| Tackoffer. Syndoffer. | 3 Mose Bok. | Cap. 3, 4. | 203 |
Dagligen offrades bränneffret först, och då det war uppbrändt, offrades tackoffren.
6. Men will han göra HERranom ett tackoffer af små boskap, antingen gummar eller gymmer, så skall det wara utan all wank.
Gummar: gumse. Gymmer: tacka.
7. Är det ett lam, så skall han hafwa det fram för HERran.
8. Och skall lägga sin hand på dess hufwud och slagta det inför wittnesbördets tabernakel. Och Aarons söner skola stänka dess blod på altaret allt omkring.
9. Och alltså offra HERranom af tackoffret, nemligen dess feta, hela stjerten med ryggen, det feta, som är öfwer inelfworna, samt med allt det feta, som inwärtes är.
10. Och båda njurarne med allt det feta, som derpå är wid länderna, och det nästet om lefren med njurarne.
11. Och presten skall uppbränna det på altaret till offrens spis HERranom.
”Det skall förtäras af elden, och denna eld på altaret genom sådane offer underhållas till Guds ära, hwarföre offren också ofta kallas ”Guds bröd.” Offren woro offereldens spis. ”Emedan det skedde Gudi till ära, så tillegnar Gud sig det.” Cap. 21: 6, 8, 21.
12. Är hans offer en get, och bär henne fram för HERran:
13. Skall han lägga sin hand på hennes hufwud och slagta henne för wittnesbördets tabernakel. Och Aarons söner skola stänka hennes blod på altaret allt omkring.
14. Och skall deraf offra ett offer HERranom, nemligen det feta, som är omkring inelfworna, och allt det feta som inwärtes är.
15. Båda njurarne med det feta, som derpå är wid länderna, och nätet öfwer lefren med njurarne.
16. Och presten skall uppbränna det på altaret till offrets spis, till en söt lukt. Allt det feta hörer HERranom till.
Se cap. 7: 23, 25.
17. Det ware en ewig sed med edra efterkommande uti alla edra boningar, att I intet fett eller blod äten.* *1 Mos. 9: 4. 3 Mos. 7: 24; cap. 17: 10; cap. 19: 26. 5 Mos. 12: 16, 23; cap. 15: 23. Apg. 15: 20.
Äfwen då de i sina boningar slagtade sådana djur, som kunde offras, war det förbjudet att äta det feta af inelfworna, se cap. 7: 23.
4. Capitel.
Syndoffrens lag.Och Herren talade med Mose och sade:
2. Tala med Israels barn och säg: Om en själ syndar af omedwetenhet emot något HERrans bud, som hon icke göra skulle:
3. Nemligen, om en prest, som smord är, syndar, så att han förargar folket; han skall för sin synd, som han gjort hafwer, bära fram en ung stut, den utan wank är, HERranom till ett syndoffer.
En prest, som är med smörjelse inwigd, nemligen öfwerstepresten, som han med lära eller lefwerne råkar att (utan föresats) gifwa folket orsak till synd och skuld, så är ett sådant syndoffer nödwändigt. Det war högst wigtigt och maktpåliggande, att öfwerstepresten hade akt uppå sig sjelf och uppå läran; ty då han syndade, så hade det inflytande på hela folket, minskade wälsignelsen för hela menigheten och ådrog församlingen en skuld. Församlingen fick bära en följd af skulden, men så gällde ock det framburna syndoffret Herranom äfwen för den; och jemte den felande, men försonade presten får ock församlingen wälsignelse af försoningen. Ps. 40: 13. Rom. 8: 3. 2 Cor. 5: 21. Gal. 3: 13.
4. Och skall hafwa stuten fram för HERran inför dörren af wittnesbördets tabernakel, och lägga sin hand på hans hufwud och slagta honom för HERran.
5. Och presten, som smord är, skall taga af hans blod och bära in uti wittnesbördets tabernakel.
6. Och skall doppa sitt finger uti blodet och stänka dermed sju resor för HERran inför förlåten i det heliga.
7. Och skall af samma blod stryka på hornen af rökaltaret, som står för HERran inuti wittnesbördets tabernakel, och gjuta allt blodet på bottnen af bränneoffrets altare, som står för dörren till wittnesbördets tabernakel.* *3 Mos. 5: 9; cap. 9: 9.
8. Och allt det feta af syndoffret skall han häfoffra; nemligen det feta som är öfwer inelfworna, och allt det feta som inwärtes är:
9. Båda njurarne med det feta som derpå är wid länderna, och det nätet öfwer lefren med njurarne:
10. Såsom man häfoffrar i tackoffret af oxen; och skall uppbränna det på bränneoffrets altare:
11. Men huden af stuten med allt
_213.jpg&oldid=342836){kind=link}