| Wissa tiders offer. | 4 Mose Bok. | Cap. 29. | 313 |
29. Capitel.
Trumpete-Löfhyddo-offer.Och den första dagen i sjunde månaden skall ibland eder kallas helig, att I samman kommen: intet tjenstearbete skolen I göra deruppå; det är eder trumpetandes dag.* *3 Mos. 23: 24.
Denna månad kallades Ethanim eller Tisri. I det föregående capitlet omnämnas de offer, som woro mera allmänna, men här afhandlas de största högtidernas offer. Angående föronngs- och löfhyddohögtiden se 3 Mos. 16. 3 Mos. 23.
2. Och I skolen göra bränneoffer till en söt lukt HERranom, en ung stut. en wädur, sju årsgamla lam utan wank.
3. Dertill deras spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med olja, till stuten, twå tiungar till wäduren;
4. En tiung på hwart och ett af de sju lammen.
5. Och en getabock till syndoffer till att försona eder:
6. Förutan månadens bränneoffer och dess spisoffer och förutan det dagliga bränneoffret med dess spisoffer, och med deras drickoffer efter deras sätt, till en söt lukt: det är ett offer HERranom.
7. Den tionde dagen i denna sjunde månaden skall ock när eder kallas helig, att I samman kommen: och I skolen späka edra kroppar; och intet arbete deruppå göra:* *3 Mos. 16: 29; cap. 23: 27.
8. Utan offra bränneoffer HERranom till en söt lukt, en ung stut, en wädur, sju årsgamla lam utan wank:
9. Med deras spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med olja, till stuten, twå tiungar till wäduren:
10. Och en tiung till hwart och ett af de sju lammen.
11. Dertill en getabock* till syndoffer, förutan försoningens syndoffer, och det dagliga bränneoffret med sitt spisoffer och med deras drickoffer. *3 Mos. 16: 15.
12. Den femtonde dagen i den sjunde månaden skall kallas helig när eder, att I samman kommen; intet tjenstearbete skolen I göra deruppå; och I skolen hålla HERranom helg i sju dagar.* *3 Mos. 23: 34, [et]c. Joh. 7: 2.
13. Och skolen göra bränneoffer till en söt lukts offer HERranom, tretton unga stutar, twå wädrar, fjorton årsgamla lam utan wank;
Offerlagen för löfhyddohögtiden gifwes här särskildt. Löfhyddohögtiden war en glädjehögtid, emedan den påminde om förlossningen utur Egypten, efter hwilken Israels folk bodde som ett fritt folk i sina hyddor och hade den himmelska konungen ibland sig, samt hufwudsakligen emedan denna högtid för alla trogna i Israel öppnade den glada utsigt, att en gång i ewinnerliga hyddor få åtnjuta Herrans härlighet, icke i en öken på jorden, utan i det nya härliga rike, som Herren lofwat sina trogna. Löfhyddorna, som så lätt wissnade och förtorkade, skulle således påminna Israel derom, att de woro gäster och främlingar på jorden. Såsom löfhyddorna snart wissnade, så wissnar snart den förgängliga kroppen, den hydda i hwilken själen bor på wandringen genom lifwet, och derföre skall menniskan tänka på, att hon må hafwa en fast och waraktig boning i himmelen, då hennes jordiska hus nederslaget warder; ty hon behöfwer då ett hus, icke med händer gjordt, det ewigt är i himmelen, 2 Cor. 5: 1–3. Allt kött är hö. De många offren, som måste offras under löfhyddohögtiden, woro en kraftig påminnelse om hwarje offers otillräcklighet i sig sjelft och om nödwändigheten af ett offer af oändligt wärde, nemligen Christus sjelf, som är det offer, wi dagligen måste i tron omfatta och frambära inför den rättfärdige Guden, så länge wi här på jorden bo i de förgängliga hyddorna. Till dessa offer woro Israeliterna nödsakade genom bestämda lagliga föreskrifter, och dessutom skulle hwarje from Israelit offra friwilliga offer. De lagligen bestämda offren wisa oss, att till saligheten är det oundgängligen nödwändigt, att wi hafwa delaktighet i Christus, som uppfyllt hela Guds lag, och de friwilliga offren syfta derpå, att wi dagligen med friwilliga hjertan skola offra oss sjelfwa såsom lefwande offer åt Herran, och dessa offer måste frambäras i den heliga prydningen af Christi rättfärdighet. Ps. 110: 3. Rom. 12: 1.
14. Med deras spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med olja, till hwar och en af de tretton stutar, twå tiungar uppå hwar wäduren af de twå:
15. Och en tiung uppå hwart och ett af de fjorton lammen:
16. Dertill en getabock till syndoffer, förutan det dagliga bränneoffret med sitt spisoffer och sitt drickoffer.
17. På den andra dagen, tolf unga stutar, twå wädrar, fjorton årsgamla lam utan wank;
18. Med deras spisoffer och drickoffer, till stutarna, till wädrarna och till lammen, i deras tal efter sättet:
19. Dertill en getabock till syndoffer
_323.jpg&oldid=343064){kind=link}