Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 217.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Om offer. 3 Mose Bok. Cap. 6. 207

7. Så skall presten försona honom för HERran; så warder honom förlåtet allt det han gjorde, der han sig med förbröt.

8. Och HERren talade med Mose och sade:

9. Bjud Aaron och hans söner och såg: Detta är bränneoffrets lag. Bränneoffret skall brinna på altarets eldstad all natten intill morgonen; och allena altarets eld skall derpå brinna.

Det dagliga, wanliga bränneoffret, som måste offras hwarje morgon och afton, samt det tillfälliga, skulle så delas, att offerelden underhölls beständigt natt och dag, nemligen samma eld, som först nedkom af himmelen, cap. 9: 24.

Så skall trons eld alltid brinna i de trognas hjertan, och dess beständiga näring är Christus och Hans försoningsoffer. All uppriktig bön tillegnar sig detta offer och frambär det dagligen ånyo inför Gud, och dermed offras tillika den bedjandes hjerta och hela wäsende; ty Christus och den trogna själen kunna icke åtskiljas, utan att trons eld utsläckes.

10. Och presten skall kläda på sig sin linna kjortel och det linna nederklädet på sin kropp; och skall upptaga askan, som af bränneoffrets eld kommer uppå altaret, och lägga den jemte wid altaret.

Askan af de förbrända offren skulle hwarje morgon borttagas. Daglig sjelfpröfning, daglig rening, dagligt bortskaffande af allt det, som hindrar en förnyad andakt, är för alla trogna nödwändigt.

11. Och skall kläda sig af och kläda sig i andra kläder och bära askan ut om lägret på ett rent rum.* *3 Mos. 4: 12.

12. Elden på altaret skall brinna och aldrig utsläckas. Presten skall hwar morgon upptända weden deruppå och ställa bränneoffret der uppå och bränna deruppå det feta af tackoffret.

13. Alltid skall elden brinna på altaret och aldrig utsläckas.

Se Neh. 10: 34.

14. Och detta är spisoffrets lag, det Aarons söner offra skola för HERran på altaret.* *3 Mos. 2: 114. 4 Mos. 15: 4.

15. Man skall häfoffra sin hand full af semlomjöl, af spisoffret och dess olja och allt rökelset, som ligger på spisoffret; och skall upptända det på altaret till en söt lukt, HERranom till åminnelse.* *3 Mos. 2: 9.

16. Det öfwer är, skall Aaron och hans söner förtära: och skola äta det osyradt på heligt rum, i gården till wittnesbördets tabernakel.

17. De skola intet baka med surdeg: ty det är deras del, den jag dem af mitt offer gifwit hafwer: det skall wara dem det allraheligaste, lika såsom syndoffret och skuldoffret.

18. Det mankön är ibland Aarons barn skola det äta.* Det ware edra efterkommande en ewig rätt om HERrans offer. Ingen skall komma der wid, utan han är wigd.† *4 Mos. 18: 9, 10. †2 Mos. 29: 37.

19. Och HERren talade med Mose och sade:

20. Detta skall wara Aarons och hans söners offer, som de skola offra HERranom på deras wigelsedag. Tiondedelen af ett epha semlomjöl till ewigt spisoffer, hälften om morgonen och hälften om aftonen.* *2 Mos. 16: 36.

21. Uti panna skall du göra det med olja, och bära det bakadt fram; och i stycken skall du det offra HERranom till en söt lukt.

22. Och presten, som af hans söner i hans stad smord warder, han skall göra det. Detta är en ewig rätt HERranom. Det skall allt uppbrändt warda.

23. Ty allt spisoffer, som för en prest sker, skall förtäras af eld och icke ätas.

24. Och HERren talade med Mose och sade:

25. Tala till Aaron och hans söner och säg: Detta är syndoffrets lag: på den staden, der du slagtar bränneoffret, der skall du ock slagta syndoffret för HERran; det är det allraheligaste.

På den staden: på det stället.

26. Presten, som syndoffret offrar, skall det äta på heligt rum, uti gården till wittnesbördets tabernakel.

27. Ingen skall komma wid dess kött, utan han är wigd. Och den som en klädnad stänker af dess blod, han skall twå sig på heligt rum.

28. Och krukan, der det uti kokadt är, skall sönderslås.* Är det en koppargryta, så skall man skura henne och skölja. med watten. *3 Mos. 11: 33.

Denna föreskrift wisar, huru sorgfälligt allt, som war helgadt åt Herran, skulle wårdas, att det icke på något sätt ohelgades, och att icke den minsta qwarlefwa deraf skulle kunna blanda sig uti något annat, som kokades i samma kärl.

29. Det mankön är ibland presterna,