| Jacobs barn. | 1 Mose Bok. | Cap. 30. | 73 |
12. Derefter födde Silpa, Leas tjensteqwinna, Jacob den andra sonen.
13. Då sade Lea: Wäl mig; förty döttrarne skola säga mig salig; och hon kallade honom Asser.
Asser: sällhet.
14. Ruben gick ut om hweteanden, och fann liljor på marken och hade dem hem till sin moder Lea. Då sade Rachel till Lea: Gif mig en del af din sons liljor.
15. Hon swarade: Hafwer du icke nog, att du hafwer tagit min man bort, och will desslikes taga min sons liljor? Rachel sade: Nu wäl, låt honom denna natten sofwa när dig för din sons liljor.
Dessa liljor tros af uttolkare hafwa warit en ört, som har långa breda blad och en hwitgrön fembladig blomma, hwilken i hweteanden i Maj bär små runda släta äpplen af en dunkelgul färg, som äro helt och hållet uppfyllda med frökorn. Dessa frön, om de ätas, förorsaka lätta anfall af dufwenhet och yrsel i hufwudet. Från de äldsta tider tillbaka och och ännu i denna dag anser man dessa äpplen i Österlanden såsom ett botemedel mot ofruktsamhet, och somliga hafwa derom den tanken, att de kunna upptända kärlek och tillgifwenhet. Rachel hoppades deraf bot för sin ofruktsamhet. Äfwen deruti wisade hon en syndig egenwilja, att hon med egna påfund wille uppnå målet för sin önskan; men hon blef ytterligare straffad och förödmjukad, hon förblef ofruktsam, under det Lea ännu födde twå söner och en dotter. Dessa äpplen (dudaim) hade ingen sådan werkan, som hon hoppades. Denna planta (Mandragora vernalis) är i Palestina temligen allmän, men i Mesopotamien, der Rachel bodde, måste den hafwa warit sällsynt, efter den ansågs såsom ett rart fynd. Ruben war då omkring fyra år gammal.
16. Då nu Jacob kom om aftonen af marken, gick Lea ut emot honom och sade: När mig skall du ligga; förty jag hafwer köpt dig för min sons liljor. Och han låg när henne den natten.
17. Och Gud hörde Lea, och hon wardt hafwande och födde Jacob den femte sonen.
18. Och sade: Gud hafwer lönt mig, för det jag gaf min man min tjenstepiga; och hon kallade honom Isaschar.
Isaschar: detta är lönen. Hon trodde, att hon hade gjort en god gerning. Huru stor okunnigheten war, och huru ofullkomligt det rätta sedlighetsbegreppet då war kändt i Mesopotamien, wisar Lea med dessa ord.
19. Åter wardt Lea hafwande och födde Jacob den sjette sonen.
20. Och sade: Gud hafwer wäl försett mig; nu warder åter min man boende när mig, ty jag hafwer födt honom sex söner; och kallade honom Sebulon.
Sebulon: boning.
21. Derefter födde hon en dotter och kallade henne Dina.
Dina: den fridömda, oskyldiga. Dina föddes troligen under det sista af de sju åren af Jacobs tjenst.
22. Men Gud tänkte på Rachel och hörde henne och gjorde henne fruktsam.
23. Då wardt hon hafwande och födde en son och sade: Gud hafwer min smälek ifrån mig tagit.
24. Och kallade honom Joseph och sade: HERren gifwe mig ännu en son härtill.
Joseph: han skall föröka (Gud gifwe ännu flera!). Hennes önskan gick i fullbordan, hon födde ännu en son, men det blef hennes död.
25. Då nu Rachel hade födt Joseph, sade Jacob till Laban: Låt mig färdas och resa hem till mitt och i mitt land.
Nu är Jacobs högsta önskan uppfylld, han har fått en son af Rachel, som han så ömt älskade. Nu blifwer fäderneslandet för honom dyrbarare, han önskar sig ett eget hem, han tänker uppå Herrans löfte, att i hans säd skulle jordens slägter wälsignas, och detta löfte tillämpade han sannolikt på Joseph, den förste sonen af Rachel, den hustrun, som intog första rummet i hans hjerta.
26. Gif mig mina hustrur och mina barn, som jag hafwer tjent dig för, att jag må färdas; förty du wet, hwad jag hafwer gjort dig för en tjenst.* *1 Mos. 31: 41.
27. Laban sade till honom: Kan jag icke finna nåd för dina ögon? Jag förnimmer, att HERren hafwer wälsignat mig för din skull.
28. Säg, hwad lön skall jag gifwa dig?
29. Men han sade till honom: Du wet, huru jag hafwer tjent dig, och hwad boskap du hafwer under mig.
30. Du hade litet, förr än jag kom, men nu är du rik worden; och HERren hafwer wälsignat dig för min skull. Och nu, när skall jag ock något bestyra till mitt hus?
Herren hafwer wälsignat dig efter min fot, Hans wälsignelse har följt i mina spår.
31. Laban sade: Hwad skall jag då gifwa dig? Jacob sade: Du skall allsintet gifwa mig; utan om du will göra mig det jag säger, så skall jag ännu beta och wakta dina får.
32. Jag will i dag gå igenom alla dina hjordar, och skilj du derifrån alla fläckiga och brokiga får och alla swarta
_083.jpg&oldid=342494){kind=link}