Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 107.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Josephs bröder komma till honom. 1 Mose Bok. Cap. 41, 42. 97

50. Och Joseph wordo födde twå söner, förr än den dyra tiden kom, hwilka honom födde Asnath, Potiphera dotter, prestens i On.* *1 Mos. 46: 20; cap. 48: 5.

51. Och kallade den forsta Manasse; förty, sade han, Gud hafwer låtit mig förgäta all min olycka och min faders hus.

Manasse betyder en som gör att man glömmer.

52. Den andra kallade han Ephraim; förty, sade han, Gud hafwer låtit mig wäxa till i mitt eländes land.

Ephraim: förökelse. Ehuru Joseph hade blifwit upphöjd på en sådan glanspunkt af jordisk ära, kallar han likwäl Egypten sitt eländes land. Han glömde icke sin fader och sina bröder, han glömde icke Canaan och den stora framtid, som Gud hade ulofwat åt hans fäders efterkommande. Han glömde endast det plågsamma minnet af de lidanden, han hade genomgått, och tänkte icke med någon owilja på sina bröder, som hade behandlat honom så kärlekslöst. Han tackade Gud, som hade styrt deras onda gerning till en så god utgång. För hwarje Guds barn är denna jord ett eländes land, hwarifrån de längta till det himmelska Canaan, sitt rätta hemland, om än aldrig så stor ära, rikedom och prakt omgifwa dem här.

53. Då nu de sju rika åren woro framlidne i Egypten,

54. Så begynte de sju hårda åren gå uppå, som Joseph hade omtalat. Och wardt en dyr tid i alla land:* men i hela Egypti land war bröd. *Ps. 105: 16.

55. Då nu Egypti land ock led hunger, ropade folket till Pharao om bröd. Men Pharao sade till alla Egyptier: Går bort till Joseph, hwad han säger eder, det görer.

56. När nu dyr tid war öfwer allt landet, slog Joseph kornhusen upp allestädes och sålde åt de Egyptier: förty den dyra tiden wardt ju längre ju större i landet.

57. Och alla land kommo till Egypten till att köpa när Joseph; förty den dyra tiden fick öfwerhanden i alla land.

Det underbara i denna skickelse ligger deruti, att Joseph blef utsedd af Gud till att rädda både Egypti land och sitt eget folk.

42. Capitel.

Bröderna komma, beskyllas, fängslas, lemna Simeon, resa efter BenJamin.

Men då Jacob såg, att säd war fal i Egypten, sade han till sina söner: Hwi sen I icke till?

2. Si, jag hörer, att uti Egypten är säd nog, farer der ned och köper oss säd, att wi må lefwa och icke dö.* *Apg. 7: 12.

3. Så foro då tio Josephs bröder ned, att de skulle köpa säd i Egypten.

4. Ty BenJamin, Josephs broder, lät Jacob icke fara med sina bröder, ty han sade: Honom måtte något ondt wederkomma.

BenJamin war Jacobs yngsta son, det enda qwarwarande barnet efter Rachel, Josephs broder, som nu i fadrens hjerta intog det första rummet.

5. Så foro Israels barn åstad till att köpa säd med andra, som kommo med dem, ty det war ock dyr tid i Canaans land.

6. Men Joseph war rådande i landet och sålde säd till allt folket i landet. Då nu hans bröder kommo till honom, föllo de ned på jorden för honom på sitt ansigte.

Att böja ansigtet till jorden är en wanlig ärebetydelse inför höga personer, icke blott i Egypten utan i många andra länder.

7. Och han såg uppå dem och kände dem och låtsade wara främmande emot dem och talade skarpt med dem och sade till dem: Hwadan kommen I? De sade: Utaf Canaans land till att köpa spisning.

Att Joseph kände sina bröder, och att de icke kände honom, är ej underligt; han war blott sjutton år gammal, då de sålde honom, och war nu omkring trettionio år. Hans höga embete, hans egytiska klädedrägt och att han talade med dem genom tolk, gjorde honom oigenkänlig för dem. De talade sitt modersmål, hwars wälbekanta ljud säkert uppfyllde honom med djup rörelse och genast drog hans hjerta till fadershuset och brödrakretsen.

8. Och ändå han kände dem, så kände de dock icke honom.

9. Och Joseph tänkte på drömmen, som honom hade drömt om dem,* och sade till dem: I ären spejare och ären komne till att bese, hwarest landet är öppet. *1 Mos. 37: 5.

10. De swarade honom: Nej, min herre, dina tjenare äro komne till att köpa spisning.

11. Wi äro alla en mans söner; wi äro redelige, och dina tjenare hafwa aldrig warit spejare.

12. Han sade till dem: Nej, utan I ären komne till att bese, hwarest landet är öppet.


7