| 143 | Förstfödt helgas. | 2 Mose Bok | Cap. 13, 14. |
Du skall i ditt hjerta tänka derpå, såsom på en sak, som man har i handen eller för ögonen. Judarne förstå denna vers alldeles bokstafligen och hafwa alltid i gudstjensten, eller då de göra bön, ett slags tänkesedlar, som bindas på armen och öfwer ögonen, Matth. 23: 5.
10. Derföre håll denna seden i sin tid årligen.
11. När nu HERren hafwer låtit dig komma in uti de Cananeers land, såsom Han dig och dina fäder swurit hafwer, och hafwer dig det gifwit:
12. Så skall du afskilja HERranom allt det som öppnat moderlifwet och förstfödt är ibland boskapen; det som mankön är, skall höra HERranom till.
13. Det förstfödda af åsnan skall du lösa med ett får: om du icke löser det, så bryt halsen sönder på det; men allt förstfödt af menniska ibland dina barn skall du lösa.
Jfr v. 2. 4 Mos. 18: 15, 16.
14. Och när ditt barn frågar dig i dag eller i morgon: Hwad är detta? skall du säga det: HERren hafwer fört oss med wäldig hand utur Egygpten ifrån träldomens hus.
15. Ty då Pharao war trög till att släppa oss, slog HERren allt det förstfödt war i Egygpti land, ifrån menniskans förstfödda, intill boskapens förstfödda: derföre offrar jag HERranom allt det som moderlifwet öppnar, det mankön är; och det, som förstfödt är af mina barn, löser jag.
16. Och det skall wara dig för ett tecken i din hand, och en åminnelse för dina ögon, att HERren hafwer fört oss med wäldig hand utur Egypten.
17. Då nu Pharao hade släppt folket, förde icke Gud dem på den wägen genom de Philisteers land, den ginast war: ty Han tänkte, att folket måtte ångra sig, när de sågo örlig emot sig, och så omwända igen till Egypten.
Genom Philisteernas land gick närmaste wägen från Egypten till Canaan, och utgjorde blott tre eller fyra dagsresor. Men Israels folk hade länge lefwat i träldom i Egypten. Det war nu nödwändigt, att de småningom bereddes att blifwa ett fritt och själfständigt folk. Ty friheten är icke lättare att bära än träldomen för ett folk, som icke är moget till friheten. Dessutom behöfdes ett fritt och manligt sinne, för att öfwerwinna fiendtliga folk, som bebodde Canaans land. Bland dessa woro Philisteerna de tappraste, och dem hade de först måst öfwerwinna, om de hade tågat den närmaste wägen. Men det war äfwen af andra orsaker nödwändigt, att de fördes genom öknen. De behöfde en särskild uppfostran under Guds särskilda styrelse.
18. Derföre förde Han folket omkring på den wägen genom öknen åt Röda hafwet. Och Israels barn foro wäpnade utur Egypti land.
Denna stora hafswik kallas Röda hafwet af den röda sand och jord, som utgör dess botten och stränder; der wäxer mycket sjögräs.
19. Och Mose tog med sig Josephs ben: ty han hade tagit en ed af Israels barn och sagt: Gud warder eder sökande, så förer mina ben hädan med eder.* *1 Mos. 50: 25. Jos. 24: 32. Ebr. 11: 22.
20. Så drogo de ut ifrån Succoth och slogo deras läger i Etam, närmast wid öknen.* *4 Mos. 33: 6.
Etam låg wid gränsen af Egypten på kanten af den Arabiska öknen wid norra ändan af Röda Hafwet.
21. Och HERren gick före dem om dagen uti en molnstod, på det Han skulle föra dem den rätta wägen; och om natten uti en eldstod, på det Han skulle lysa dem; till att wandra både dag och natt.* *4 Mos. 14: 14. Neh. 9: 12. Ps. 105: 39. 1 Cor. 10: 1.
22. Den molnstoden och eldstoden skildes icke ifrån folket.
Herren kallas här Jehovah, och, Cap. 14: 19, Guds Engel, Messias (det högsta sändebudet från himmelen). Han war närwarande i ett underbart moln, som hade gestalten af en wäldig stod, hwilken beskyddade dem både mot fienden och mot den brännande solhettan, 4 Mos. 10: 34. Eldstoden war samma moln, men war om natten uppfylld af en eldig ljusglans, 5 Mos. 1: 33, så att äfwen natten war ljus för Isreals barn, Ps. 139: 11, 12. På deras tåg gick detta underbara ljusmoln framföre dem och wisade dem wägen, och då de woro stilla, hade den Allsmäktige Konungen deruti sin synbara thron ibland dem. På detta sätt war Herren ibland dem närwarande, till dess de kommo in i Canaans land, Jos. 3: 3. Sålunda är ock Christus sina trognas sol och sköld, Ps. 84: 12, det sanna ljuset, Joh. 1: 9, som leder dem i denna werldens öken, och beskyddar dem från allt ondt både dag och natt.
14. Capitel.
Pharao jagar efter. Folket bäfwar. Stoden skyddar. Hafwet delas.Och HERren talade med Mose och sade:
2. Tala med Israels barn och säg, att de wända om och slå deras läger twärt emot den dalen Hyroth, emellan Migdol och hafwet, emot Baal Zephon
_153.jpg&oldid=342667){kind=link}