| 288 | Presters och Leviters tjenst. | Numeri. | Cap. 17, 18. |
genom Hans uppståndelse ifrån de döda. De, som uppreste sig emot Aarons embete, blefwo uppslukade af jorden. Alla, som förkasta den himmelska Medlaren, förtjena ännu större straff och dem återstår efter apostelens ord en förskräcklig domens förbidelse och eldens nit, som motståndarena förtära skall (Ebr. 10: 27).
Plåtarne på bränneofferaltaret utgjorde en fortfarande åminnelse af Korahs uppror och den straffdom, som följde. Mandelstafwen i förbundets ark påminde om den kärleksrike Gudens underwerk wid samma tillfälle och om Hans lifgifwande och pånyttfödande nåd. Både af den straffande rättfärdigheten och af den försonande kärleken qwarblefwo alltså ifrån den dagen dessa minnestecken i Israel. Samma minnestecken gälla äfwen för hwar och en af oss; de äro icke förswunna, de stå qwar i Herrans ord, och de stå qwar så länge detta ord fortfar att i werlden förkunnas.
11. Mose gjorde, såsom HERren honom budit hade.
12. Och Israels barn sade till Mose: Si, wi förgås, och blifwa borta: wi förminskas och warda alle.
Warda alle, d. w. s. gå förlorade.
13. Ho som kommer in till HERrans tabernakel, han dör: skola wi då platt förödas?
Här wisar folkets tal, att det hade blifwit uppfyldt af en helig bäfwan, men icke att det hade kommit till någon rätt ånger och syndasorg. De klaga öfwer straffet och bäfwa för den Allsmäktige. Sådant är menniskohjertat: det är trotsigt till dess straffdomarne komma, och i straffdomarne, om det icke will förödmjuka sig inför Herran och gifwa wika för nåden, nedsjunker det i förskräckelse eller förtwiflan; ja, äfwen hädelse kan med förtwiflan wara förenad (se Uppb. 16: 9, 11).
18. Capitel.
Presters och Leviters tjenst, del och tionde.Och HERren sade till Aaron: Du och dine söner och din faders hus med dig skolen bära helgedomens missgerning; och du och dine söner med dig skolen bära edert presterskaps missgerning.
Nåd och dom hade nu Herren wisat. Prestembetet war stadfästadt, och nu föreskrifwes ytterligare detta embetes pligter och answar. Blef något fel begånget i helgedomen, så skulle Aaron och hans söner wara answarige. Hwarje försummelse af det, som war föreskrifwet, och hwarje förseelse war en missgerning, som de skulle bära, och härigenom förmanas de mäktigt till waksamhet och noggrannhet.
2. Men dina bröder af Levi, din faders slägte, skall du taga till dig, att de äro när dig och tjena dig; men du och dine söner med dig skolen tjena inför wittnesbördets tabernakel.
3. Och de skola taga wara på din tjenst och hela tabernaklets tjenst; dock skola de icke nalkas intill helgedomens tyg och till altaret, att både de och I icke skolen dö.
Ingen obehörig skulle förrätta de presterliga göromålen. Ingen kunde okallad nalkas Herrans helgedom utan att dö.
4. Utan de skola wara när dig, att de taga wara uppå wittnesbördets tabernakels tjenst, uti all tabernaklets embete; och ingen främmande skall nalkas eder.
5. Så akter nu uppå helgedomens tjenst och uppå altarets tjenst, att icke mer en wrede kommer öfwer Israels barn.
6. Ty si, jag hafwer tagit edra bröder Leviterna ut ifrån Israels barn. och gifwit eder HERranom till en skänk,* att de skola taga wara på embetet wid wittnesbördets tabernakel. *4 Mos. 3: 45.
Grt.: Och jag, si jag hafwer tagit edra bröder Leviterna ut ifrån Israels barn, till gåfwa för eder äro de gifna Herranom m. m. Till att biträda presterna woro de kallade att tjena i Herrans tjenst.
7. Men du och dina söner med dig skolen akta på edert presterskap, att I tjenen uti all altarets handel och innanför förlåten; ty edert presterskap gifwer jag eder till ett embete för en gåfwa: om någon främmande går här till, han skall dö.
Hwarje embete, som Herren gifwer, är en gåfwa, och ju högre embetet är, desto större gåfwa är det, dessa mera nåd behöfwer den menniskan utbedja sig, och desto större answar är hon underkastad. Eph. 4: 8–12.
8. Och HERren sade till Aaron: Si, jag hafwer gifwit dig mitt häfoffer, af allt det, som Israels barn helga, för ditt prestaembete och dina söner till en ewig rätt.
9. Detta skall du hafwa af det allraheligaste, som de offra: alla deras gåfwor med allt deras spisoffer och med allt deras syndoffer och med allt deras skuldoffer, som de mig gifwa, det skall wara dig och dina söner det allraheligaste.
10. På allraheligaste rum skall du äta det: hwad mankön är, skall der af äta; ty det skall wara dig heligt.* *3 Mos. 6: 16, 18.
_298.jpg&oldid=343014){kind=link}