| Egyptens plågor. | 2 Mose Bok. | Cap. 7. | 129 |
det för Pharao, att han släpper Israels barn utur sitt land.
3. Men jag will förhärda Pharaos hjerta, på det jag skall göra mina tecken och under många uti Egypti land.
Under det Gud gör allt, som är möjligt, för att beweka Pharaos hjerta, blifwer detta hjerta förhärdadt. Då Pharao icke wille lyda Herrans ord, blef han öfwergifwen uti ett wrångt sinne. Guds ande wek ifrån honom, och sanningen blef motwerkad genom trollkarlarnes efterapning af underwerken. 2 Thess. 2: 10, 11, 12. 2 Tim. 3: 8, 9.
Grt. v 3: Men jag will förhärda Pharaos hjerta, och jag skall göra mina tecken och under många uti Egypti land.
4. Och Pharao skall icke höra eder, på det jag skall bewisa min hand uti Egypten: och föra min här, mitt folk Israels barn, utur Egypti land genom stora domar.
5. Och de Egyptier skola förnimma, att jag är HERren, när jag nu uträcker min hand öfwer Egypten och utförer Israels barn ifrån dem.
Icke blott Pharao, utan äfwen hans folk, skulle genom straffdomar lära att Jehovah, Israels Gud, äfwen war Herre öfwer Egypti land, och att Egyptens gudar emot honom ingenting kunde uträtta. Samma plågor tjente till att stärka tron hos Israels folk.
6. Mose och Aaron gjorde såsom HERren hade bjudit dem.
7. Och Mose war åttio åt gammal, och Aaron tre och åttio år gammal, då de talade med Pharao.
8. Och HERren talade till Mose och Aaron:
9. När Pharao säger till eder: Bewiser edra under; så skall du säga till Aaron: Tag din staf, och kasta honom för Pharao, att han warder en orm.
Ju större otron är, desto nödwändigare är det, att Herrans ord och budskap bekräftas genom under. Hela Guds uppenbarelse, hela den Heliga Skrift är stadfästad och beseglad med insegel af Guds undergörande allmakt. Att wi icke med wåra egna ögon kunna se dessa under, förändrar icke saken, ty dessa under skedde inför stora folkskaror, äfwen inför Guds rikes motståndare, som hade likaså skarpa ögon och likaså mycket förstånd, som någon i wår tid. Dessa wittnen hade både wilja och förmåga att för framtiden uppenbara, och de hade haft minsta anledning att betwifla sannfärdigheten af de underwerk, som de sågo.
Mose hade åt Aaron öfwerlemnat den staf, hwarmed undren skulle göras.
10. Då gingo Mose och Aaron in till Pharao, och gjorde såsom HERren hade bjudit dem: och Aaron kastade sin staf för Pharao och för hans tjenare, och han wardt en orm.
11. Då lät Pharao kalla wisa och swartkonstiga: och de Egyptiske trollkarlar gjord ock sammalunda med deras beswärjningar.* *2 Tim. 3: 8.
Dessa trollkarlar woro en särskild klass af Egyptens wisa.
12. Och hwardera kastade sin staf ifrån sig, och wordo ormar deraf: men Aarons staf uppslukade deras stafwar.
Egyptens trollkarlar gjorde icke denna konst genom Guds kraft; ej heller war den ett blott bländwerk, utan ett werk af mörkrets makt, 5 Mos. 13: 1–5. Matth. 24: 24. Uppb. 13: 13. Ehuru wi icke kunna förklara, huru mörkrets krafter kunna uträtta sådana ting, så wisar dock den Heliga Skrift, att det fordom skett och att de ännu skola ske. Andewerlden är för oss ganska litet bekant; både de goda och de onda andarnes krafter och inflytelser känna wi blott litet, och i förhållande till detta hemlighetsfulla område äro äfwen de lärdaste okunniga. Att Israels Gud war mäktigare än Egyptens gudar, hade Pharao kunnat finna redan af den omständigheten, att Aarons staf uppslukade deras stafwar. Men derpå aktade han icke: ty han wille icke; utan hans hjerta förstockade sig, gjorde sig starkt.
13. Så wardt Pharaos hjerta förstockadt, och hörde dem icke, såsom HERren sagt hade.
14. Och HERren sade till Mose: Pharaos hjerta är hårdt, och will icke släppa folket.
Egentligen: Pharaos hjerta har stärkt sig, uppbjudit sin kraft till motstånd.
15. Gack till Pharao bittida om morgonen, si, han warder utgångande till elfwen: så gack emot honom på stranden af elfwen, och tag stafwen i din hand, den som en orm wardt:
Som en orm wardt, grt.: som till en orm blef förwandlad. Det war således icke något bländwerk.
16. Och säg till honom: HERren, de Ebreers Gud, hafwer sändt mig till dig och låter säga dig: Släpp mitt folk, att de må tjena mig uti öknen: men du hafwer här till dags intet welat höra.
17. Derföre säger HERren alltså: Deruppå skall du förnimma, att jag är HERren: si, jag will med den stafwen som jag hafwer i min hand, slå wattnet, som i elfwen är, och det skall wändas i blod:
18. Så att fiskarne i elfwen skola dö, och elfwen lukta: och de Egyptier skola
_139.jpg&oldid=342650){kind=link}