Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 081.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Jacob tjenar. 1 Mose Bok. Cap. 29. 71

5. Han sade till dem: Känner I ock Laban, Nahors son? De swarade: Wi känna honom wäl.

Laban war egentligen Nahors sonson, men sonsöner kallas ofta söner.

6. Han sade: Går honom ock wäl i hand? De swarade: Honom går wäl i hand; och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.

7. Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifwa boskapen hem; wattner fåren och går bort med dem i bet.

8. De swarade: Wi kunna icke, förr än alla hjordarne komma tillsamman, och wi wältra stenen ifrån brunnshålet och wattna så fåren.

Icke stenens tyngd, utan de öfwerenskomna brunnsordningen hindrade dem att bortwältra stenen.

9. Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sin faders får; förty hon waktade fåren.

10. Då Jacob såg Rachel, Labans sin moderbroders dotter, och Labans sin moderbroders får, gick han till och wältrade stenen ifrån hålet på brunnen och wattnade Labans sin moderbroders får.

Då Rachel kom, woro brunnsegarnes hjordar samlade, och Jacob kunde nu öppna brunnen.

11. Och kysste Rachel; hof upp sin röst och gret.

Wid helsning och afsked war det mellan nära slägtingar brukligt att kyssas; så war landets sed. Jacob gret af glädje att hafwa funnit sin slägtinge så owäntadt, och erkänner med tacksam och rörd känsla en skickelse af Guds försyn i detta möte.

12. Och kungjorde henne, att han war hennes faderbroders och Rebeckas son; då lopp hon och kungjorde det sin fader.

13. Då nu Laban hörde om Jacob, sin systerson, lopp han emot honom och tog honom i sin famn och kysste honom och hade honom i sitt hus. Då förtäljde han honom allt, huru tillgått war.

Jacob berättar för Laban orsaken till resan, samt resans förlopp, och Laban fröjdade sig öfwer sin slägtinges ankomst.

14. Då sade Laban till honom: Nu wäl, du är mitt ben och mitt kött.* Och när han nu en månads långt hade warit när honom; *Dom. 9: 2.

15. Sade Laban till Jacob: Ändock du är min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hwad skall wara din lön?

16. Och Laban hade twå döttrar: den äldsta hette Lea, och den yngsta hette Rachel.

17. Men Lea war klenögd; Rachel war wäl skapad och hade ett dägeligt ansigte.

Lea hade swaga, matta ögon; deraf hennes namn: den matta. Rachel betyder lamm.

18. Till henne fick Jacob kärlek och sade: Jag will tjena dig i sju år för Rachel, din yngsta dotter.* *Os. 12: 12.

Rachel tjente sin fader och war honom således nyttig. Till ersättning för hennes tjenst erbjuder Jacob hennes fader sin tjenst på sju år. Det war brukligt på den tiden, och brukas ännu i Arabien och andra länder, att den som will taga en hustru, måste åt fadren gifwa skänker, som fastställas genom kontrakt, se cap. 34: 12. Jacob hade inga sådana skänker att bjuda, derföre tillbjuder han sin tjenst. Hans afstånd från föräldrahuset och det spända förhållandet till Esau afhöllo honom ifrån att begära dessa skänker hemifrån.

19. Laban swarade: Det är bättre jag gifwer dig henne, än en annan; blif när mig.

20. Så tjente Jacob sju år för Rachel; och tyckte det wara få dagar, så kär hade han henne.

21. Och Jacob sade till Laban: Få mig min hustru; ty nu är tid, att jag kommer i säng med henne.

22. Då bjöd Laban allt folket deromkring och gjorde bröllop.

23. Men om aftonen tog han Lea sin dotter och hade henne in till honom; och han låg när henne.

24. Och Laban fick sin dotter Lea Silpa till en tjenstepiga.

25. Om morgonen, si, då war det Lea. Och han sade till Laban: Hwi hafwer du det gjort mig? Hafwer jag icke tjent dig för Rachel? Hwi hafwer du bedragit mig?

Bruden war beslöjad och fördes om natten, efter landets sed, beslöjad in i brudkammaren, så att Jacob icke fick se hennes ansigte. Ännu brukas i Österlanden, att då en dotter bortgiftes, får hon en tjenstepiga med sig ur fadrens hus såsom enskild tillhörighet.

26. Laban swarade: Man gör icke så i wårt land, att man gifwer ut den yngsta förr än den äldsta.

27. Håll denna weckan ut, så will jag ock gifwa dig denna med, för den tjenst, som du ännu skall tjena mig i andra sju år.

Jacobs fortfarande tjenst war för Laban hufwudsaken, det andra war ett swepskäl. Han föreslår nu att efter bröllopsweckan slut äfwen