Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 201.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Mose ansigtes sken. 2 Mose Bok. Cap. 34, 35. 191

annat sätt än genom själens klarhet). Hwad dessa strålar betyda, wisar Paulus, 2 Cor. 3: 7–10.

Ju mera själen umgås med Gud, ju närmare hon kommer i gemenskap med honom, desto mera blifwer hon delaktig af Hans ljus. Man kan icke ställa sig i solskenet, utan att emottaga solens ljus och wärme. Man kan icke nalkas Herran, rättfärdighetens sol, utan att blifwa delaktig af Hans nåds ljus och wärme. Aldrig kan menniskan med en uppriktig bönesuck wända sig till utan att blifwa bönhörd; ingen kan komma till Gud och gå tomhändt tillbaka; ingen går förgäfwes till den himmelske konungen.

Af denna glans på Mose ansigte har man tagit sig anledning att måla honom med sådana strålar på pannan, som hafwa någon likhet med horn.

Denna klarhet i Mose ansigte bewisade lagens gudomliga ursprung (Rom. 7: 12) och wittnade emot det syndiga folket, som icke kunde fördraga denna glans.

30. Och då Aaron och alla Israels barn sågo, att hans ansigtes hud sken, fruktade de nalkas honom.

31. Då kallade Mose dem; och till honom wände sig både Aaron och alla de öfwerste för menigheten: och han talade med dem.

32. Sedan nalkades alla Israels barn intill honom: och han bjöd dem allt det HERren hade talat med honom på Sinai berg.

33. Och då han talade med dem, lade han ett täckelse på sitt ansigte.* *2 Cor. 3: 13.

34. Och när han ingick för HERran till att tala med Honom, lade han täckelset af, till dess han gick åter ut igen: och när han kom ut och talade med Israels barn det honom bjudet war:

35. Så sågo då Israels barn på hans ansigte, huru hans ansigtes hud sken: så drog han åter täckelset öfwer ansigtet, till dess han gick åter in igen till att tala med honom.

Detta täckelse är en bild af den dunkelhet, hwaruti, under Gamla Testamentets tid, nådens och försoningens hemlighet ännu war inhöljd; det är en bild af alla de löften, förebilder och liknelser, under hwilka salighetens lära i Gamla Testamentet meddelas. 2 Cor. 3: 11–16.

35. Capitel.

Sabbathsro. Tabernaklets häfoffer. Byggmästare.

Och Mose församlade hela menigheten af Israels barn och sade till dem: Detta är det som HERren budit hafwer, att I göra skolen.

2. I sex dagar skolen I arbeta; men den sjunde dagen skolen I hålla helig; HERrans hwilas Sabbath.* Den som något arbete gör på honom, hen skall dö. *2 Mos. 20: 9, 10; cap. 23: 12.

3. I skolen ingen eld upptända på Sabbathsdagen i alla edra boningar.

I det Judiska landet är kölden icke så sträng, om wintern, att eldning nödwändigt behöfwes. Matlagning för Sabbathsdagen kunde ske föregående dag. Att bränna ljus och lampor war icke förbjudet. Offerelden brann beständigt och fick aldrig slockna.

Sabbathen slutades om aftonen, och i Österlanden hålles om aftonen den egentliga måltiden för dagen.

4. Mose sade till all menigheten af Israels barn: Det är det HERren bjudit hafwer:

5. Gifwer ibland eder häfoffer HERranom alltså, att hwar och en frambär häfoffer HERranom af ett fritt hjerta, guld, silfwer, koppar:* *2 Mos. 25: 2.

6. Gult silke, skarlakan, rosenrödt, hwitt silke och getahår:

7. Rödlett wädurskinn och tachskinn, furuträ:

8. Olja till lamporna och speceri till smörjoolja och till godt rökwerk:

9. Onich och infattade stenar till lifkjorteln och till skölden.

10. Och den ibland eder förståndig är, han komme och göre hwad HERren bjudit hafwer;

11. Nemligen, tabernaklet med dess täckelse och öfwertäckelse: ringar, bräder, skottstänger, stolpar och fötter:

12. Arken med hans stänger; nådastolen och förlåten:

13. Bordet med sina stänger och alla dess tyg; och skådobröden:

14. Ljusstaken till att lysa och hans redskap och hans lampor och olja till lysning:

15. Rökaltaret* med sina stänger, smörjooljan och speceri till rökwerk: klädet för tabernaklets dörr: *2 Mos. 30: 1.

16. Bränneoffersaltaret* med dess koppargaller, stänger och alla sina redskap; twättekaret med sin fot: *2 Mos. 27: 1.

17. Bonaden till gården med sina stolpar och fötter; och klädet till dörren åt gården:

18. Pålarne till tabernaklet och till gården med deras tåg:

19. Embetskläderna till tjensten i det