| Esau och Jacob födas, | 1 Mose Bok. | Cap. 25. | 61 |
10. I den marken, som Abraham köpt hade af Hets barn. Der är Abraham begrafwen med Sara sin hustru.* *1 Mos. 23: 3, 19.
11. Och efter Abrahams död wälsignade Gud hans son Isaac. Och han bodde wid den brunnen, som kallades den lefwande och seendes.* *1 Mos. 16: 14.
Detta slägtregister meddelas för att wisa, huru åtskilliga folkslag härstammade ifrån Abraham. Hagar och Ketura kallas i v. 6 frillor, emedan deras barn icke berättigades till arftagande med Isaac; men Ketura kallas äfwen hustru, v. 1, hwaraf wi se, att det war ett rättmätigt äktenskap. Abraham wardt samlad till sitt folk (v. 8); hans själ fick möta de trogna fädernas andar i det hwilorum, som af Gud war dem beredt, till dess Förlossaren skulle komma, wid hwilkens uppståndelse grafwarne öppnades, och många de heligas lekamen, som sofwit hade, stodo upp och uppenbarades mångom. Då fick äfwen Abraham följa Segerförsten med en förklarad lekamen till härlighetens rike. Att de trogna i Israel wisste, att de afsomnades andar lefde och woro lyckliga, kan man med wisshet se både deraf att Gud kallas Abrahams, Isaacs och Jacobs Gud, och deraf att de trognas upptagande i Abrahams sköte war en wanlig företällning bland Israels barn, Luc. 18: 22; cap. 20: 37.
Isaac och Ismael woro broderligen tillsammans wid sin faders begrafning; de woro således med hwarandra försonade.
Att Isaac allena war berättigad att ärfwa sin fader, har sin grund deruti, att han war en förebild af Christus. Christus allena är den rätte egaren af alla egodelarna i Guds stora hushållning både i himmelen och på jorden; alla Hans trogna äro, såsom lemmar af Hans andeliga kropp, arfwingar med Honom, Guds arfwingar och Christi medarfwingar, emedan de äro löftets barn. Allt hwad menniskorna få emottaga af den himmelske fadrens hand, så länge de stå utom gemenskapen med Christus, är skänker, som de få med sig i öknen, likasom Abraham gaf skänker åt Hagars och Keturas barn.
12. Detta är Ismaels, Abrahams sons, slägt, som Hagar, Saras tjensteqwinna af Egypten, födde honom.
13. Och detta är Ismaels barns namn, der deras slägter hafwa namn af: Ismaels förste son Nebajoth, Kedar, Adbeel, Mibsam,
14. Misma, Duma, Massa,
15. Hadar, Thema, Jetur, Naphis och Kedma.
16. Desse äro Ismaels barn med deras namn, i deras byar och städer, tolf förstar.
Ismaels efterkommande kallades efter fadrens namn Ismaeliter, och efter modrens namn kallades de en del af dem Hagariter.
17. Och detta är Ismaels ålder, hundrade och sju och trettio år, och han wardt sjuk och dödde och wardt samkad intill sitt folk.
18. Men han bodde ifrån Hewila in till Zur emot Egypten, när man går till Assyrien; och satte sig emot alla sina bröder.
Satte sig emot will säga enligt grundtexten: utwidgade sig framför.
19. Detta är Isaacs, Abrahams sons, slägte: Abraham födde Isaac.* *1 Chr. 1: 34. Matth. 1: 2.
20. Men Isaac war fyrtio år gammal, då han tog Rebecka till hustru, Bethuels, Syrens af Mesopotamien dotter, Labans, Syrens syster.
21. Men Isaac bad HERran för sin hustru, ty hon war ofruktsam: och HERren hörde honom, och Rebecka hans hustru wardt hafwande.
22. Och barnen stötte sig med hwarannan i hennes lif. Då sade hon: Efter mig skulle så gå, hwi är jag då worden hafwande? Och gick bort till att fråga HERran.
Många i Guds rike betydande mäns mödrar woro en lång tid ofruktsamma, innan de utmärkta personerna föddes till werlden, t. ex. Isaacs, Simsons, Samuels, Johannis. Föräldrarne skulle derigenom lära att betrakta dem såsom Herrans gåfwor. De barn, som sålunda föddes, woro liksom nya skapelser, hwarigenom Gud gaf nytt lif åt utwecklingen af sitt nåderike, och tillika woro de förebilder utaf Christus, som föddes af en jungfru, och hwilkens födelse war i ännu högre grad underbar.
Rebecka ansåg barnens owanliga rörelser, hwaraf hon troligen plågades, såsom olycksbådande tecken för framtiden, och gick derföre att fråga Herran. På hwad sätt detta frågande skedde, omtalas icke, men af orden ser man tydligt, att ett sådant frågande redan på den tiden war wanligt. På sednare tider skedde detta frågande genom presterna i Herrans helgedom. Fastän hwarken tabernaklet eller templet fanns i Rebeckas tid, så hade dock allt ifrån begynnelsen ibland de fromma ordnad gudstjenst blifwit hållen, och dertill hade man bestämda tempelställen och altaren. Gud uppenbarade sig wid många tillfällen, Hans ande war werksam, och många af de fromma fäderna hade prophetians ande, såsom Henoch, Noah, m. fl. Rebecka begaf sig till det helgade rum, der Herren dyrkades, och frågade Honom genom någon person, som hade den prophetiska gåfwan. Alla trogna skola fråga HErran i alla sina angelägenheter. Han gifwer oss swar genom sitt ord, genom sin Ande och genom sin styrelse. Jfr cap. 24: 12. 1 Sam. 9: 9. Eleasar frågade Herran genom sin bön. Saul och hans tjenare frågade propheten Samuel.
23. Och HERren sade till henne: Tu folk äro i ditt lif, och twäggehanda folk
_071.jpg&oldid=342463){kind=link}