| Nya taflor. | 5 Mose Bok. | Cap. 9, 10. | 347 |
HERran i Thabeera,* och i Massa,† och wid de Lustgrifter.** *4 Mos. 11: 1, 3. †2 Mos. 17: 7. **4 Mos. 11: 33, 34.
23. Och då HERren sände eder ifrån Kades Barnea, och sade: Går dit upp, och tager landet in, som jag eder gifwit hafwer;* woren I HERrans eder Guds mun ohörsamme, och trodden icke på Honom, och lydden icke Hans röst: *4 Mos. 13: 3, 27, [et]c.
24. Ty I hafwen warit HERran ohörsamme, så länge som jag eder känt hafwer.
25. Då föll jag neder för HERran fyrtio dagar och fyrtio nätter, som jag der låg;* ty HERren sade, att Han wille förgöra eder. *2 Mos. 32: 11, 31; cap. 34: 8. 4 Mos. 14: 13.
Här och i v. 18, samt i cap. 10: 10, påminner Mose folket derom, att Gud af nåd för förbönens skull hade skonat dem. Denna förbön stödde sig på Herren sjelf, och således på Christus, som Mose i Andanom wäl kände.
I hela detta capitel warnar Mose eftertryckligen för egenrättfärdighetens farliga synd, och påminner derföre folket om deras många synder. Så måste alla Herrans trogna ofta påminna sig och betänka sina synder, fel och swagheter, på det de må blifwa mera ödmjuka och waksamma och bewarade ifrån egenrättfärdighetens och högmodets dödande snara. Huru farlig denna snara är, wisar en daglig erfarenhet, ty man finner beklagligtwis nästan allmänt, att de, som wilja söka himmelriket, äro splittrade uti partier, af hwilka hwart och ett gerna will anse sig ypperst och i besittning af det mesta ljuset, och wågar att i sådan inbillning dömma hårdt öfwer alla dem, som tänka annorlunda.
26. Men jag bad HERran och sade: HERre, HERre, förderfwa icke ditt folk, och din arfwedel, hwilket du genom din stora makt förlorat och med mäktig hand utur Egypten fört hafwer.
27. Kom ihåg dina tjenare Abraham, Isaac och Jacob: se icke på detta folkets hårdhet och detta folkets ogudaktighet och synd:
28. Att det landet, der du oss utfört hafwer, icke skall säga: HERren kunde icke föra dem uti det land, som Han dem lofwat hade; och hafwer fördenskull fört dem derut, att Han war wred på dem, att Han skulle dräpa dem i öknen.* *4 Mos. 14: 16.
29. Förty de äro ditt folk och din arfwedel, som du med din stora makt och med din uträckta arm utfört hafwer.
Då de trogna en gång komma i full besittning af ett oförgängligt arf, så är det genom Guds nåd och kraft allena, som de hafwa öfwerwunnit alla hinder. Det är genom Lammets blod de hafwa wunnit seger, det är i Lammets blod de hafwa twagit sina kläder, derföre uppstämma de en ewig lofsång till Hans ära. Uppb. 5: 9–13; cap. 7: 9—17; cap. 12: 10, 11.
10. Capitel.
Nya taflor. Aarons död. Levi wal och arf. Guds äskan, dyrkan.På samma tiden sade HERren till mig: Uthugg dig twå stentaflor såsom de första,* och kom till mig på berget och gör dig en ark af trä: *2 Mos. 34: 1.
Befallningen om arken war gifwen förut, 2 Mos. 25: 10, men nämnes här tillika med befallningen om taflorna, emedan arken war gjord för taflornas skull.
2. Så will jag skrifwa på taflorna de ord, som på de första woro,* hwilka du sönderslagit hafwer;† och du skall lägga dem i arken.** *5 Mos. 9: 10. †2 Mos. 32: 19. **2 Mos. 25: 16, 21.
3. Så gjorde jag då en ark af furuträ och uthögg twå stentaflor, sådana som de första woro, och gick upp på berget, och hade de twå taflorna i mina händer.
4. Då skref Han på taflorna, såsom den första skriften war, de tio ord, som HERren talade till eder utur elden på berget, på församlingens dag: och HERren fick mig dem.* *2 Mos. 32: 16.
5. Och jag wände om och gick af berget och lade taflorna i arken, som jag gjort hade, att de skulle der blifwa, såsom HERren mig budit hade.
6. Och Israels barn drogo ut ifrån Beeroth BeneJaakan till Moserah:* der blef Aaron död och wardt der begrafwen;† och hans son Eleazar wardt prest för honom.** *4 Mos. 33: 30. †Cap. 33: 38. **Cap. 20: 28.
Moserah war sannolikt namnet på en hel trakt omkring berget och Moseroth ett särskildt ställe i samma trakt (4 Mos. 33: 30). Aarons död, som inträffade långt sednare än Israeliterna woro i Moseroth, nämnes här, emedan folket åter war i närheten af samma ort, då Aaron dog, De tågade af och an i öknen, och då lägerställen nämnas i olika ordning, så har det afseende på olika tider.
7. Dädan drogo de ut till Gudgoda: ifrån Gudgoda till Jothbath, ett land der bäckar äro.
_357.jpg&oldid=343138){kind=link}