| Floden. | 1 Mose Bok. | Cap. 7. | 25 |
13. Rätt på samma dagen* gick Noah in i arken, med Sem, Ham och Japhet, sina söner, och med sin hustru, och med tre sina söners hustrur. *Matth. 24: 38. Luc. 17: 27. 1 Pet. 3: 20.
14. Dertill allahanda djur efter sitt slag, allahanda fänad efter sitt slag, och allt det på jorden, krälar efter sitt slag, och allahanda fåglar efter sitt slag, och allt det flyga kunde, och allt det wingar hade:
15. Det gick allt till Noah in uti arken, par af allt kött, det en lefwande ande uti war.
16. Och det war mankön och qwinkön utaf allahanda kött, och gingo derin, såsom Gud honom budit hade; och HERren lät igen efter honom.
17. Då kom floden fyratio dagar på jorden, och wattnet wäxte, och lyfte arken upp, och förde honom högt upp öfwer jorden.
18. Så fick då wattnet öfwermakt och wäxte swårligen på jorden, så att arken dref på wattnet.
19. Och wattnet fick öfwerhand, och wäxte så swåra på jorden, att alla höga berg under hela himmelen wordo öfwertäckte.
20. Femton alnar högt gick wattnet öfwer bergen, som öfwertäckte wordo.
21. Då förgicks allt kött, som på jorden krälar, fåglar, fänad, wilddjur, och allt det som sig rörer på jorden, och alla menniskor.
22. Allt det som en lefwande anda hade på det torra, det blef dödt.
23. Så wardt då förgjordt allt det på jorden war, från menniskan allt intill fänaden, intill krälande djur, och intill fåglarna under himmelen, allt wardt förgjordt utaf jorden. Allena Noah blef behållen och hwad med honom war i arken.* *Wish. 10: 4.
24. Och wattnet stod på jorden hundrade och femtio dagar.
Då wattnet steg femton alnar öfwer de högsta berg, så war det omöjligt att någon menniska skulle kunna rädda sig, utom dem som woro i arken; ock då wattnet stod på jorden 150 dagar, så kunde ingenting utom wattendjur blifwa wid lif, med undantag af dem, som Noah tagit till sig i arken. Under denna långa tid, som jorden war öfwerswämmad, kunde också den gamla jordytan blifwa mycket förändrad och begrafwen under nya jordlager, hwilket förorsakades derigenom, att djupets källor öppnades på många ställen, och wattenströmmar drefwo jordmassor af och an i mångfaldiga rigtningar. Måhända är den gamla jordytan till en del begrafwen under de närwarande hafwen. De flesta af de djur och wäxter, som finnas i jorden petrificerade (förstenade), ock hwilkas arter till en del nu icke finnas, äro sannolikt från denna tid.
8. Capitel.
Flodens ände. Noahs offer. Guds löfte.Då tänkte Gud på Noah, och på alla djur, och på all fänad, som med honom i arken war, och lät komma wäder på jorden, och wattnet minskades.
”Att Gud tänkte på Noah, är icke ett ord, som står förgäfwes; ty det wisar, att allt ifrån den dag, då Noah gick i arken, Gud ingenting sade honom och ingenting uppenbarade. Noah såg derföre ingen stråle af den gudomliga nåden lysa, under det wattnet brusade och swallade omkring honom, så att det syntes som om Gud hade alldeles glömt honom.” Luther.
Men han war ett föremål för Guds wårdande omtanke under hela tiden och kunde icke annat än tänka på Gud och bedja: tänk på mig! under de fasansfulla förstörelserna. Så handlar Gud ofta med sina nådabarn, att han undandrager dem sin märkbara närwaro. Då gäller det att icke se och dock tro. Joh. 20: 29.
2. Och djupets källor förstoppades, så ock himmelens fönster, och regnet af himmelen wardt stilladt.
3. Och wattnet förlopp utaf jorden mer och mer, och wardt mindre efter hundrade och femtio dagar.
4. På sjuttonde dagen i sjunde månaden blef arken ståndande på de berg Ararat.
5. Men wattnet förlopp framgent af, och wardt ju mindre, allt intill tionde månaden. På första dagen i tionde månaden syntes det öfwersta på bergen.
Gud anwände åter naturliga medel till wattnets förminskande. Djupets källor tillslötos, regnet stillades, wattnet aftog genom winden och andra orsaker, som woro medel i Guds hand. Ararat är ett berg och ett landskap uti Armenien. Detta berg är efter nyare mätningar omkring 17,200 fot högt. Detta höga berg blef således befriadt från watten, under det ännu större delen af marken war betäckt af floden. Då arken stadnade på Ararat, så är det tydligt, att Noah och hans familj först bosatte sig i närheten, och att menniskorna från Armenien spridde sig till andra länder i samma mån som de förökade sig.
6. Efter fyratio dagar lät Noah fönstret upp på arken, som han gjort hade.
7. Och lät flyga en korp ut, och han
_035.jpg&oldid=340886){kind=link}