| Joseph säljes. | 1 Mose Bok. | Cap. 37. | 89 |
11. Och hans bröder afundades wid honom. Men hans fader behöll dessa ord.
Bröderna afundades honom ännu mer. Att Joseph så öppet berättade dessa drömmar, ansågo de såsom bewis på stolthet och inbilska förhoppningar. Jacob behöll saken i minnet; ty den förekom honom märkwärdig.
12. Då nu hans bröder gingo bort till att beta deras faders boskap i Sichem,
13. Sade Israel till Joseph: Wakta icke dina bröder boskapen i Sichem? Kom, jag will sända dig till dem. Han sade: Här är jag.
Wid Sichem hade man ondt att frukta, cap. 34, så mycket mera som fadren hade hört om sina barn oroande rykten (v. 2). För att erhålla underrättelser sänder han sin älskade Joseph till bröderna. Detta blef en skilsmessa på lång tid, sorgedagar som räckte 22 år. Så måste Abraham offra Isaac, så måste Isaac låta sin son wandra till ett främmande land och wara skild ifrån honom 20 års tid, så måste nu Jacob offra sin käraste son, som sedan blef honom återskänkt, såsom om han återfått honom ur grafwen.
14. Och han sade: Gack bort och se till, om det står wäl till med dina bröder och boskapen; och säg mig igen, huru det hafwer sig. Och han sände honom utaf den dalen Hebron, att han skulle gå till Sichem.
15. Då fann honom en man, der han for will på marken: han frågade honom och sade: Hwem söker du?
16. Han swarade: Jag söker mina bröder: Käre, säg mig, hwarest de wakta hjorden.
17. Mannen sade: De äro hädanfarne: ty jag hörde, att de sade: Låt oss gå till Dothan. Då drog Joseph efter sina bröder och fann dem i Dothan.
18. Som de nu långt ifrån fingo se honom, förr än han kom när intill dem, rådslogo de till att döda honom.
19. Och sade inbördes: Si, drömmaren kommer här.
Drömmaren, egentligen drömherren, drömmästaren. Dothan låg twå mil norr om Sichem.
20. Så kommer nu och låter oss slå honom ihjäl och kasta honom i en grop, och säga, att ett ondt djur hafwa ätit upp honom; så får man se, hwad hans drömmar äro.
Grop: brunn med en trång öppning för att deruti samla och förwara regnwatten. Sådana brunnar (eller cisterner) blifwa om sommaren mestadels torra med ett gyttjelager på bottnen. De brukas stundom såsom fängelser, Jerem. 38: 6–40: 5. Den som war nedsänkt, kunde omöjligen sjelf hjelpa sig upp. (För en tid sedan lät ståthållaren i Magnesia, tre mil från Smyrna, i en sådan torr brunn nedkasta menniskor, som han wille straffa, och lät dem dö af hunger).
Cains-sinnet wisar sig här hos Jacobs barn: afund och wrede plågar dem till den grad, att de hellre wille försynda sig på sin broder, störta sin gamle fader i den djupaste sorg och sig sjelfwa i förderfwet, än de wille kufwa sitt eget sinne. Såsom detta Cains-sinne, kärlekslöshet och lögnaktighet, wisade sig i den utwalda familjen, så är ännu mycket ondt att öfwerwinna i Guds rike på jorden; och det får icke glömmas, att Christi kyrka är en stor uppfostringsanstalt. Äfwen har hwar och en af Herrans trogna något af Cains-sinnet, någon droppa af ormens gift qwar i hjertat, som måste utrensas, och detta fordrar waksamhet, bön och anwändande af det rätta läkemedlet, Guds ord.
21. När Ruben hörde det, wille han frälsa honom af deras händer och sade: Låter oss icke slå en själ.* *1 Mos. 42: 22.
22. Och ytterligare sade Ruben till dem: Låter oss icke utgjuta blod: utan låt oss kasta honom i den gropen, som är i öknen, och icke komma händer wid honom. Men han wille hafwa frälst honom utur deras hand, att han måtte hafwa haft honom till sin fader igen.
Ruben, såsom den äldste, hade största answaret; han önskade att rädda Joseph och återföra honom till fadren, men wågade icke låta de retade bröderna märka det; han trodde sig icke kunna öfwertala dem, utan wille i stället försöka att rädda honom ur deras händer.
23. Då nu Joseph kom till sina bröder, afklädde de honom hans kjortel, med den brokiga kjorteln, som han hade uppå sig.
24. Och togo honom och kastade honom i en grop; men gropen war tom, och intet watten deruti.
25. Och de satte sig ned till att äta. I det hofwo de sina ögon upp och sågo en hop Ismaeliter komma ifrån Gilead med deras kameler; de förde kryddor, balsam och mirrham och foro ned uti Egypten.
Under det Joseph hungrar och törstar, beder och gråter, satte de sig kärlekslöst ned till att äta! Hwar war deras brödrakärlek? Hwar är wår kärlek till nästan, då wi sjelfwa lefwa i öfwerflöd och låta andra försmäkta i fattigdom och nöd?
Hop: karawan, stort ressällskap.
Till forsling af handelswaror begagnas i Österlanden kameler, som kunna bära mycket tunga bördor.
Balsam är en wälluktande, oljaktig saft, som flyter af wissa träd och brukas såsom läkemedel och till rökelse. Mirrham är ett harts, som erhållas af ett wisst träd i Egypten, Nubien och Arabien, och är ett mycket werksamt läkemedel,
_099.jpg&oldid=342541){kind=link}