| Folkets synder. | 5 Mose Bok. | Cap. 8, 9. | 345 |
På wandringen hade Gud uppehållit deras helsa och äfwen försörjt dem med kläder, så att de icke behöft begagna gammal utsliten klädnad.
5. Så finner du ju i ditt hjerta, att HERren din Gud dig lärt hafwer, såsom en man lärer sin son.
6. Så håll nu HERrans din Guds bud, att du wandrar i Hans wägar, och fruktar Honom.
7. Ty HERren din Gud förer dig uti ett godt land; i ett land, der bäckar och brunnar och djup uti äro, hwilka utmed bergen och in på slätten flyta;
8. Ett land, der hwete, korn, winträd, fikonträd och granatäpplen uti äro; ett land der oljoträd och honung uti wäxer;
9. Ett land, der du skall hafwa bröd nog till att äta, der ock intet fattas;* ett land, hwilkens stenar äro jern; der du ock koppar utur bergen hugger. *5 Mos. 6: 11.
Landets berg och stenar bestå på somliga ställen af basalt, en swart stenart, som innehåller mycket jern.
10. Och när du ätit hafwer och är mätt, att du då lofwar HERran din Gud för det goda land, som Han dig gifwit hafwer.
Att tacka Gud wid åtnjutandet af Hans gåfwor iakttogs af alla fromma i Israel, och wår Frälsare helgade detta bruk med sitt exempel, Marc. 8: 6; cap. 14: 23. Luc. 22: 19. Joh. 6: 11, m. m. Att uraktlåta att tacka Gud för Hans gåfwor är en bekännelse, att man icke will bero af Honom, utan försörja sig sjelf. Men det står skrifwet: Jorden är Herrans och hwad derpå är. Will menniskan försörja sig sjelf och icke tacka Gud, så är hon pligtig att sjelf skapa sig sin föda, ty allt hwad på jorden finnes är Herrans tillhörighet.
11. Så tag dig nu wara, att du icke förgäter HERran din Gud, dermed att du icke håller Hans bud och Hans lag och rätter, som jag bjuder dig i dag:
12. Att när du ätit hafwer och är mätt och bygger sköna hus, der du uti bor;
13. Och ditt fä och får och silfwer och guld och allt, det du hafwer, förökas;
14. Att ditt hjerta då icke upphäfwes, och du förgäter HERran din Gud, som dig utur Egypti land fört hafwer, utur träldomens hus;
15. Och hafwer ledt dig igenom denna stora och förskräckliga öknen, der brännande ormar,* och skorpion och torrhet och platt intet watten war; och lät dig utgå watten af hårda hälleberget;† *4 Mos. 21: 6. †2 Mos. 17: 6. 4 Mos. 20: 11. Ps. 78: 16.
16. Och spisade dig med Man i öknen, der dina fäder intet af wetat hade;* på det Han skulle späka och försöka dig, och framdeles göra wäl emot dig. *2 Mos. 16: 15.
17. Annars måtte du säga i ditt hjerta: min kraft och mina händers starkhet hafwer mig denna förmågan gjort.
18. Utan tänk på HERran din Gud: ty Han är den som kraft gifwer till att komma detta åstad; på det Han skulle fullkomna sitt förbund, som Han dina fäder swurit hade, såsom det tillgår i denna dag.
19. Men om du förgäter din Gud, och följer andra gudar efter, och tjenar dem, och tillbeder dem; så betygar jag i dag öfwer eder, att I skolen slätt förgås.
20. Likasom hedningarne, hwilka HERren förgör för edert ansigte, så skolen ock I förgås; derföre att I icke ären HERrans eder Guds röst hörige.
9. Capitel.
Landet skänkt af nåd. Folkets synd. Mose ifwer, förbön.Hör, Israel: I dag skall du gå öfwer Jordan, att du kommer till att intaga de folk, som större och starkare äro än du; stora städer, murade upp till himmelen:
I dag, grt.: denna dag, betyder här snart.
2. Ett stort högt folk, Enakims barn, som du känt hafwer, af hwilka du ock hört hafwer: kan stå emot Enaks barn?* *4 Mos. 13: 29, 34.
3. Så skall du weta i dag, att HERren din Gud går framför dig, en förtärande eld,* Han warder dem förgörande och nederläggande för dig, och skall fördrifwa dem, och omintetgöra dem snarligen, såsom HERren dig sagt hafwer. *5 Mos. 4: 24. Ebr. 12: 29.
4. Då nu HERren din Gud dem utdrifwit hafwer för dig, så säg icke i ditt hjerta: HERren hafwer mig här infört till att intaga detta landet för min rättfärdighets skull; ändock HERren
_355.jpg&oldid=343133){kind=link}