| Gud- och ogudaktighets lön. | 3 Mose Bok. | Cap. 26. | 249 |
bröds tillråd, så att tio qwinnor skola baka sitt bröd i en ugn, och edert bröd skall man utwäga med wigt: och när I äten, skolen I icke warda mätte.
Bröds tillråd, grt. bröds staf. likasom en swag man stödjer sig på en staf, så är brödet det lekamliga stödet för menniskans lif, en staf, som hon icke kan umbära.
27. Om I dermed än icke hören mig, utan wandren mig emot:
28. Så skall jag ock i grymhet wandra emot eder, och skall sjufaldt mer näpsa eder för edra synders skull;
Gud kommer icke på en gång med sina swåraste straffdomar eller med alla tillsammans, utan försöker först att med lindrigare straff och tuktan föra menniskan till bättring. Herrans straff och tuktan werka då antingen bättring eller ökad obotfärdighet; ty menniskan kan icke blifwa sig lik under det Herren arbetar på hennes själ, och detta gör Han i hwarje hemsökelse. Derigenom blifwer menniskan antingen bättre eller wärre. Blir hon wärre, så blifwa straffdomarne allt swårare i samma mån, som obotfärdigheten och hårdheten tilltaga. I detta capitel wisar sig en ganska märkwärdig stegring i hotelserna. Om I ända icke m. m., v. 18. Så skall jag ändå [et]c., v. 21. Om I ändå icke [et]c., v. 23. Om I dermed än icke [et]c. v. 27.
29. Så att I skolen äta edra söners och döttrars kött.* *5 Mos. 28: 53. 2 Kon. 6: 29. Klag. 4: 10.
30. Och jag skall borthäfwa edra höjder, och edra* beläten utrota, och skall kasta edra kroppar uppå edra afgudar, och min själ skall wämja wid eder:* *2 Chrön. 34: 7.
31. Och skall göra edra städer öde, och edra kyrkor förlägga, och skall icke wilja lukta eder söta lukt.* *Es. 1: 13.
Den söta lukten syftar på offren, som woro Gudi behagliga, då de offrades med ett troget hjerta, men misshagliga, då de woro förenade med otro och ogudaktighet.
32. Alltså skall jag göra landet öde, att edra fiender, som bo deruti, skola grufwa sig derför.* *2 Chrön. 36: 19. Jer. 19: 8; cap. 25: 9.
Edra fiender, som bo i landet, sedan I blifwit utstötta, skola häpna för de lidanden, som örfwergått eder.
33. Men eder skall jag förskingra ibland hedningarna och draga ut swärdet efter eder, att edert land skall blifwa öde, och edra städer omkull slagne.* *Jer. 15: 7.
34. Så skall då landet behaga sin helg, så länge det öde ligger, och I ären i fienda land. Ja, då skall landet hålla helg, och dess helg det behaga.
35. Så länge det öde ligger, skall det hålla helg: derföre att det icke kunde heligt hålla, då I skullen låta det heligt hålla, då I deruti bodden.
Derföre, att folket icke wille helga sabbathen och fira sabbathsåret efter Herrans lag, wille Herren sjelf åt landet gifwa en annan sabbathshwila och låta det ligga öde och förtrampas af hedningarna; såsom nu sker intill denna dag.
36. Och de som återlefwas af eder, dem skall jag göra ett bäfwande hjerta uti deras fienders land, så att ett ruskande löf skall jaga dem; och skola fly derför, likasom ett swärd jagade dem, och falla der som ingen jagar dem.* *Es. 30: 17.
37. Och den ene skall falla på den andra, lika såsom för swärd, och dock ingen jagar dem. Och I skolen icke töra duka eder upp för edra fiender.
38. Och I skolen förfaras ibland hedningarna, och edra fienders land skall fräta eder upp.
39. De som återlefwas, skola försmäkta i deras missgerningar uti fienda land; och uti deras fäders missgerningar skola de försmäkta.
40. Så skola de då bekänna sin missgerning, och sina fäders missgerning, i hwilka de sig förtagit och emot mig wandrat hafwa.
41. Derföre will jag ock wandra emot dem och skall drifwa dem bort i deras fienders land. Då warder ju deras oomskurna hjerta sig ödmjukande. Och då skall dem behaga deras missgerningars straff.
”Såsom de hade lust till sina synder och en wämjelse till mina rätter, alltså skola de återigen hafwa behag och lust till straffet och säga: ack huru sker oss rätt; det är rätt, o gode Gud, det är rätt. Och dessa äro en allwarsam ångers och bättrings tankar och ord, som wisa, att menniskan af hjertans grund hatar och utskämmer sig sjelf. Detta behagar Gudi, att Han åter warder nådig.” L.
42. Och jag skall ihågkomma mitt förbund med Jacob och mitt förbund med Isaac och mitt förbund med Abraham; och skall tänka uppå landet,
43. Som af dem öfwergifwet är och hafwer haft ett behag till sin helg, medan det öde ligger ifrån dem, och dem behagar deras missgerningars straff, därföre att de hafwa föraktat mina rätter, och deras själ hafwer haft en wämjelse till mina stadgar.
_259.jpg&oldid=342933){kind=link}