| 210 | Aaron wiges till prest. | Leviticus. | Cap. 8. |
5. Och sade till dem: Detta är det, som HERren budit hafwer att göra.
6. Och tog Aaron och hans söner och twådde dem med watten.
7. Och drog honom den linna kjorteln uppå och band bältet omkring honom och klädde på honom den gula silkeskjorteln* och fick honom lifkjorteln uppå och gjordade honom öfwer lifkjorteln.† *2 Mos. 28: 31. †2 Mos. 29: 5, [et]c.
8. Och satte på honom skölden, och i skölden Ljus och Fullkomlighet.* *2 Mos. 28: 30.
9. Och satte honom hatten på hans hufwud och satte på hatten ofwanför hans änne ett gyldene spann på den heliga kronan: såsom HERren Mose budit hade.* *2 Mos. 28: 36, 39.
10. Och Mose tog smörjooljan* och smorde tabernaklet med allt det deruti war, och wigde det. *2 Mos. 30: 25.
11. Och stänkte dermed sju resor på altaret, och smorde altaret med all sin redskap, twättekaret med sin fot, att det skulle warda wigdt.
Wigningssmörjelsen skedde icke med bestrykning, utan med stänkning.
12. Och göt af smörjooljan på Aarons hufwud och smorde honom, att han skulle warda wigd.
13. Och hade Aarons söner fram och drog dem linna kjortlar uppå, och gjordade dem med bälten och band dem hufwor uppå; såsom HERren honom budit hade.
14. Och lät hafwa fram till sig en stut till syndoffer. Och Aaron och hans Söner lade sina händer på hans hufwud.* *2 Mos. 29: 10.
15. Sedan slagtades han. Och Mose tog af blodet och strök med fingret på hornen af altaret allt omkring och skärade altaret och göt blodet på altarets botten och wigde det, att han skulle försona det.
Då både tabernaklet och dess tillbehör tillika med bränneofferaltaret i särskilda afseenden föreställde hela församlingen såsom Herrans lefwande helgedom, i hwilken Han sjelf wille wara närwarande, så war det nödwändigt, att alla dessa ting skulle genom wigningen försonas och helgas till sina bestämda ändamål.
16. Och tog allt det feta af inelfworna; nätet öfwer lefren och båda njurarne med det feta derpå är och uppbrände det på altaret.
17. Men stuten med hans hud, kött och träck, brände han upp i eld utanför lägret; såsom HERren honom budit hade.* *2 Mos. 29: 14.
Emedan Mose icke war till prestembetet kallad, utan på Herrans befallning förrättade detta embete wid ett utomordentligt tillfälle, och werkställde inwigningen, så bar han icke blodet in uti helgedomen, såsom det eljest war föreskrifwet wid de wanliga syndoffren, cap. 6: 30, ej heller anwände han en del af köttet till spis, cap. 6: 26.
18. Och hade en wädur fram till bränneoffer: och Aaron med hans söner lade sina händer på hans hufwud.
19. Sedan slagtades han. Och Mose stänkte af blodet på altaret allt omkring:
20. Högg wäduren i stycken och brände upp hufwudet och styckena:
21. Och twådde inelfworna och fötterna med watten och brände så hela wäduren upp på altaret. Det war ett bränneoffer till en söt lukt, ett offer HERranom; såsom HERren honom budit hade.
22. Han hade ock fram den andra, wäduren, som är fylleoffrets. Och Aaron med hans söner lade sina händer på hans hufwud.
23. Sedan slagtades han. Och Mose tog af hans blod och strök på högra örontippen af Aaron och uppå tummen af högra handen och på den största tån af hans högra fot.
24. Och hade fram Aarons söner, och strök af blodet på deras högra örtipp och på tummen af deras högra hand och på största tån af deras högra fot: och stänkte blodet på altaret allt omkring.
25. Och tog det feta och stjerten och allt det feta på inelfworna, och nätet på lefren, bada njurarne med det feta deruppå är och den högra bogen.
26. Dertill tog han utaf korgen, der det osyrade brödet uti war för HERran, en osyrad kaka, och en kaka af det oljade brödet och en tunnkaka, och lade det på det feta och på högra bogen.
27. Och fick allt detta Aaron och hans söner på händerna och weftade det för ett weftoffer för HERran.
28. Och tog det allt igen af deras händer och brände det upp på altaret ofwan uppå bränneoffret; ty det är fylleoffer till en söt lukt, ett offer HERranom.
_220.jpg&oldid=342851){kind=link}