att råda öfwer henne.
9. Då sade HERren till Cain: Hwar är din broder Habel? Han swarade: Jag wet det icke; skall jag taga wara på min broder?
Åter frågar Herren för att uppskaka det sofwande samwetet. Stolt och trotsigt swarar Cain. Först säger han en osanning och wisar sig som ett barn af lögnens fader, Joh. 8: 44; derefter tillägger han en fråga, som wisar hans hjertas hårdhet: skall jag taga wara på min broder? Ett mera förblommeradt uttryck af samma sinnelag: ”Hwar och en är sig sjelf närmast”, se Phil. 2: 4.
10. Och Han sade till honom: Hwad hafwer du gjort? Din broders blods röst ropar till mig utaf jorden.* *Ebr. 12: 24.
11. Och nu, förbannad ware du på jorden, som sin mun öppnat hafwer,
_029.jpg&oldid=340872){kind=link}