| 60 | Abraham dör. | Genesis. | Cap. 24, 25. |
sade: Låt dock blifwa pigan wid tio dagar när oss; sedan skall du fara.
56. Då sade han till dem: Förhåller mig icke, förty HERren hafwer gjort min wäg lyckosam: släpper mig, att jag far till min herre.
57. Då sade de: Låter oss kalla pigan och fråga, hwad hon säger dertill.
58. Och de kallade Rebecka och sade till henne: Will du fara med denna mannen? Hon swarade: Ja, jag will med honom.
59. Så läto de Rebecka sin syster fara med hennes amma och Abrahams tjenare och hans följare.
Ett barns amma ansågs på den tiden såsom en medlem af familjen, åtnjöt moderligt anseende, samt hörde äfwen till förnäma fruars sällskap och försörjes för lifstiden i familjen.
60. Och de wälsignade Rebecka och sade till henne: Du är wår syster förkofra dig till tusende tusen, och din säd besitte sina fienders portar.
61. Så redde Rebecka sig till med sina pigor och satte sig på kamelerna och följde mannen efter. Och tjenaren tog Rebecka till sig och for sin wäg.
62. Men Isaac kom ifrån den brunnen, som kallades den lefwandes och seendes; ty han bodde i det landet söder ut.* *1 Mos. 16: 14; cap. 25: 11.
63. Och war utgången att bedja i marken om aftonen, och hof upp sina ögon och såg, att kamelerna kommo der.
Den brunnen, der Herren hade uppenbarat sig (cap. 16: 14), påminner de trogna om Herrans faderliga omsorg för dem i alla angelägenheter. Der tänkte Isaac på sin Gud, der drack hans själ af den lefwande brunnens klara ström, der blef hans hjerta uppfyldt af den rena, himmelska kärleken, som allena kan förklara och helga den jordiska kärleken, och gifwa den sitt rätta wärde. Kärlek till Gud och trogen bön är en säker pant på ett lyckligt äktenskap. Dagens arbete war slutadt, den ljufwa swalkande aftonstunden anwändes att tillbedja och tacka Gud. Under det Isaac tänkte på Gud, tänkte Gud på honom och förde till honom den wälsignelse, hwaraf frukterna skulle fortfara genom alla tillkommande tidewarf.
64. Och Rebecka hof upp sina ögon och såg Isaac. Då steg hon af kamelen;
65. Och sade till tjenaren: Hwad man är det, som kommer emot oss på marken? Tjenaren sade: Det är min herre. Då tog hon mantelen och höljde sig.
Då Rebecka fick höra, att det war Isaac, beslöjade hon sig efter den tidens bruk. Ännu brukas detta i Österlanden. Slöjan är ett tunnt, hwitt kläde, som äfwen kallas mantel, ty den är så stor, at hela kroppen deruti kan inwecklas. Då den icke begagnas såsom slöja, hänger den öfwer ena axeln.
66. Och tjenaren förtäljde Isaac allt, huru han saken uträttat hade.
67. Då förde Isaac henne i sin moders Saras hydda och tog Rebecka, och hon wardt hans hustru, och han wardt kär åt henne. Och så wardt Isaac hugswalad öfwer sin moder.
Medan Sara lefde, hade hon ett särskildt tält, såsom förnäma fruar ännu hafwa i Arabien och andra länder. Detta tält fick nu Rebecka såsom husmoder intaga. Detta äktenskap grundade sig icke på föregången bekanskap, och derpå göres icke heller nu i Österlanden mycket afseende. Wisshet om att denna förening war Guds wilja, utgjorde för Isaac och Rebecka den högsta tillfredställelsen, och kärlekens Gud gaf dem äfwen den ömsesidiga tillgifwenhet, som till huslig sällhet är nödwändig, och som alltid i sitt renaste skick är en gåfwa från himmelen.
25. Capitel.
Keturas barn. Abrahams död. Ismaels, Isaacs söner.Abraham tog åter en hustru; hon hette Ketura.* *1 Chr. 1: 32.
Innan Isaac föddes, fingo Abraham och Sara föryngrade krafter. Abimelech, okunnig om att Sara war Abrahams hustru, wille taga henne till äkta, då hon war öfwer 90 år gammal, och Abraham tog sig en annan hustru efter Saras död.
2. Hon födde honom Simran och Jacksan, Medan och Midian, Jisbak och Suah.
3. Men Jacksan födde Seba och Dedan. Dedans barn woro Assurim, Letusim och Leummim.
4. Midians barn woro Epha, Epher, Hanoch, Abida och Eldaa. Dessa äro alla Keturas barn.
5. Men Abraham gaf allt sitt gods Isaac.* *1 Mos. 24: 36.
6. Men de barnen, som han hade af frillorna gaf han skänker, och lät dem fara ifrån sin son Isaac, medan han än lefde, öster ut i österlanden.
7. Men Abrahams ålder, som han lefde, war hundrade fem och sjuttio år.
8. Och blef sjuk och dödde i en rolig ålder, då han af ålder och lefwande mätt war; och wardt samlad till sitt folk.
9. Och honom begrofwo hans söner Isaac och Ismael i den dubbelkulan, på Ephrons åker, Zohars, Hetheens sons, som ligger emot Mamre;
_070.jpg&oldid=342461){kind=link}