| 206 | Om offer. | Leviticus. | Cap. 5, 6. |
altaret HERranom till ett offer: detta är ett syndoffer.* *3 Mos. 4: 35.
13. Och presten skall så försona honom hans synd, som han gjort hafwer, och det warder honom förlåtet. Och det skall höra presten till såsom ett spisoffer.
Nemligen det öfriga, som icke fick offras, skulle tillhöra presten.
14. Och HERren talade med Mose och sade:
15. Om en själ förtager sig, så att hon med owetenhet syndar på något, som HERranom wigdt är; skall hon bära HERranom skuldoffer, en wädur af hjorden utan wank, den twå siklar silfwer är wärd, efter helgedomens sikel, till skuldoffer.
T. ex. om någon hade glömt att frambringa förstlingsoffren eller något annat, som skulle offras åt Herran enligt lagen, så war det en skuld, som med skuldoffer måste försonas. Men om man med wett och wilja försummade att offra åt Herran hwad föreskrifwet war, så skulle den menniskan utrotas. 4 Mos. 15: 30.
Presten skulle efter helgedomens sikel wärdera offret och derefter bestämma, om det war antagligt eller icke.
16. Dertill hwad han syndat hafwer på det wigda, skall han det igen gifwa, och ändå gifwa femtedelen derutöfwer. Och skall gifwa det till presten; han skall försona honom med skuldoffrets wädur, så warder det honom förlåtet.
17. Om en själ syndar och gör emot något HERrans bud, det hon icke göra skulle, och wisste det icke, hon är brottslig och är skyldig åt den missgerningen.* *3 Mos. 4: 2.
18. Och skall bära en wädur af hjorden utan wank, den ett skuldoffer wärd är, till presten. Han skall försona honom hans owetenhet, den han gjort hafwer och wisste det icke, så warder det honom förlåtet.
19. Det är skuldoffret, till hwilket han HERranom brottslig är.
Skuldoffren woro föreskrifna wid sådana synder, som blefwo begångna af okunnighet, swaghet och förseelse, och wid hwilka en yttre ersättning war möjlig. Syndoffren deremot woro föreskrifna, då ingen sådan ersättning war möjlig.
Då en menniska blifwer fattad af Guds nåd och förd till allwarlig bättring, så fordrar både Guds ord och det wäckta samwetet, att hon icke blott skall inför Gud bekänna och afbedja sina synder, utan också, så widt hon möjligen kan, bemöda sig att upphäfwa och omintetgöra alla skadliga följder af begångna synder; att hon skall ersättta skadan, om hon skadat sin nästa, så framt ersättning står i hennes förmåga, och att hon skall bedja den förolämpade nästan om förlåtelse, så framt den förolämpade är så sinnad, att han kan förstå Guds Andas werk. I annat fall skulle en sådan afbön endast gifwa anledning till smädelse. Utan ett allwarligt öfwergifwande af synden och utan redligt bemödande att godtgöra hwad man kan, och att upphäfwa följderna af förut begångna synder, är ångern icke sann.
Hwad de trognas swaghetssynder beträffar, så är det icke nog med att de i daglig bättring framgå till nådens thron, för att inför Herran förödmjuka sig och bedja om förnyad förlåtelse och nåd, utan, då de hafwa felat, så att Herrans ära derigenom blifwit wanhelgad, så måste de på allt sätt bemöda sig att godtgöra felet och bedja Gud om den rätta wisheten derwid. Hafwa de på något sätt skadat sin nästa, så måste, så widt möjligt är, full ersättning tillwägabringas. Har man i någon sak haft orätt, så måste det med ödmjukhet erkännas; har man sårat någons hjerta och känslor, så måste med uppriktighet och wänlighet full upprättelse gifwas. Allt med den wishet och försigtighet, som Guds Ande gifwer dem, hwilka bedja derom, och som den christliga kärleken fordrar. Sådan ersättning och upprättelse äro skuldoffrens motswarighet i det yttre lifwet i det Nya Testamentets tid.
6. Capitel.
Bränne-, Spis-, Wigelse- och Syndoffer.Och HERren talade med Mose, och sade:
2. Om en själ syndar och förtager sig för HERran, så att han nekar sin nästa, det han honom befallt hafwer, eller det han honom i god tro handfått hafwer, eller det han med wåld tagit* eller med orätt under sig slagit hafwer: *4 Mos. 5: 6.
3. Eller det tappadt war funnit hafwer, och säger der nej till med en falsk ed, och hwad det helst kan wara, det en menniska emot sin nästa bryter;
4. När nu sker, att han så syndar och sig förbryter, så skall han igen gifwa, hwad han så med wåld tagit hafwer eller med orätt under sig slagit, eller det honom befaldt war, eller det han funnit: hafwer:
Se 4 Mos. 5: 7.
5. Eller der han den falska eden öfwer gjort hafwer; det skall han alltsammans igen gifwa, och ändå gifwa femtedelen, deröfwer, honom som det tillhörde, på den dagen han sitt skuldoffer gifwer.* *2 Mos. 22: 7. 3 Mos. 5: 16.
6. Men för sin skuld skall han bära HERranom till presten en wädur af hjorden utan wank, den ett skuldoffer wärd är.
_216.jpg&oldid=342844){kind=link}