118
Andra Boken Mose.
Israel i Egypten och under Mose,
från år 2369 till 2514 efter werldens skapelse, eller från år 1631 till 1480 före Christi födelse.
Inledning
Exodus betyder utgång. Detta ord betecknar denna boks hufwudinnehåll, det Israelitiska folkets utgång utur Egypten. Abrahams säd har nu förökat sig till mer än twå millioner menniskor.
Från Jacobs inwandring till hans efterkommandes utgång derifrån förflöto 215 år (de 430 åren, Gal. 3: 17, räknas från Abrahams utgång ur Mesopotamien, och de 400 åren, Apg. 7: 6, räknas från Isaacs födelse, 25 år sednare, och är således ett rundt tal 400 i stället för 405).
Denna bok omfattar en tidsrymd af 145 år, hwaraf sextiofyra falla på det första Capitlet, som berättar folkets histria från Josephs död till Moses födelse.
Bokens hufwudinnehåll består af tre delar:
1:o Folkets historia från Josephs död till utgången ur Egypten, Cap. 1—12.
2:o Sjelfwa utgången, Cap. 13—18: och
3:o Lagens utgifning på Sinai och folkets historia till Tabernaklets upprättande, Cap. 19—40.
Det Israelitiska folkets wandring utur Egypten genom öknen till Canaans land ät tillika en skön sinnebild af Guds barns andeliga ledning af Herrans hand och af deras wandring genom lifwets öken till det himmelska Canaan. Detta folks ökenwandring war äfwen en prophetisk förebild till en stor händelse, som ännu war att förwänta. Huru underbart Gud förer sitt folk, huru de genom förtryck och motgångar måste beredas till sin höga bestämmelse, huru han uppehåller dem i pröfningarne, skyddar dem i farorna, hjelper dem i nöden, och ändtligen förlossar dem med mäktig hand, så att deras sorg förwandlas i lofsång; huru Guds rikes fiender till en tid äro mäktiga, huru de sökas af Herran, huru trostigt de stå emot Hans ord och Hans nådes hemsökelser, och huru de ändtligen störta sig uti olycka och undergång; allt detta wisar oss denna bok uti stora lefwande taflor. Tillika meddelas oss här Guds folks riksförfattning och en wigtig del af Guds rikes grundlag, och huru folket uppfostras för detta rike; och derefter framställes äfwen dessa lagars och inrättningars djupaste grundbetydelse, Christus och hans försoningswerk. Christus såsom Öfwersteprest och Konung war wäl för de okunnigaste bland folket förborgad, men de som woro upplyfta af Guds Ande fingo skåda in i detta djup.
1. Capitel.
Israel ökas, plågas. Barnen skonas.Desse äro namnen af Israels barn, som kommo in uti Egyptens med Jacob; hwar och en kom der in med sitt hus.* *1 Mos. 46: 8.
2. Ruben, Siemon, Levi, Juda,
3. Isaschar, Zebulon, BenJamin,
4. Dan, Naphathali, Gad, Asser.
5. Och alla de själar, som utaf Jacobs länd utgångne woro, woro sjuttio.* Men Joseph war tillförene uti Egypten. *1 Mos. 46: 27. 5 Mos. 10: 22.
6. Då nu Joseph död war och alla hans bröder och alla de som på den tiden lefwat hade;
7 Wäxte Israels barn och födde barn, och förökades och wordo ganska många, så att de uppfyllde landet.* *Ps. 105: 24. Apg. 7: 17.
Så hade Herren lofwat, 1 Mos. 15: 5; cap. 35: 11.
8. Då wardt en ny konung öfwer Egypten, hwilken intet wisste af Joseph.
En ny konungaätt uppsteg på Egyptens thron, som icke kände eller wille erkänna Josephs förtjenster. De förra konungarne, som kallas Hyksos, hade blifwit undanträngda, eller hade deras ätt dött ut. Man förmodar att de härstammade från Indien. Den nye konungen anser man för en infödd Egyptier, hwars namn war Rameses.
9. Han sade till sitt folk: Si, Israels barns folk är mycket och mera än wi.
10. Nu wäl, wi wilja listeligen
_128.jpg&oldid=342617){kind=link}