| Mose flyr, giftes. | 2 Mose Bok. | Cap. 2, 3. | 121 |
Mose flydde då ifrån Egypten, men icke bott af fruktan, utan i tron. Ebr. 11: 27. Han höll sig wid den han icke såg, såsom han Honom sett hade, och will i öknen wänta på Herrans ledning och råd.
15. Och det kom för Pharao, och han sökte efter att dräpa Mose. Men Mose flydde för Pharao, och blef i Midians land och bodde wid en brunn.
Midian war ett landskap på den halfö, der Sinai berg är beläget. Midian låg öster om detta berg och hade sitt namn af Midian, Abrahams son med Ketura. 1 Mos. 25: 2. Brunnar äro i detta land sällsynta och af högt wärde, och utgjorde, då som nu, wanliga mötesplatser.
16. Men presten i Midian hade sju döttrar, de kommo till att winda watten, och de uppfyllde hoarna till att wattna sin faders får.
17. Då kommo några herdar och drefwo dem ifrån: men Mose gaf sig upp och halp dem och wattnade deras får.
Främmande herdar tillwällade sig wåldsamt bruket af denna brunn, och emot denna wåldsamhet blefwo Jethros döttrar af Mose beskyddade.
18. Och då de kommo till sin fader Reguel, sade han: Hwi kommen I i dag snarare än I plägen?
Reguel war deras farfader, men kallas här fader, efter wanligt Österländskt språkbruk. Reguels son hette Jethro, cap. 3: 1. Han kallas äfwen Hobab, 4 Mos. 10: 29, der det står swåger, men bör enligt grt. wara swärfader. Jethro och Hobab hafwa samma betydelse, den förträfflige, den älskwärde.
19. De sade: En Egyptisk man halp oss för herdarna och wand med oss watten och wattnade fåren.
Wand, d. w. s. windade.
20. Han sade till sina döttrar: Hwar är han? Hwi läten I så blifwa mannen och icke båden honom komma och äta med oss?
21. Och Mose belefwade att blifwa när den mannen. Och han gaf Mose sin dotter Zipora.
Belefwade, d. w. s. biföll, lät det sig behaga.
22. Hon födde honom en son, och han kallade honom Gersom; ty han sade: Jag är en utlänning worden i främmande land. Och hon födde ännu en son, den kallade han Elieser, och sade: Min faders Gud är min hjelpare, och hafwer frälst mig utur Pharaos händer.* *2 Mos. 18: 3, 4.
Gersom betyder främling eller utlänning. Elieser betyder Min Gud är hjelp, Gudhjelp.
23. Någon tid derefter blef konungen i Egypten död. Och Israels barn suckade öfwer deras arbete och ropade, och deras rop kom till Gud öfwer deras släpan.
Denna konungs efterträdare blef likaså fiendtlig emot Israels folk. Nöden lärde folket bedja, och Gud hörde deras bönerop. Nöden är en god skola för Guds rike. Måtte Herren få winna sin afsigt med alla dem, som Han förer i nöd, att de måtte lära sig rätt ropa till Honom!
24. Och Gud hörde deras klagan och tänkte på sitt förbund med Abraham, Isaac och Jacob.
25. Och Han såg dertill och lät sig wårda om dem.
Gud såg till Israels barn och erkände dem för sitt folk, så snart de ropade till Honom såsom sin Gud och hjelpare; Han tänkte på sitt förbund med Abraham, Isaac och Jacob. Så snart menniskan will återwända till sitt förbund med Gud, så finner hon hos Honom tröst och hjelp.
3. Capitel.
Busken brinner. Mose sändes.Men Mose vaktade sin swärs Jethros får, prestens i Midian; och han dref fåren bak in i öknen och kom till Guds berg Horeb.
De twå berömda bergen Horeb och Sinai äro med hwarandra förbundna, och ligga twå dagsresor wester ifrån Midian. Horeb kallas Guds berg, emedan Gud der uppenbarade sig för Mose, och Sinai kallas Guds berg, emedan lagen der blef gifwen.
2. Och HERrens Engel syntes honom uti en brinnande låge utur busken. Och han såg, att busken brann af elden och wardt dock icke förtärd.* *Apg. 7: 30.
Herrans Engel, förbundets Engel, uppenbarade sig uti eldslågor, så att Mose icke kunde se Hans gestalt, men hörde hans röst. För Abraham, Isaac och Jacob hade han uppenbarat sig i menniskogestalt, men nu skall med uppenbarelsen en wigtig betydelse förenas i sjelwa uppenbarelsesättet. Den brinnande busken är en bild af det plågade folket, men plågorna och lidandet¨ kunde icke förtära det; och midt i denna pröfningseld war Förbundets Engel sjelf närwarande och såg deras plågor. Denna låga war också en bild af Herrans straffande rättfärdighet, som från Hans folk skulle utgå och straffa Hans fiender (Sach. 12: 6.), och af Herrans mäktiga beskydd, som är såsom en eldsmur omkring Hans folk (Sach. 2: 5.) Då brinner Herrans eld uti Hans kyrka och församling på jorden, för att smälta, rena och luttra den, och bortbränna all orenlighet. Samma eld, samma gudomliga krafter och werkningar, äro för Guds församling en skyddande eldsmur och för fienderna förtärande
_131.jpg&oldid=342626){kind=link}