| 150 | Klippans watten. | Exodus. | Cap. 16, 17. |
hwad öfwer är, det låter blifwa, att det warder förwaradt intill morgons.
24. Och de läto blifwa det till morgonen, såsom Mose bjudit hade: då wardt det icke luktande, och ingen mask wardt derutinnan.
25. Då sade Mose: Äter det i dag; ty i dag är HERrans Sabbath: I warden i dag intet finnande på marken.
26. I sex dagar skolen I församla det; men sjunde dagen är Sabbath, på honom warder det intet.
27. Men på sjunde dagen gingo somliga ut af folket till att församla och funno intet.
Då de före Sabbathen samlade för twå dagar, så blef detta himmelsbröd icke förderfwadt på Sabbathsdagen, såsom på andra dagar, och på Sabbathsdagen föll intet. Häruti låg ännu ett underwerk, och dermed helgade Gud sjelf Sabbathen. Israels folk hade i Egypten icke haft tillåtelse att helga Sabbathen under den dagliga träldomen; men nu inskärptes dess helgande både genom Herrans befallning och genom Hans underwerk.
28. Då Sade HERren till Mose: Huru länge wiljen I icke hålla mina bud och lag?
29. Si, HERren hafwer gifwit eder Sabbath, och derföre hafwer Han gifwit eder på sjette dagen twå dagars bröd: Så blifwe nu hwar och en hemma, och ingen gånge ut ifrån sitt rum på sjunde dagen.
Af dessa ord uppstod sedan den judiska förordning, att ingen på Sabbathsdagen skulle gå längre än 2000 steg (8000 fot) Apg. 1: 12.
30. Så skonade då folket den sjunde dagen.
31. Och Israels hus kallade det Man: och det war såsom coriander-frö och hwitt och hade en smak såsom semla med honung.
Blott till gestalten icke till färgen liknade Manna coriander-frö.
32. Och Mose sade: Detta är det som HERren bjudit hafwer: Uppfyll ett Gomer deraf till att förwara för edra efterkommande:* på det man må se det bröd, der jag eder med spisat hafwer i öknen, då jag förde eder utur Egypti land. *Ebr. 9: 4.
33. Och Mose sade till Aaron: Tag ett käril, och låt der in ett Gomer fullt med Man: och förwara det inför HERran till edra efterkommande.
34. Såsom HERren hade bjudit Mose; så lät Aaron förwara det der inför wittnesbördet.
Här berättas det som skedde på sednare tid. Då förbundets ark blifwit gjord efter Herrans föreskrift, så insattes deruti ett käril af guld, fullt med manna, till en åminnelse af underwerket i öknen och för att alltid påminna Herrans trogna om Hans beständiga omsorg om dem under hela wandringen på lefnadswägen, då Han försörjer dem både med lekamligt och andligt bröd. Detta mannakäril skall lära oss att rätt bedja Herrans bön: Wårt dagliga bröd gif oss i dag.
35. Och Israels barn åto Man i fyrtio år, intill dess de kommo till det land, der de bo skulle:* allt intill gränsen på Canaans land åto de Man.
36. Och är Gomer tionde parten af ett Epha.
Ett Gomer skall hafwa innehållit så mycket som 43 stora äggskal, eller 1 kanna 50 kubiktum swenskt mått.
17. Capitel.
Folkets knorr, klippans watten. Amaleks strid.Och hela menigheten af Israels barn drog ut af den öknen Sin deras dagsresor, såsom HERren befallde dem; och lägrade sig i Rephidim:* der hade folket intet watten till att dricka. *4 Mos. 33: 14.
I denna bok upptager Mose blott de wigtigaste händelser, som föreföllo på wandringen. Rephidim låg nära Sinai. I Rephidim finnes wäl något watten, men långt ifrån tillräckligt för ett så talrikt folk. Äfwen der brunnar funnos, behöfde folket Herrans undergörande hjelp.
2. Och de kifwade med Mose och sade: Gifwer oss watten, att wi må dricka.* Mose sade till dem: Hwi kifwen I med mig? Hwi försöken I HERran?* *4 Mos. 20: 5.
Att försöka eller fresta Gud är att af otro och misströstan åstunda underbara bewis af Hans wishet, godhet och makt.
3. Då nu folket dersammastädes törstade efter watten, knorrade de emot Mose och sade: Hwi hafwer du låtit oss fara utur Egypten, på det att du oss, wåra barn och boskap skulle låta dö i törst?
4. Mose ropade till HERran och sade: Huru skall jag göra med detta folket? Det fattas icke mycket, att de warda mig ännu stenande.
5. HERren sade till honom: Gack för folket, och tag några de äldsta af
_160.jpg&oldid=342681){kind=link}