| 276 | MirJams knorr. | Numeri. | Cap. 12, 13. |
tabernaklet och kallade Aaron och Mirjam; och de gingo båda ut.
Herren wisade sin närwaro i dörren af tabernaklet.
6. Och Han sade: Hörer mina ord: Om någon är ibland eder en HERrans prophet, honom will jag uppenbara mig uti en syn; eller uti en dröm will jag tala med honom:
Gud har uppenbarat sig på olika sätt. Ebr. 1: 1.
7. Men icke så min tjenare Mose, hwilken uti mitt hela hus trogen är.* *Ebr. 3: 2.
8. Munteligen talar jag med honom, och han ser HERran, såsom Han är,* icke genom mörka ord eller liknelse: hwi hafwen I då icke fruktat att tala emot min tjenare Mose? *2 Mos. 33: 11.
För Mosa uppenbarade Gud sig på ett fullkomligare sätt och mera omedelbart, än för någon annan prophet. Herren talade med Mose ansigte mot ansigte, såsom en man talar med sin wän, icke genom drömmar, syner och liknelser. 2 Mos. 33: 11.
9. Och HERrans wrede förgrymmade sig öfwer dem, och Han wände sig bort;
10. Dertill gaf ock molnskyn sig ifrån tabernaklet. Och si, då war Mirjam spetelsk såsom en snö: och Aaron wände sig till Mirjam och fick se, att hon war spetelsk;
Då Herren wänder ifrån menniskan sin nåd, sitt milda ansigte, så är detta bortwändande i sig sjelft det största straff, och derpå följa ofta äfwen yttre straffdomar. Mirjam blef spetelsk, hon behöfde att förödmjukas, hannes öfwermod behöfde qwäfwas. En större förödmjukelse än spetelskan war icke tänkbar; hon war nu sjelf oren och utesluten ifrån församlingen, hon war nu afsöndrad ifrån det folk, hwaruti Mose hustru, fastän en främling, hade blifwit upptagen. Spetelskan war en träffande bild af hennes hjertas tillstånd.
11. Han sade till Mose: Ack, min herre! lägg icke denna synden på oss, i det wi hafwa owisligen gjort och syndat:
12. Att denna icke blifwer såsom ett dödt ting, som kommer ut af moderlifwet, det hafwer allaredo bortfrätit hälften af hennes kött.
13. Då ropade Mose till HERran och sade: Ack Gud! gör henne helbregda.
14. HERren Sade: Om hennes fader hade spottat henne i ansigtet, skulle hon icke skämma sig i sju dagar? Låt innelycka henne i sju dagar utom lägret;* sedan lät åter taga henne igen. *3 Mos. 13: 46. 4 Mos. 5: 2.
Lärorik är denna förbön. Mose beder för dem, som så djupt hade sårat hans hjerta. Här talar bönens anda.
Förbönen blef hörd, men MirJams straff skulle icke upphöra för snart; ty då hade det förfelat sitt ändamål. I sju dagar fick hon i sin ensamhet tid att rätt pröfwa sig sjelf, lära känna och inse sin öfwerträdelse och återwända med förödmjukadt hjerta till sin Gud. Nu hade hon inom sig oro och samwetsqwal, på sin kropp en wämjelig sjukdom, utom sig bland folket blygsel och wanära och öfwer sig Guds misshag. Men Herren förbarmade sig åter efter sin stora mildhet. Synden blef förlåten, straffet upphörde, hjertat blef renadt, och kroppen blef helbregda. Lyckliga äro alla de, som under Herrans aga betänka, att Guds mildhet lockar dem till bättring! Rom. 2: 4.
15. Så wardt då Mirjam innelyckt i sju dagar utom lägret, och folket for ingen wägs fram bättre, intill dess MirJam wardt igen annammad.
Andeligt högmod och ett uppblåst sinne är en synd, som härjar i många hjertan, hwilka börjat wandringen till det nya Jerusalem eller hafwa skenet deraf, att de börjat. Detta beklagliga tillstånd wisas icke genom spetelska på kroppen, men det wisar sig i syndiga ord, hårda omdömen och ett kärlekslöst wäsende, sjelfbelåtenhet, twistesjuka och brist på den fruktan, hwarmed Christi sanne tjenare måste wandra inför sin Gud. Dessa brister wisa, att hjertat är sjukt af andelig spetelska, och att de wäl behöfwa gå till den läkaren, som kan göra dem rena och helbregda.
13. Capitel.
Landet spejas. Folket förskräckes.Sedan drog folket ifrån Hazeroth och lägrade sig uti den öknen Paran.
2. Och HERren talade med Mose och sade:
3. Sänd ut män, de som må bespeja landet Canaan, det jag Israels barn gifwa will: af hwarje deras fäders slägt en myndig man.* *5 Mos. 1: 22.
4. Mose sände dem ut af den öknen. Paran efter HERrans ord, de som alle woro myndige män ibland Israels barn.
5. Och hette alltså: Sammua, Zaccurs son, af Rubens slägte.
6. Saphat, Hari son, af Simeons slägte.
7. Caleb, Jephunne son, af Juda slägte.
8. Jigeal, Josephs son, af Isaschars slägte.
9. Hosea, Nuns son, af Ephraims slägte.
10. Palti, Raphus son, af BenJamins slägte.
_286.jpg&oldid=342990){kind=link}