| 344 | Canaans utrotande. | Deuteronomion. | Cap. 7, 8. |
din Gud göra åt alla folk, som du fruktar för. *5 Mos. 4: 34; cap. 29: 3.
20. Dertill skall HERren din Gud sända ibland dem getingar,* intill dess förgjordt warder hwad som qwar är, och sig för dig förgömmer. *2 Mos. 23: 28. Jos. 24: 12.
I wissa trakter af österlanden komma stundom så talrika swärmar af plågsamma insekter, att menniskor och boskap måste fly upp på bergen, der wind och friskare luft afhåller dessa förstörande yrfän. Somliga af dessa yrfän öro giftiga, så att boskap och menniskor dö af stynget.
21. Grufwa dig icke för dem: ty HERren din Gud är ibland dig, den store och förfärlige Guden.
22. Han, HERren din Gud, skall utrota dessa folken för dig med tiden, det ena efter det andra:* du kan icke hastigt förgöra dem, på det att djuren icke skola förökas emot dig på marken. *2 Mos. 23: 30.
Wisserligen hade Gud kunnat på en gång utrota fienderna, och widare genom ett nytt under förhindra wilddjurens tillwäxt; men alla onödiga underwerk äro stridande emot Hans wishet. Hans uppfostringssätt både med enskilda trogna och med hela sim församling samt äfwen med menniskoslägtet är derföre så beskaffadt, att de under Hans styrelse i naturens ordning, genom inwerkningen af de mångfaldigaste orsaker, skola winna erfarenhet och utweckla sina själskrafter, och att de pånyttfödda derigenom under den dagliga ledningen af Hans Anda skola tillwäxa i nåden och småningom komma i besittning af de stora andeliga egodelar, som Christus förwärfwat dem. Somliga uppriktiga christna hafwa ofta länge att kämpa mot swåra frestelser, så att det stundom förekommer dem, såsom om Gud icke hörde deras bön om förlossning derifrån. De böra då komma ihåg orsaken, hwarföre Gud icke på en gång utrotade Canaans folk för Israels barn. Wilddjuren på marken skulle då hafwa tagit öfwerhand. Så skulle andeligt högmod, egenrättfärdighet och annat ondt lätteligen taga öfwerhand, om Gud på en gång genom nådens under befriade sina trogna ifrån sådana frestelser, som de lättare kunna se och undwika, och som icke gömma sig i kryphål och endast härja i mörkret, såsom wilddjuren.
23. HERren din Gud skall gifwa dem för dig, och skall slå dem med stort slag, intill dess Han förgör dem:
24. Och skall gifwa deras konungar i dina händer, och du skall förgöra deras namn under himmelen:* ingen skall kunna dig emotstå, till dess du förgör dem. *Jos. 10: 22, [et]c.; cap. 11: 12; cap. 12: 7, [et]c.
25. Deras afgudars beläten skall du bränna upp i eld;* och skall intet begära utaf silfret eller guldet, som deruppå är, eller taga det till dig, på det att du icke skall förtaga dig derutinnan:† ty sådant är HERranom dinom Gud en styggelse. *5 Mos. 12: 3. †Jos. 7: 1, 21.
26. Derföre skall du icke föra den styggelsen in uti ditt hus, att du icke warder till spillo gifwen, såsom ock det är:* utan du skall hafwa en vämjelse och styggelse der wid; ty det är till spillo gifwet. *5 Mos. 13: 17.
Den som tog undan något af det till spillo gifna begick en stöld emot Herran sjelf, och skulle stenas och brännas, såsom det till spillo gifna, Jos. 7. Detta betyder, att den som will behålla något af synden, måste med synden förgås.
8. Capitel.
Öknens år. Landets fetma. Förmätenhets straff.Alla de bud, som jag bjuder dig i dag, skolen I hålla, att I gören derefter, på det I mågen lefwa och förökas, och komma in och intaga det land, som HERren edra fäder swurit hafwer.
2. Och skall tänka på att den wäg, genom hwilken HERren din Gud dig; ledt hafwer i dessa fyrtio åren i öknen, på det Han skulle späka och försöka dig, att kunnigt skulle warda, hwad i ditt hjerta war; om du hölle Hans bud eller ej.
Gud känner noga hwarje menniskas innersta, men för henne sjelf och för andra måste hennes hjertas tankar uppenbarade warda.
3. Han späkte dig och lät dig hungra, och spisade dig med Man,* det du och dina fäder icke känt hade; på det Han skulle låta dig weta, att menniskan lefwer icke allenast af bröd, utan af allt det af HERrans mun går.† *2 Mos. 16: 35. 4 Mos. 11: 7. †Matth. 4: 4. Luc. 4: 4.
Gud kan uppehålla menniskans lif på annat sätt än genom den dagliga födan, ty Han är icke sjelf bunden wid naturlagarne. Detta himmelsbröd skulle icke blott ådagalägga Guds allmakt, utan isynnerhet wisa, att menniskans andeliga lif måste hafwa sin näring af det ord, som går af Guds mun, och själen spisas från himmelen.
4. Dina kläder äro icke förslitna på dig, och dina fötter äro icke swullnade i dessa fyratio år.* *5 Mos. 29: 5. Neh. 9: 21.
_354.jpg&oldid=343131){kind=link}