| 282 | Sabbathsbrott. | Numeri. | Cap. 15. |
Nattwarden, utan också dagligen mättade med lifsens bröd, som är Christus sjelf. De blifwa mättade med Hans Andas gåfwor och med himmelska krafter. Christus är på en gång det brödet från himmelen, som gifwer werlden lif, och det spisoffer, som den trogna själen dagligen frambär till sin Gud.
Föreskriften angående främlingar wisar, att Gud i afseende på de nådebewisningar, som angå en menniskas salighet, icke will göra någon skillnad mellan olika folk och slägter, utan wägen till rättfärdighet och salighet är en och densamma för judar och hedningar, för christna och icke-christna. En sann bättring och lefwande tro på Guds Son är wägen till ewinnerligt lif. Alla äro syndare och alla behöfwa Guds nåd och Christi rättfärdighet, för att blifwa frälste.
17. Och HERren talade med Mose och sade:
18. Tala med Israels barn och säg till dem: När I kommen in uti landet, dit jag eder införa skall;
19. Att I äten af landets bröd, skolen I gifwa HERranom ett häfoffer:* *5 Mos. 8: 10.
20. Nemligen, af eder degs förstling skolen I gifwa en kaka till häfoffer, såsom I gifwen häfoffer af ladan.* *2 Mos. 23: 19. 3 Mos. 23: 10, 11.
21. Så skolen I ock gifwa HERranom förstling af eder deg till häfoffer med edra efterkommande.
22. Och om I af owetenhet försummen något af dessa bud, som HERren till Mose sagt hafwer,
23. Och allt det HERren eder genom Mose budit hafwer, ifrån den dagen HERren begynte bjuda intill edra efterkommande:
24. Om nu menigheten gör något owetande; så skall hela menigheten göra en ung stut af boskapen till ett bränneoffer, HERranom till en söt lukt; samt med sitt spisoffer och drickoffer, såsom det sig bör; och en getabock till syndoffer.* *3 Mos. 4: 13.
25. Och presten skall alltså försona hela menigheten af Israels barn, så warder det dem förlåtet; ty det är en owetenhet. Och de skola frambära sådana fina gåfwor HERranom till ett offer; och sitt syndoffer för HERran öfwer sin owetenhet:
Märkom wäl, att ingen synd blef förlåten derföre, att den war begången i okunnighet och swaghet, utan endast genom denna försoning för Christi offers skull.
26. Så warder det förlåtet hela menigheten af Israels barn; dertill ock främlingarna, som bo ibland eder, efter hala folket är i sådan owetenhet.
27. Men när en själ genom owetenhet syndar, hon skall frambära en årsgammal get till syndoffer,* *3 Mos. 4: 27, [et]c.
Så warder det förlåtet! Detta är nådestillsägelsen, som werkar tron, och hwarpå tron grundar wisheten om förlåtelsen.
28. Och presten skall försona sådan owetande själ med syndoffret för owetenheten för HERran, så att han henne försonar; så warder det henne förlåtet.
29. Och det skall wara allt en lag, som I för owetenhet göra skolen, både dem som inländske äro ibland Israels barn; ock så främlingarna, som bo ibland eder.
30. Men om en själ något gör af öfwerdådighet, ware sig inländsk eller utländsk, den hafwer HERran försmädat; den själen skall utrotad warda utur hennes folk;
31. Ty hon hafwer föraktat HERrans ord och gjort Hans bud om intet; hon skall platt utrotad warda, och umgälla sin skuld.
För uppsåtliga synder, då någon syndade med uppräckt hand och således föraktade Herrans ord, kunde ingen förlåtelse ske genom de offer, som i lagen omtalas. För sådana synder har lagen endast straff, men ingen försoning att kungöra, gör hwarje sådan öfwerträdelse war utrotande det straff, som lagen bestämde.
32. Som nu Israels barn woro i öknen, funno de en man hemtande wed om Sabbathsdagen.
33. Och de, som hade funnit honom dermed, då han hemtade weden, hade honom fram för Mose och Aaron och för hela menigheten.
34. Och de satte honom i fängelse; ty det war icke klarligen uttryckt, hwad man skulle göra med honom.* *3 Mos. 24: 12.
Men war icke wiss, huruwida ett arbete, som syntes wara så ringa, war ett sabbathsbrott, som förtjente döden (2 Mos. 31: 14), derföre wille man förwisso sig om, huru denne man skulle behandlas.
35. Men HERren sade till Mose: Den mannen skall döden dö: hela menigheten skall stena honom utanför lägret.
36. Så förde hela menigheten honom ut för lägret, och Stenade honom ihjäl; såsom HERren hade budit Mose.
_292.jpg&oldid=343002){kind=link}