| 264 | Nazirers lag. | Numeri. | Cap. 6. |
öfwerstepresten wakta sig för att förorena sig på något lik.
Herren Jesus har tagit på sig ett friwilligt löfte att återlösa oss, Han har tagit uppå sig wåra synder. Härigenom kom Han under lagen, och ehuru Han i sig sjelf war ren och fullkomlig, utgaf Han sig sjelf till offer. Att wår Frälsare friwilligt underkastade sig den allradjupaste förnedring och försakelse, afbildades genom det friwilliga Nazirlöftet och Nazirlifwets försakelser och helgade tillstånd. Några blefwo af Gud sjelf kallade till Nazirer, såsom Simson och Johannes Döparen. Somliga bestämdes af föräldrarne dertill för alltid, såsom Samuel. De fleste förbundo sig sjelfwe dertill för en tid. Nazirlagarne gåfwos af Gud sjelf och woro inga godtyckliga påfund, såsom Saniasier bland hedningarne, Fachirer bland Muhamedanerne samt Munkar och Nunnor i den okunnigaste delen af christenheten upptänkt, för att derigenom förwärfwa sig en inbillad helighet.
3. Han skall hålla sig ifrån win och starka drycker; winättika och starka dryckers ättika skall han ock icke dricka, ej heller det af winbär gjordt warder: han skall hwarken färska eller torra winbär äta.* *3 Mos. 10: 9. Dom. 13: 7.
4. Så länge som hans löfte warar, skall han icke äta det af winträd gjordt är, hwarken winbärskärnorna eller skalen.
5. Så länge hans löftes tid warar, skall icke rakknif komma på hans hufwud, till dess tiden är ute, den han HERran lofwat hafwer; ty han är helig, och skall låta fritt wäxa håret på sitt hufwud.* *Dom. 13: 5. 1 Sam. 1: 11.
Hwad som wäxer på winträd är en bild af lefnadsglädje, och denna skulle Nazirerna försaka. Det oskurna håret medförde afsöndring från werlden, från sällskapslifwets förnöjelser, som Nazirerna äfwen skulle försaka. Wår Frälsare war icke Nazir i yttre måtto, så att Han underkastade sig dessa yttre föreskrifter, hwilka endast woro förebilder och tecken till det rätta Nazirtillståndet, som i Honom uppnådde sin fullbordan. Hela Hans inre och yttre lif war en beständig försakelse, en beständig sjelfuppoffring, Han war sjelf hela Nazirlagens lefwande fullbordan.
6. I hela tiden, den han HERran lofwat hafwer, skall han till ingen död gå.
7. Han skall ej heller orena sig på sin faders död, sin moders, sin broders, eller sin systers: förty hans Guds löfte är öfwer hans hufwud.
Löftets tecken war Nazirhåret.
8. Och i hela hans löftes tid skall han wara HERranom helig.
9. Och om någon oförwarandes bråddör när honom, då warder hans löftes hufwud orent. Derföre skall han raka sitt hufwud på hans renselsedag, det är på sjunde dagen.
10. Och på åttonde dagen skall han bära fram twå turturdufwor eller twå unga dufwor till presten inför dörren af wittnesbördets tabernakel.
11. Och presten skall göra den ena till ett syndoffer, den andra till ett bränneoffer och försona honom, derföre att han syndade öfwer en död; och alltså på samma dagen helga hans hufwud;
Ehuru en sådan förorening skett utan hans förwållande, så war dock löftet brutet, och syndoffer och bränneoffer behöfdes till försoning och till löftets förnyelse.
12. Att han skall uthålla HERranom tiden till sitt löfte; och skall bära fram ett årsgammalt lam till ett skuldoffer. Dock skola de förra dagarna wara förgäfwes, derföre att hans löfte wardt orenadt.
De förslutna dagarne af hans Nazirlif woro förlorade derigenom att löftet blef brutet. Detta innebär äfwen den wigtiga lärdom för alla Guds barn, att om de till en tid wandra i tron och kärleken inför Herran, men affalla ifrån Honom, så äro deras nådastånds förflutna dagar förlorade, men de kunna åter förnyas till bättring och på nytt blifwa Guds barn.
Märkwärdig är likheten i ljudet emellan Nazirer och Nazareer. Wår Frälsare blef kallad Nazareer af wistelseorten Nasaret, och efter Honom blefwo äfwen de första christna i Judalandet kallade Nazareer. Sjelfwa benämningen skulle således beständigt påminna dem om att behålla sig obesmittade af werlden, Jac. 1: 27, att undwika alla fåfängliga förnöjelser, taga sig till wara för all synd och orenhet och aldrig söka sin fröjd i någon slags berusning eller sinnlig njutning, utan uppfyllas af den Heliga Anda. Eph. 5: 18.
13. Detta är hans lag, som sig förlofwat hafwer: när hans löftes tid ute är, skall man hafwa honom fram för dörren af wittnesbördets tabernakel.
Förlofwat, grt. för Naziren.
14. Och han skall bära fram sitt offer HERranom, ett årsgammalt lam utan wank till bränneoffer och ett årsgammalt får utan wank till syndoffer; och en wädur utan wank till tackoffer;
Med syndoffret bekändes, att Naziren, äfwen i sitt löftes hållande, ändå icke warit fullkomlig, och med bränneoffret gaf han tillkänna, att han icke blott wille hafwa syndernas förlåtelse, utan ock helt och hållet uppoffra sig åt Herran. Så lärer oss ock wår Frälsare, att, äfwen om wi i någon wiss måtto gjort allt det, som oss budet är, skola wi förödmjuka oss och bekänna, att wi äro onyttiga tjenare. Luc. 17: 10. Med tackoffret aflades tacksägelse till Gud för all nåd och barmhertighet under löftets tid. Så skola ock Herrans trogna tacka Honom för hwarje dag de blifwa bewarade i nådaståndet och gifwa Honom äran för allt godt, som de i Hans kraft kunna uträtta.
_274.jpg&oldid=342965){kind=link}