| 50 | Abraham i Gerar. | Genesis. | Cap. 20. |
sägas eller förtigas, behöfs bön om wishet; men ett står fast: Hwad man säger, måste wara sant. Syndar en trogen menniska af räddhåga emot sanningen såsom Abraham, så måste det ångras och bekännas inför Gud med allwarlig föresats att icke synda åter. Då förlåter Gud för Christi skull, men aldrig må synden i något fall anses såsom lofligt eller tillåten.
Gud bewarade Sara i den farliga belägenheten, och Abimelech blef genom sjukdom (v. 7, 17) afhållen ifrån att med henne fullborda det tilltänkta äktenskapet.
Saras ålder war icke synbar, ty med löftet om Isaac, som Herren hade gifwit, war Skaparehanden werksam. Skulle löftet gå i fullbordan, så behöfdes ett föryngradt wäsende, och af Abimelechs åstundan, äfwen såwäl som af Abrahams försök att undgå den fruktade faran genom den halfsanna uppgiften, kunna wi sluta, att Sara hade fått föryngrad kraft och ett ungdomligt utseende.
9. Och Abimelech kallade också Abraham och sade till honom: Hwi hafwer du oss detta gjort? Och hwad hafwer jag brutit dig emot, att du wille komma så stor synd uppå mig och mitt rike? Du hafwer icke så gjort emot oss, som man göra skulle.
Ännu herrskade gudsfruktan wid detta hof och bland detta folk. Konungen förskräcktes att hafwa warit nära att begå en stor synd, och han gifwer Abraham en wälförtjent tillrättawisning. Abimelech war en äretitel för Philisteernas konungar och betyder: min fader konungen. Konungens pligt att wara folkets fader är deruti antydd, och att wara hwad detta namn innebär är en konungs högsta ära.
10. Och Abimelech sade ytterligare till Abraham: Hwad hafwer du ansett, att du så gjorde?
Har du sett eller erfarit, att jag eller mina undersåtare tagit ifrån männen deras hustrur och mot de förra begått wåldsamheter?
11. Abraham sade: Jag tänkte, tilläfwentyrs i detta rum är ingen gudsfruktan, och de slå mig ihjäl för min hustrus skull.
12. Och är hon sannerligen min syster; ty hon är min faders dotter, men icke min moders dotter: och jag tog mig henne till hustru.
13. Och då Gud bjöd mig, att jag skulle wandra utur min faders hus, sade jag till henne: Gör denna barmhertighet med mig, hwart wi komma, att du säger, att jag är din broder.
Abraham hade uti Egypten felat på samma sätt, och Gud hade äfwen der låtit honom erfara sitt mäktiga beskydd. Cap. 12: 10–20.
14. Då tog Abimelech får och fä, tjenare och tjenarinnor, och gaf Abraham, och fick honom igen hans hustru Sara.
15. Och sade: Si, mitt land står dig öppet, bo hwar dig täckes.
Abimelech godtgör sitt fel med konungslig frikostighet och öppen bekännelse af ärofulla grundsatser.
16. Och sade till Sara: Si, jag hafwer gifwit din broder tusen silfwerpenningar: si, han skall wara dig till en ögnatäckelse för alla dem, som när dig äro, ehwart du far, och en förswarare.
Grt.: Jag hafwer gifwit din broder tusen silfwerpenningar, det skall wara dig till en ögnatäckelse för alla dem, som när dig äro, och för alla (som du träffar) och en tillrättawisning, d. ä.: för dessa penningar skall en slöja köpas, som du skall bruka, såsom gifta hustrur; du skall icke gå obeslöjad och wisa dig såsom ledig, på det ingen må fatta den tanken, att taga dig till hustru. Med denna förmaning blef hon tillrättawisad. Ännu brukas slöja i Österlanden af gifta qwinnor.
En sikel silfwer efter helgedomes sikel war onkring 22⁄3 R:dr rmt.
17. Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelech och hans hustru och hans tjensteqwinnor, att de föddde barn.
18. Ty HERren hade tillförene hårdeligen tillyckt alla qweder i Abimelechs hus för Saras, Abrahams hustrus, skull.
Undersåtarne hade måst lida tillika med konungen, att det måtte blifwa klart för alla, att Abraham stod under Guds särskilda omwårdnad. Abraham sökte att godtgöra sitt begångna fel med trogen förbön, och denna förbön war werksam. Stundom är förbönen den enda utwäg en troende menniska har att godtgöra fordna fel. Att hon uppriktigt beder Gud omintetgöra och godtgöra alla följder af de fel hon begått, wisar hennes åstundan, att allt måtte blifwa godtgjordt. Då en sådan bön och förbön saknas, så är det ett säkert kännemärke, att den menniskan icke gör sådan frukt, som bättring tillhörer; utan hon wandrar utan bättring och har sin syndaskuld på sitt samwete.
Abimelech och hans hus blefwo straffade på ett sådant sätt, att deras tankar nödwändigt måste ledas till uppmärksamhet på orsaken till denna tuktan. Mellan synd och straff är ofta en förwånande gemenskap och slägtskap.
Såsom Gud warnade Abimelech, så warnar Han ännu genom lidanden, motgångar, bedröfwelse och olyckshändelser, som skola föra menniskan til besinning. Lycklig den som besinnar sig och wänder om, medan ännu tid är!
21. Capitel.
Isaac födes. Ismael drifs ut, Abrahams predikan.Och HERren sökte Sara, såsom Han sagt hade; och HERre gjorde med henne, såsom Han talat hade.* *1 Mos. 17: 19. Matth. 1: 2. Ebr. 11: 11.
_060.jpg&oldid=342437){kind=link}